Sammlung Romanischer Elementarbücher Unter Mitwirkung von Philipp August Becker, Wilhelm Cloetta, Vin- cenzo Crescini, Emil Levy, Sextil Puscariu, Fr. Ed. Schneegans, Oskar Schultz - Gora , H. Tiktin, Johann Vising, Karl Voßler, Karl Warnke, Berthold Wiese Herausgegeben von Wilhelm Meyer- Lübke 5XKO III. Reihe: Wörterbücher i. Etymologisches Wörterbuch der rumänischen Sprache I. Lateinisches Element -- ******** Heidelberg 1905 »*..-.*»* Carl Winter's U n i v e r s i t ä t s b u c h h a n d 1 u n g ?, mgl. ~ auch: „Gegenstand aus Silber", ir. qc] „Nadel" duc adä- post, dann duc la adäpost, wie port la subsuarä aus älterem port subsuoarä = porto sub subala = trage unter der Achselhöhle. Vgl. Tiktin Wörtb. 22. addst (adäst) I vb. [ar. adastu] „lange warten" *avverum > ar. aver, vgl. it. davvero, lanc. adda- vere, rtr. da daveiras. [ar. alilia]. 25. adinc, ä adj. [ar. adlncös] „tief" <*adancus, -a, -um (= ad -4- ancus, -a, -um, dessen Bedeutung Festus mit „qui aduncum brachium habet, ut exporrigi non possit" bestimmt: neap. sie. ancino, bol. anzinol, ven. piem. angin, mail. lansin, gen. lensin, vgl. sp. 1* 4 26. adineäorl — 34. ärlu. anzuelo, pg. anzol). Vgl. Meyer- Liibke : Zeitschr. f. d. österr. Gymn. XLI1, 766; Horning, Zeitschr. rom. Phil. XVI, 528-29; Salvioni : Postille 4 (vgl. cal. ancare „aufsperren" mit rum. adincä vb. I „ver- tiefen"). 26. adincäoiu adv. [ar. [a)deaneavra] „vorhin" alt.- rum. olmiif daraus *ölmo, -are > aülmu vb. I (Dosoft. Via^a sf. 81/ie etc.), und *ölmIco, -are > aülmec (Dosofteiu), oder "adölmIco, -are > adulmec „nachriechen, nachspüren" abgeleitet. Da dieses Wort meist von dem „Nachspüren der Jagdhunde" gebraucht wurde, konnte es leicht durch urmä „Spur" zu adurmec verwandelt werden (vgl. auch a.-berg. osmament: „odoratus" und odorus: „cosa da osma" = gr. oaia'j). 30. adumbresc IV vb. „beschatten" setzt einen rum. Konju- gationswechsel des älteren * adumbru I voraus <(adümbro, -are: it. adombrare, abruzz. adumbrä, pv. azombrar, a.-frz. aombrer, nach nmbresc IV (von umbrä abgeleitet), [ar. nie aumbredz]. 31. adün vb. I [ar. ~, mgl. dun, ir. aduru] ..vereinigen" os) zu beruhen (Hasdeu, Magn. Etym. Rom. 892), doch 66. almär — 75. amäräsc. 7 ist die lautliche Entwicklung nicht ganz klar. Vgl. auch alb. riel ,. Euphorbia". 66. almär sm. [ir. armgr] „Schrank" ( akjiaricji : it. armadio, belluD. armer, a.-fr. almaire, n.-fr. armoire. Vgl. ung. almdriom. [ar. duldpe]. 67. alt, -ä, pron. [ar. altu, mgl. ~f ir. p£] ..der andere" < altek, -a, -UM : it. aWro, sie. aufm, sard. g. aZfrw, eng. oter, pv. frz. autre, waatl. sp. ofro, pg. outro. 68. altär sm. fmgl. -vj, ir. aZfprj ..Altar" g. agoa. 92. apdr sm. „Wasserträger" < aquarius, -um. 93. dpär I vb. [ar. "v>, ir. opür] „verteidigen, schützen" < ap- paro, -are. In dieser Bedeutung kommt paro, -are in allen rom. 94. apäs — 104. apün. 9 Sprachen vor: it. parare, pv. cat. sp. pg. parar. frz. parer, (vgl. it. para-petto, para-vento etc.) — In Hgl. heißt das Wort dopär, ar. auch (n)doapär „stützen" und scheint ein de -f- * op-paho voraus- zusetzen, das allerdings auffällt, da ob- kein produktives Praefix im .Romanischen ist (Meyer-Lübke: Rom. Gramm. II § 595). 94. apäs I vb. „drücken" <( *ap-penso, -abe vgl. pasä. [ar. angrec: apitrusescu „zerdrücke"]. 95. apütös,. -oäsä adj. [ar. ~] „wässerig" <*aquatösus, -a. -um (vgl. aquat-ilis) Tiktin, Worterb.' 74. 96. ar. apir IV vb. [mgl. ~] ,.Tag, hell werden" < apeeio, -rui, -btum, -Ibe : it. aprire, eng. avrir, pv. ubrir, frz. ouvrir, cat. obrir. sp. pg. obrir. 97. aplec I vb. [ar. ~, mgl. ^Zec] „niederbeugen" (meist trans. mä a. „beuge, lasse mich nieder" und auf Tiere übertragen in spezieller Bedeutung: „lasse mich nieder um zu säugen", daher „säugen" : davon ar. apilccätoare, mgl. plicätoare „Schaf" auch „Hutter die selbst stillt") armurt [ar. ~] rückgebildet sein kann. 125. ärmä sf. [ar. auch „Kleid" ~, ir. grme] „Waffe" < arma, -am : alb. arme, it. sp. pg. arma, frl. frz. arme. 126. armäsär sm. „Hengst" < armessarius, -um (Thes. ling. lat. statt admIssarius: sard. 1. ammessardzu „stallone"): alb. har- mesuar. Aus dem Rum.: kl.-russ. harmesarü. 127. -f- armätilrä sf. „Rüstung" *arce (sp. arce) -f- arium entstanden zu sein, vgl. sie. atssaru, rom. atssar, parm. atsser. 132. arünc I vb. [ar. aruc] „werfen" alb. varvät) „unverschnittenes Tier". 184. bürble sf. „Kinn" <*barbilia, -am (von *babb!le „Sitz des Bartes", Tiktin TVörtb. 158; anders Zauner: Körperteile, 409, vgl. auch Conv. lit. XXXVIII, 701) : it. barbiglio „carne pendente dal collo dei galli e anche dei becchi". [ar. grunu], 185. ar. bärtsät (bältsat) sm. „Maß ausgestreckter Arme" quetus) und dieses zu rum. *vät od. *bät. Auch die von Dens. H. 1. r. 99 ange- führten: piem. biett und sien. biegio passen nicht zu vietus, so daß man das Wort besser von k.-slav. bed-lnü „miser" ableitet (Cihac II, 13). [ar. märät}.) 202. ar. bindts sm. plur. taut. „Zwillinge" W. <*bi-natI: it. binato. Daraus als falsche Singularbildung *binak, welches ins Alb. drang und unter Anlehnung an alb. bin „wachse, keime" zu alb. binak wurde (> ar. binak). 203. bine adv. [ar. gine, mgl. bini. ir. bire] „gut" brücire, a.-sard. 1. brakile). Conv. lit. XXXVIII, 701. [ar. brin, bürtx]. 216. bräcire sf. vgl. bräcie. 217. brat sm. [ar. mgl. -v/, ir. brpts] „Arm" J\ „Wagen" < carrum : alb. kafe, kefe {) ar. kerä), it. carro, frl. eDg. fc'ar, pv. car, frz. char, sp. pg. carro. In der Bedeutung „großer Bär (Sternbild)" ist carrüs in Glossen belegbar (Dens. H. 1. r. 187) und kommt außer im Rum. noch in muggia, trient. kar, istr. karo, sp. pg. carro, (frz. chariot) vor. 285. II car I vb. „(mit dem Wagen) tragen" <* carro, -are von carrum): sard. karrare. 286. (caräbÜQ sm. [ar. ~] „Maikäfer" scheint eine Entstellung von scarab^us, -um zu sein, die auch im sard. 1. carrabusu „scarabeo" wiederkehrt, vgl. piem. rabata-büsa „scarabeo". Formell würde ein * [s]carab -f- busceus passen, dessen zweiter Bestandteil zu *buscus „Wald" gehören würde, also etwa „Waldkäfer". Für das ruiu. kommt indessen auch alb. karabase schwarzer Käfer" «türk. kara „schwarz", bas „Kopf") in Betracht, vgl. auch alb. karabus „Meerzwiebel"). 287. cärdre sf. [ar. ~] „Fußweg" < carraria, -am (Dens. H. 1. r. 159) : alb. karar§, it. carraja, ostlomb. com. carer(a), a.-berg. a.-mail. carera, a.-frz. charriere, dompierre tseraero, pv. narriera, sp. carrera, pg. carreira. 288. cärbunär sm. [ar. oj, ir. cärburgr] „Köhler" < carbo- narius. -um : it. carbonajo, eng. k'arbuner, frz. charbonnier, sp. car- bonero, pg. carvoeiro. 289. cärbüne sm. [ar. "v, ir. cärbur[e)~\ „Kohle" < carbo, -önem: it. carbone, eng. k'arbun, pv. carbo, frz. diarbon, sp. carbon, pg. carväo. 290. cäre pron. [ar. care, ca(r)i, mgl. cari, ir. core] „welcher" < qualis, -e: it. quäle, frl. kal, pv. pg. (jwaZ, frz. otteZ, sp. cual. 291. cärindär sm. „Januar" < * calendarius (seil, mensis). Mir ist das Wort unbekannt. 292. cärit, ä adj. „grau" <*canitus. -a, -um (von canesco). Dagegen ist cänit (in Kronstadt) „geschminkt" von ung. kenni „schmieren" abgeleitet. 293. cür(iu) sm. „Holzwurm" < carius, -um (est animal qui et tinea dicitur C. Gl. V. 444, 44, Meyer-Lübke : Wiener Studien XXV, 95 = caries: eng. arag. kera, n.-pv. keiro, pg. quera. Ableitungen dieses Wortes stellt Schuchardt: Zeitschr. rom. Phil. XXVI, 411 Anm. zusammen): dign. ker. 294. ar. cärnur (in Ohrida) „Fleischhändler" <( carnarius, -um. [d.-rum. tnäcelar, casap]. 295. cürne sf. [ar. ~, mgl. carni, ir. egrne] „Fleisch" < caro, carnem : it. sp. pg. carne, sard. karre, eng. Warn, pv. cat. cam, frz. chair. 296. cümös, -odsä adj. [ar. ~J\ „fleischig" < carnösus, -a, -um: it. sp. pg. carnoso, pv. carnos. 297. ar. cäroäre sf. [cäloare Epirus, Thessalien, mgl. cäloari] „große Hitze" < calor, -örem : it calore, eng. k'alur, frz. chaleur, pv. sp. pg. calor. 298. cärpin(e) (carperi) sm. [ar. mgl. carjrin] „Hagebuche" < carpinus, -um (Die Messung carpInus hat keine Berechtigung) : it. cärpino, cärpine, piem. kerpu, mail karpen, emil kerpan, frl. k'arpin, frz. charme, pv. carpre, sp. pg. carpe. 26 299. carte — 315. cäjel. 299. cürte sf. „Brief. Buch" [ar. -^ „Brief", plur. cärts ., Lungenflügel"] < Charta, -am (vgl. Archiv lat. Lex. I, 272) : alb. hart? „Papier", it. pv. cat. sp. pg. carta, frz. charte. 300. cärüiü, -c ailj. „beduselt" <*canuleüs, -um (von canus), eigtl. „grau", vgl. frz. ,.gris." (Mündliche Mitteilung des Herrn A. Candrea). 301. cäi'ünt, ä adj. [ar. cänut] „grau (von Haaren)" < canCtüs, -a, -um (C. Gl. III, 180. 24, II, 412, 3): it. canuto, frz. chenu, a.-sp. catwudo. — Aus dem ßum. n.-gr. xavovror cratdv". Indg. Forsch. VI, 111. 302. cäsä sf. [ar. mgl. ~, ir. cose] „Haus" y ar. hascu) : sard. cascare „gähnen", vgl. it. cascaggine ..Schlat'rigkeit". Candrea-Hecht: Kom. 'XXXI, 304—305. 307. cäscäün(d) (cäscäunt Dosoft. Via^a sfin^. s00/ä8) sm- „Dummkopf" < * cascabundus, -a. -um (vom vorigen). Tiktin: ÄVörtb. i;0ö, Candrea-Hecht: llom. XXXI, 305. [ar. cäscul, häscuT]. 308. ar. cästitie sf. s. cästin. 309. ar. cästinn sm. [mgl. cästpnu] , , Kastanienbaum'', ar. cästhie [bei Kaval. gästäne, mgl. cästpnä] sf. „Kastanie" <*casta- neus, -um, castanea. -am : alb. kestene, gestene, it. castagno, -a, pv. castanho. -a, frz. chätaigne (chätaignier), sp. castaiio, -a, pg. ca- stagno, -a. 310. ar. castru sm. „Lager, Festungsspiel, Kastell" < castrum. Latinismus? 311. cä$ün (cäsunez) I vb. „verursachen" <*occasiöno, -are. — Inü cäsunä „es fällt mir ein". 312. cat I vb. [mgl. ~J] „suchen Sorge tragen", < capto, -are: rtr. katar „finden", sp. pg. catar „sehen, beobachten, kosten". Die Sinnesentwicklung ist folgende: „etwas erhaschen" — „etwas mit den Augen erhaschen", — „erblicken", — „sehen", — „nach etwas sehen = suchen" ( — „finden" — ) — „nach dm. sehen = um Jm. Sorge tragen". Vgl. Zeitschrift rom. Fhil. XXXVIII 676-679. 313. cafeä sf. s. cä^el. 314. I cäfel sm. cafeü sf. [ar. cätsät, cäfao, mgl. cütsol] „kleiner Hund, kleine Hündin" rum. *cafä, it. cazzo, cazza, a.-berg. caza, crem, cazza, eng. k'atss, k'atssa, sp. cazo, pg. caco. Vgl. Lork: Altberg. Sprachdenkmäler, 191; Baist: Rom. Forsch. I, 106; Meyer-Lübke: Wiener Studien XXV, 96 — 97 (wo aus späten Glossen die Formen cattia, cacha u. cazza angeführt werden). — Im Ar. lautet das Wort cätsie sf., welcher-, wie alb. katsi(je), aus dem n.-griech. xaroi stammen. 321. cütu?e sf. „Katze" [ar. ~J], In wiefern das Wort zu cat[t]us, -um gehört, vgl. Gr. Meyer: Indogerm. Forsch. VI, 117. Vgl. auch Cihac II, 76 — 77. Im Ar. bedeutet cätsicä sf. „Hündchen". (322. cäuä sf. „Popanz, Schreckbild" soll nach Tiktin : Wörtb. 314 auf ein lat. Imp. cave (von caveo) beruhen, was wenig wahr- scheinlich ist.) 323. cduc sm. „Schöpflöffel" < caucus, -um (Dens. H. 1. r. 200), vgl. alb. kafke, koke „Hirnschädel, Trinkgefäll", byz. v.avv.os „Becher", vulgärgriech. tcavxa „patera"; (r. Meyer: Etyin. Wörtb. der alb. Spr. 165 — 166. [ar. tsubana]. 324. cäunä sf. „Loch" (Liuba-Jana: Maidan, 28) <*cav!ka, -am (von cavus) : n.-pv. cauno, gauno, lim cacarauno „creux d'un arbre" („e metatesi di caracäuno la cui seconda parte cäuno significa 'cavite, creux, terrier5." Nigra: Archivio glott. ital. XV, 104). — Abgeleitet gäunos, -oäsä adj. „löcherig"; wegen c > g vgl. Meyer- Lübke: Rom. Gramm. I, § 427, Dens. H. 1. r. 111. 325. cdut I vb. [ar. caftu auch „verlangen, kosten", ir. cowtu auch „fragen"] „suchen, Sorge tragen" <*cav!to, -are (von caveo. Der Sinnesübergang ist „Sorge tragen, hüten" — „mit Aufmerksam- keit betrachten, mustern", — „betrachten" oder „suchen", „unter- suchen, versuchen, besuchen" etc.): vegl. kaiptare „hüten". Letzthin darüber Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 676—679. 326. ce pron. [ar. tse, tsi, mgl. tsi, ir. tSe] „was" «. 353. chem I vb. [ar. (a)cfem, mgl. ir. clem] „rufen" < clamo, -abe: it. chiamarc, eng. Manier, pv. clamar, a.-frz. c/awier, sp. llamar, pg. chamar. 354. cheutoäre sf. s. incheiu. 355. chiag sm. [ar. ingl. c&z«/] „Gerinnsel, Lab" <*clagum (metathes. aus quaglum Dens. H. 1. r. 90 = coagulum: it. caglia, gaglio, u.-eng. quaiyl, sp. cuajo, pg. coalho): sard. dzagu, vgl. alb. kPuar. Aus dem Bum. drang das Wort in die benachbarten Sprachen: russ. gljakü, yTaganyj (syrü), poln. klag, sklagac sie, slow ATa ir. coro) „sehr" vor. Im alt-rum. findet sich auch ein chiar, -ä adj. „klar" („Ochiul ce easte in trupulü nostru veade chiaru". Varl. Caz. 1643 f. 226 b) < clarus, -a, um: alb. k'ar, it. chiaro, eng. Mar, pv. dar, frz. clair, sp. pg. claro. 357. ehlngä sf. vgl. cingä. 358. ei conj. „sondern", alt-rum. ce, ist wahrscheinlich aus QütD entstanden, vgl. Meyer-Lübke : Born. Gramm. III, § 699. 359. eidfä sf. „Nebel" < c^ecia, -am (von c^ecus „dunkel" vgl. versiglia a cecalume „im Nebel", val gandino Sek, berg. sighera, mail. com. crem, tsigera, piem. tSea, lomb. Sigcra, valtell. Sega, obw. tSiera „Nebel", meist „Hof, Nebelkreis um den Mond (= rum. luna are cia^ä)" com. cel Sig „bewölkter Himmel" etc.) Verfasser in Conv. lit, XXXVII, 598—599 und gleichzeitig 0. Densusianu H. 1. r. 158, Bom. XXXIII, 74, der aus C. Gl. Belege eines cecia „caligo oculoi'um" bringt (vgl. rum. ciafa de pe ocM). [ar. negurä]. 360. cicodre sf. „Oichorie" , mgl. cgini, ir. cäre) „Hund" < canis, -em : alb. k'§n. k'en, it. cane, frl. k'an, eng. k'aun, pv. ca, frz. chien, ,pg. cäo. 368. cinepä sf. far. cinipä, mgl. cgnipä] „Hanf" setzt ein *canepis. -EM statt cannabis voraus. Was zunächst das e für a betrifft, so ist dies eine bekannte urrom. Erscheinung (aber in den weiter anzuführenden Dialektformen kann e < a sekundär entstanden sein). Einfaches n wird von allen rom. Formen (außer Sard. Sp. Pg.), p statt b von den meisten gefordert, vgl. canapa C. J. L. S. 4850, conupem bei Marcellus Empiricus (Dens. H. 1. r.); auch der Vergleich mit kslav. konoplja, lit. kanäpes, a.-preus. konapios (germ. *hanap) spricht für n und p, vgl. G. Meyer: Etymol. Wörtb. der alb. Sprache 174. Alb. kerp g. kanep t., it. canape, lecce känapa, aquil. kanepa, sill. kanepja, gombit. kanneva (nn, wie in ännema mgl. tsoträ), ngr. raiörou, ung. csutora, kl.-russ. cutora („Mundstück der Pfeife"), türk. tsotra. 383. Coäcinu sf. „Name eines Schafes mit gelber oder roter Schnauze" (Liuba-Jana: Mäidan, S. 111) [ar. coatsin „weißes Schaf mit braunrotem Kopfe"] < coccInus, a, -um : obw. k'etsen, kotsna, niedw. eng. kots§n, kotsna (andere rtrom. Formen in Grundriß I9, 614). Candrea-Hecht: Les elements latins S. 65. 384. coüdä sf. [ar. mgl. ^, ir. code] „Schwanz" < cöda, -am (oft belegt = cauda) : it. coda, eng. kua, pv. coza, frz. qiieue, cat, coa, sp. (cola). 385. coämä sf. [ar. ~ W., ir. kome] „Mähne" •( cöma, -am: it. pv. a.-sp. pg. coniu. [P. kennt nur ar. pertHt\. 386. coäpsä sf. [ar. ~J\ „Hüfte" < cöxa, -am „Hüfte" : alb. kof'Se, (it. coscia < * coxea), eng. kuessa pv. cueissa, frz. cuisse, überall, außer im Rum. und Alb. mit der neuen Bedeutung „Schenkel". 387. coardä sf. „Saite" < chörda, -am : alb. kord§z§ (Diminut., vielleicht aus dem It.), it. eng. pv. cat. pg. corda, frl. koarde, frz. corde, sp. cuerda. Coardä bedeutet auch „Sehne". Desgleichen im Sp. Cat. Rtr. und Lomb. vgl. Zauner: Körperteile 352. Der Sinn ..ßalken" des coardä in „Deasupra cäteilor [la facerea caselor] sä pun in lungime si lä^ime patru corzl (singular: coardä) cari \\n obada casei, ca sä nu sä desfacä" Liuba-Jana: Mäidan S. 94, führt über zu ar. mgl. coardä „un fei de staul pentru capre §i oi, ca sä le adaposteascä in timpul iernii §i sä le apere de frig, ploaie, zäpadä" Papahagi: Megleno-Rominii S. 203. Dagegen ist ar. coardä „Säbel" = kslav. corüda, srb. korda, alb. kord§, ung. kard. etc. 388. coärnä sf. s. corn. 389. coästä sf. [ar. mgl. ~, ir. coste] „Rippe" < Costa, -am: it. Puscariu, Etymologisches Wörterbuch. 3 34 390. coc — 399. corb. pv. pg. costa, inail. koste, frl. kueste, eng. kuoSta, frz. cott, wall, «ucs, sp. cuesta. 390. coc, copsei (bau. cops), copt III [ar. coc, copsu, coptu III, ingl. coc, cops, coptf III, ir. coc, cop£ III] „backen" <(cöco, coxi, coctum, cöcere (für coquo. Belege bei Dens. H. 1. r. 149, Erklärung bei Meyer-Lübke: Einführung § 121): it. cuocere, frz. cuire, pv. cozer, 6\). cocer, pg. cozer. Das rum. Wort heißt auch „reif werden (vom Obst, von Menschen)", was mit lat. pr^cox u. pr^coquis „früh- reif" zu vergleichen ist. — Nicht davon abgeleitet (wie Cihac I, 58 wollte), sondern mit der von Schuchardt: Romanische Etymo- logien II, 17 f., 231 und Zeitschrift rom. Phil. XXVI, 322 be- sprochenen Wortsippe hängt rum. cocä „Herdkuchen, Beere (vgl. coäcäzä, cocodse etc.), Papp", ar. cocä „jede eßbare Frucht" (vgl. Kom. XXX11I, 75), mgl. cocä „Kopf", alb. kok, kök'e „Beere, Saat- korn" (G. Meyer: Etymol. Wörterb. d. alb. Sprache 194 — 195 vgl. 165), zusammen. 391. cocä sf. coc. 392. (cödru sm. „Urwald; Stück Brot" [ar. ~ „Marktplatz, bewaldeter Berg, codurü „Stück Kuchen, großes Stück Brot", olymp.- wal. codru-mare „großer Berg", mgl. ~ „Marktplatz, viereckiges Stück 3Iehlspeise", cöduri PI. t. „Gemüsekuchen", Codru-negru Ort zwischen Lescova und Osin, ir. kodru „bewaldeter Berg" Jb. II, 217]. Man hat codni und alb. kodre „Hügel, Berg" auf lat. qüadrum (qüadra „Brotscheibe") zurückführen wollen. Dens. H. 1. r. 71 — 72 stellt ein lat. * quodrüm auf, wogegen Meyer-Lübke : Literaturblatt XXII, 299 — 300 schwerwiegende Bedenken erhebt. Auch eine slavische Vermittlung (wodurch a > o erklärlich wäre), wie sie Weigand Jb. II, 217 — 218 annimmt, ist unwahrscheinlich (vgl. G. Meyer : Berliner philol. Wochenschr. XVI, 536). Am besten erklärt man rum. codru als Entlehnung aus alb. kodre „Hügel" und dieses als gar nicht zu lat. quadrum gehörig, sondern mit armen, katar „Giebel, Spitze. Scheitel" urverwandt, vgl. J. Scheftelovitz : Bezzen- berger's Beitr. XXVHI. 157.) 393. cöif (+ coiufü Varl. 1642 I f. 56) sm. „Helm" <*cüfea, -am „Haube" (cofea bei Venantius Fortunatus): it. cuffia, frz. coiffe, sp. cofia, pg. coifa. 394. coifi sm., meist codie Plur. tant. [ar. coTu, coate, ir. cot, cote] „Hode(n)" -.] „Ellbogen, Elle" ser, frz. croitre, sp. crecer, pg. crescer. 415. crestin sm. adj. [ar. mgl. cristin] „Christ, christlich" < Christian ob, -a, -um: kriStere, keStcre, it. sp. cristiano, eng. kristianii. pv. crestian, frz. chretiea, cretin, pg. christäo. Wie im Rum., hat das Wort im Alb., Abruzz., Rätorom u. Franz. auch die Bedeutung ..Mensch", vgl. it. Christiani di Dio, che fate? mit nun. o»» de JDiunaezeu, ce fad? 416. cn'tce sf. [ar. crutse, cärutse bei den Farser., mgl. crutae auch: „ein Sternbild"] „Kreuz" -a, -um: it. sp. cruento, eng. krinnt „piagato, ferito". 419. crupätoäre — 431. cuget. 37 419. crupätoäre sf. „Schaufel zum Einführen des Brotes im Backofen" < * crepatoria, -am vgl. cirpätor. [ar. lupataj. 420. crup I vb. „sparen, schonen", eigtl. „die Ausgaben kürzen" <*cüRtio, -are: alb. kurtseii „bin sparsam, schone". Das rum. AVort braucht nicht aus dem Alb. entlehnt zu sein, wie Dens. H. 1. r. 352 annimmt, [ar. Tertu „schone"]. 421. cu präp. [ar. mgl. ir. ~] „mit" ar. scurt), it. scorto, aquil. scurtu „terminato", verdrängt, dessen s- von scurtez I vb. „verkürzen" «(excürto, -are (Dens. H. 1. r. 169): alb. Skurton, abruzz. frl. skurtä, a.-ven. eskurtar, frz. ecourter, stammt. — Trag scurta „ich ziehe den Kürzeren (von zwei Loosen", vgl. alb. skürteze „Loos"). Scurteicü sf. „kurzes Kleid", vgl. a.-frz. escors. [mgl. cus „kurz"]. 464. cüscru sm. cnscvä sf. [ar. cuscru, cuscur. cuscrä; mgl. ir. CUSCru] ..die Eltern des einen Ehegatten im Verhältnis zu denen des anderen" . -are „entästen" aufzugeben. 486. datör sm. aufl älterem detoriii Ps. Seh. 368 (nach dau) 487. däü — 497. deget. 43 < DEBüTORirs, -cm (= debItoh : a.-per. devetore, pv. deveire, dendor, a.-frz. detre, sp. dendor, pg. devedor, vgl. alb. detüre <*dhbItüba. [ar. burdzili}. 487. däü, dädiii (dedei, detei, -f- dedi, ban. dzedz), dat, I vb. [ar. dau, ded, dat I, mgl. da», ded, da£ I, ir. dowu, dot I] „geben" <*dao (= do), dedi, datum, dare : it. dore, eng-, der, pv. cat. sp. pg. dar. Zur Phraseologie von da« vgl, J. U. Jarnik's Artikel in der Festschrift zum VIII allg. deutschen Neuphilologentage, und Dens. H. 1. r. 189, 230. 488. däunä sf. „Schaden" < Damnum : alb. dem, it. danno, lonib. dan, eng. dau, pv. dam, (a.-frz. dame vgl. Meyer-Lübke : Rom. Gramm. I, § 313), sp. dano, pg. dawo.t[ar. znie]. 489. däunez I vb. „schaden" < Damno, -are: alb. demou, it. dannare, eng. daner (pv. dampnar, frz. damner), sp. danar, pg. danar. [ar. /ac 2Äie]. 490. d&tmös, -oäsä, adj. „schädlich" < damnösus, -a, -um : (pv. daHtpnog), sp. daiioso. 491. de präp. [ar. mgl. di, ir. ~] „von" defäim I vb. vgl. pg. esfaimar, andererseits faimä „Ruf" <*famia, -am statt fama, -am. 496. deger I vb. „erfrieren" [ar. deadzir „auftauen" W., dzeadzir P.] <*degelo, -are (von gelo, -are: it. gelare, pv. gelar. frz. geler, sp. helar). Auffallend ist, dali sich die zwei Bedeutungen des Präfixes de-: a) die privative (vgl. frz. degeler) und b) die bekräf- tigende auf die zwei Dialekte verteilen. 497. deget (dest) sm. [ar. deazit, dzeadzit, dzeadit, mgl. zeizit, zest, ir. zozet] „b'inger" depüno, -sui, -s[i]tum, -nere: it. deporre, pv. sp. tleponer, pg. depor. Zeitschr. rom. Phil. XVII, 740 — 741. Vgl. adapos t. 503. dtretic (diretic) I vb. „(im Zimmer) räumen" <*directIco, -are (von directus). Für den Sinnesübergang vgl. mgl. andirezi (vgl. dreg) casa = direticä prin casä. [ar. anäk'irsescu, anik'-]. 504. des, deäsü adj. [ar. ndes, mgl. <*J\ „dicht" de[n]sus, -a, -um. Als Adv. bedeutet des „oft", auch ades und adese (verkürzt ans adese orl). Vgl. rar. — Davon verschieden ist des in der Ver- bindung des de dimineafü „in aller Frühe" und geht wie die Neben- form dins de diniineafä [Jb. III, 173) zeigt, auf de -f- ipso *demane (-)- Suff, -eafä) zurück. Verfassers: Lat. Tjj u. Ki, S. 41. 505. desci'ilt I vb. [ar. discaltsu] „entschuhen" < dIs-calcio, -ake (Dens. H. 1. r. 169): it. scalzare, alatri skautsä. pv. descauttsar. frz. dechausser, sp. descalzar, pg. descalrar. 506. desetim I vb. „ausfasern" < ofi-SQUAMO, -are: sp. dtscamar. 507. dfsedt'c I vb. [ar. disenreu, mgl. discarc) „entladen" < dIs-carrIco. -are (Dens. H. 1. r. 169): alb. skarkoü. tsarko/'i, it. venricare, eng. sk'aryer, pv. »p. pg. desuirgar, frz. drdiarger. 508. descint — 522. desmierd. 45 508. descint I vb. [ar. discintu, mgl. discont] ..entzaubern" <*dIs-canto, -are: frl. disk'anta „entzaubern". 509. deschid (deschiz), -isei, -is, III vb. [ar. mgl. diskfid -is, -is III. ir. reskTid] „öffnen" < dIsci.üdo, -üsi, -Osüm, -üdere : it. schludere. 510. descäper IV vb. [ar. discoapir, ir. rescoper(esc)u] „ent- hüllen" sard. 1. iskurgare „dunkel werden". Letzteres ist im Rum. nicht vorhanden, sondern man hat von descurc nach dem Muster : inchid „schließe" — deschid „öffne", imbrac „kleide an" — dezbrac „kleide aus" etc. ein in- curc I vb. (statt *in-scurc) „verwickle, mache unklar" gebildet. Zeitschr. rom. Phil. XXVIII. 680—681, wo auch gezeigt wird, daß *iscürcs statt obscürcs allen rom. Formen zugrunde liegt (vgl. scurxincs als „Pferdefarbe" Arch. lat. Lex. XIV, 121). [mgl. des- mintes IV, ar. aleg]. 515. I desert, -särta adj. [mgl. disort, ir. desnrt] „leer" < desertus, -a, -üji : emil. dsert „elend, verlassen", obw. d(a)siert, frz. desert „verlassen", sp. desierto „leer", [ar. disertat]. 516. II -f- desert sm. „Leere" < deserttxm: : it. pg. deserto, pv. desert. frz. desert, sp. desierto. 517. III desert I vb. [ar. disertu] „ausleeren" <*deserto, -are. 518. desfätez I vb. „ergötzen" <*d!s-fato, -are (von fatüm) „den Zauber von Jemand wegnehmen" und dadurch „entzücken" (vgl. *fato, -are „bezaubern": it. fatare, monf. anfajee, pv. fadar, a.-frz. fa-er, sp. hadar). 519. -\- desider I vb. (-f- desir) „wünschen, ersehnen" <(deM- DfiRO, -are: alb. d$s$r6n, a.-lomb. desi(d)rar, a.-ven. a.-gen. pv. desirar, frz. desirer. (it. disiare, a.-frz. deseier, sp. desear, pg. desejar <*desidio, -are Meyer-Lübke : Rom. Gramm. I, 119). — Vgl. Candrea-Hecht : Les elem. lat. S. 95, wo auch Belegstellen und Erklärung der zwei alt-rum. Formen zu finden sind. [ar. dor]. 520. desjüg (dejug) I vb. [ar. dizdzug] „den Joch abnehmen" < dIs-jügo, -are. Davon dejugätoäre sf. (C. Sandu : Drum §i popas 39, 36) „Ruheplatz". 521. desleg (dezleg) I vb. [ar. dizlegu, mgl. disleg, ir. dez-, rez-legu] „entbinden" alb. doge), srb. doga, duga, kroat. duga Q> ir. düge). 537. dodninä sf. [ar. ~] „Herrin" < dömna, -am (C. J. L. III, 7671, 7833 = domIna) : it. donna, eng. dumm, frz. dame, pv. (dom)na. sp. dueiia, dona, pg. do/ja. 538. ar. doüyär I vb. vgl. apar. 539. dogdr sm. „Böttcher" t (Koll. von far, als Sing, aufgefaßt) : alb. Verime (daraus ar. särmä) ; dav. färim vb. I (auch s/örim, (s)farm, (s)färm, (s)färimesc IV vb., alb. Vermo-n ()ar. särmu I vb.)). Vgl. Zeitsch. rom. Phil. XXVII, 739, wo auch die alte Ableitung von fragmen, *fragm!nane widerlegt wird. 583. I formet sm. „Zauber" <*pharmacum (= gr. yäpuaxor). [ar. amaie, ir. strigaria]. 584. II f Armee I vb. „bezaubern" <(*rHARMACO, -are (vom früheren), [ar. fac amai, ir. strigesc]. 585. fdee sf. [ar. fase, mgl. fasä, ir. fgsa] „Windel" ( fascia, -am : it. fascia, eng. fasa, pv. faissa, frz. faisse, pg. faxa. — Davon : füsie sf. „Streifen" (Diminutiv: fäsioärä), davon wieder sfapiu, sfäsiez vb. I „zerreißen". 586. I fät sm. [ar. fet*. ir. fei] „Junge, Knabe" < fEtus, - 1 i : sard. fedu „prole, feto", vgl. cingol. fetaeeie „ragazzi", vgl. fatä. 587. II fät vb. I [ar. fet, mgl. fet] „Junge werfen" < feto. 588. fätä — 595. femeie. 51 -ake: march. feta „kalben", bol. fdar, abruzz. feta, sard. fedare „fig- liare. far razza", frl. fedä „Lämmer werfen", [ir. otelesc me]. 588. fätä sf. [ar. featä, mg], fetä, ir. fete] „Mädchen" < feta, -am: piem. fea, frl. lomb. /edß, daupb. /eia, bearn. Aede, lyon. feya, wallon. fueye etc. in der Bedeutung „Schaf, Tgl. Gilleron : Atlas linguistique de la France, II, 173. — Im Vokat. (statt: fatä) meist fä! fa! als Ansprache der Frauen. Fätärdü, feteleü sm. „Hermaphrodit". Verschieden davon ist ar. fätäzä „Fee" < alb. fateze (aus fatum). 589. fätä sf. [ar. ~ auch „Beispiel" Cod. Dim. 21/25, mgl. ~, ir. /ptee] „Gesicht, Wange, Oberfläche, (Tisch)decke, Farbe" <( facta, -am (Anecd. Helvet. 131, vgl. fdcias in den Casseler Glossen = Facies) : alb. fak'e. it. faecia (dial. Formen in Verfassers : Lat. Ti u. Ki S. 121, 176—177), eng. fatsa, pv. f'acha, fasset, frz. face, sp. haz, pg. face. Die Bedeutung „Wange" hat auch sie. bari fatssi, Charmoille (Kanton Bern) fes u. pg. face. 590. fäur sm. [ar. fävru, fävur auch „Silberarbeiter", ir. fowru] „Schmied" ( fabee, -brum : it. fabbro, pv. faure, frz. ferne, a.-sp. fabro; vgl. fäurar. [mgl. cwvatöw]. 591. fäuräv sm. [ar. flivär olymp.--sval. flevär, ir. /a?rar] „Schmid" < fErrarius, -um: it. ferrajo, sp. herrero, pg. ferreiro. 607. fierb, -rsei (bn. /?ers], -rl vb. III [ar. Jierbu, Hers, iiertu. H» ra&'- je>'&, ics, |«*"£ jar&M"»] „sieden" < fErvo, -vi, -v£re : it. fervere, sp. hervir, pg. f erver. [ir. cwAesel. 608. Jierbinte adj. „siedend, heilJ" ( FBBVBKS, -entem: frl. ferbint. 609. |tere sf. [ar. /iarej „Galle" <*fele (= f£l, fEllis): it. fiele, sie. feli, a.-gen. mail. pv. cat. pg. fei, frl. fil. frz. fiel. sp. AteJ. Wie rum., ist das Wort weiblich im Sp. Cat. A.-gen. Mail. Mittelrät. Frl. Ostlomb. A.-ven. und südlich bis Parma, dagegen männlich im It. Pg. Pv. Frz. Sard. Lad. (Mever-Lübke : "Rom. Gramm. II, § 377). 610. /iin(a sf. ..Wesen" <*fien'tla, -am, vgl. Verfassers: Lat. Ti u. Ki, S. 44. [ar. t/atsä]. 611. jin sm. [ar. Hilin] „Täufling" (*filianits, -im (von nutrs): alb. fijän. G. Meyer: Etym. Wörterb. der alb. Spr. 104. — Fem. find. Aus dem nun. entlehnt ist klruss. fyin. fyna. fylyna. (Vgl ital. in Fiume fiotso „Täufling".) 612. fin — 621. flämind. 53 612. fin sm. [ir. fir] ..Heu" <(fenüm: it. fieno. eng. fain, pv. cat. fe, frz. foin, gase, hee, sp. heno. [ar. earbä uscatä]. 613. ftnät sm. ., Weide" <*fenacius, -um (von fenum). [ar. livade]. 614. fineutä sf. ..Weide" <*fen1cia, -am. Vgl. finaf. [ar. livade]. 615. fintinä sf. [ar. -v/, mgl. füntgnä. ir. fäntäre] ..Brunnen" < fontana, -am („Quelle" Gromat. vet. S. 315, 28 etc.): it. pv. a.-cat. sp. fontana, sie. sard. ]., cors. funtana, frz. fontaine. 616. fiör, meist PL fiorl sm. (sf. Delavrancea: Intre vis si via^ä 169) .,Schau(d)er,: <*februm (= febris, -em: it. febbre, frl. fiere, sie. febbri, pg. febre). Im Ar. lebt die Mehrzahl *febra yKavrä sf. „Fieber" weiter: a.-ven. fevra, mail. fevera, crem, fevra, parm. freva, sard. frebba, cat. pg. /'eira (vielleicht auch eng. feivra, frz. fievre). Davon: ar. nie Jiivrescu IV vb. W. ,, habe Fieber" (vgl. dr. frigurl). Olymp.-wal. liiavre scheint auf febris zurückzugehen. Vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXVII, 741—742. [Für „schaudern" sagt der Ar. mi treatse Uire-fiire.] 617. fir sm. [ar. für, mgl. ir] „Faden" <( filum : alb. fit, it. filo, eng. pv. frz. fil, sp. Mio, pg. /*o. [ir. gtse}. 618. /£ü sm. [ar. MM, mgl. ißt, ir. fif] ..Sohn" <( filius, • tjm : it. figlio, sie. figgyu, sard. /?zu, eng. /iF, pv. füll, frz. /i?s, sp. Ai/o, pg. fillio. Das Fem. filia, -am: it. figlia, sie. figgya, sard. fiza, eng. /?fa, frz. /?Me, sp. hija, pg. /iZAa ergab rum. fte, doch ist dieses Wort nur noch in fie-mea, -ta. -sa erhalten, sonst ist es durch das Dimin. fiicä ersetzt. In Biharia -wird Uie als Anrede der Frauen untereinander gebraucht (Conv. lit. XX, 1011). 619. fiuldre sf. „cheville du joug" (Frincu-Candrea: Rom. din muntii apuseni, S. 100) < * fib[ü]laria, -am (von fib[ü]la). Candrea-Hecht: Les Clements latins, IS. 80. 620. flücärä sf. ..Flamme", im Suffix nicht ganz klar (-ula?), beruht, wie sard. c. flac(c)a, frac(c)a „fiamma. frugnolo" und alb. ftiakg „Flamme" (woraus ar. füaeä, fleaeä) auf *flacca, -am für facla (App. Probi = facüla), vgl. it. flaecola. Davon fldcär I vb. „entflammen". G. Meyer: Etymol. Wörterbuch d. alb. Spr. 107. Unwahrscheinlich ist Cihac's I, 95: flagro, -are. [ar. pirä, ir. plpm(n)ic]. 621. flämind, -ä adj. [mgl. flämnnt, ir. flämänd, flamund, hlaniund] „hungrig". Eine befriedigende Deutung des Wortes ist nicht gegeben worden. Gegen die alte Herleitung aus famülentus, -a, -um )*famlentus )*flammentus mit Angleichung an die Par- tizipialendung -ind, tritt Candrea-Hecht auf (Romania XXXI, 308 bis 310) und sehlägt ein * flamm abundus, -a, -um vor (von flamma im Sinne von flamma gulae „Heißhunger"). It. famulento, pv. famolen, a.-frz. famolent erweisen sich durch die Behandlung des Vortonvokals als Machwerk der lateinkundigen Schriftsteller, wozu als Gegenstück a.-ven. seolento steht (vgl. Meyer-Lübke: Rom. Gramm. II § 442). Wenn aber * flammabundus, was das Suffix betrifft, durch sitibundus in Paul. Diac. Vita Greg. Magn. 2. (vgl. it. sitibondo) wahrscheinlich gemacht wird, so kann ich nicht, mit Candrea, im ersten Teil flamma „Flamme", das begrifflich so ferne 64 622. fläinura — 629. foäle. steht, erblicken. Möglich wäre ein *flamma < *fami,a = *pamüla, DimiD. von fames „Hunger", [ar. adzun]. 628. jlrimura sf. [ar. ^/] „Fahne" < flammüla, -am. Dagegen stammt ar. flümbura „Fahne, Blume im Gewebe", flämburä „Tannen- baum, der bei Hochzeiten auf dem Giebel des Hauses gesetzt wird", wie vielleicht auch alb. fldmbur, flämur, aus ngr. rf).dußovnov (byz. (f).äftfiovooi). Auch ar. fledmä „Flamme" weist auf alb. Vermitt- lung des lat. flamma. [ir. bandcrr], 623. flodre sf. [ar. ~, mgl. floari] „Blume" <( flos, flörem : it. sard. fiore, sie. tsuri, eng. flur, pv. cat. sp. pg. flor, frz. fleiir. Das weibliche Geschlecht teilt das Kum. mit Franz. Span. Pg. und mit Nordit. (von Piemont und Genua bis Venedig), gegen Schriftit. fiore, masc. — Für die Nebenbedeutung „Farbe" vgl. russ. tsvjetü (Pl.-y) ., Blume" u. tsvjetü (Pl.-a) „Farbe", [ir. tsvet, ar. auch lilitse, läludä]. 624. floc sm. floäcä sf. [ar. floc] „Flocke (Haar, Wolle), Haar (von Tieren), Schamhaar" <( flöcccs, -um: alb. floh, ffoke, it. fioeco, fiocca. sard. fioku, eng. flok\ pv. frz. cat. floc, (frz. floche), sp. llueco, pg. choco. [ir. per]. 625. flüev vb. I „pfeifen, Flöte spielen", flucr sm., flüerä sf. [ar. flueärä P.. flüer, filiodrä W., mgl. friel, sfriel, auch sfirbi] „Hirtenflöte", auch „Schinbein" [mgl. sfrueJA, scheinen nicht aus alb. floere, fXojere „Flöte, Pfeife", füet t. fiit g. „Flöte, Schäfer- pfeife. Destillierrohr" entlehnt zu sein, sondern beide gehen wahr- scheinlich auf eine gemeinsame Quelle zurück.- Es „findet sich fast überall, wo rumänische "Wanderhirten hingedrungen sind" (Miklosieh : Wanderungen der Rumunen, 23) : ngr. f, nr. mti.iat, mgl. tifcat?]. 657. frunceäua — 668. fum. 57 657. frunceäua sf. s. sprinceana. 658. fvünte sf. [ar. främte, f rinde, rngl. frünti, ir. ~J] „Stirn" < frohs, -oxtem: it. a.-gen. pg. fronte, eng. frunt, pv. frz. cat. front, s-p. freute. Auffallend (vgl. frz. froncer) ist ar. frunge, olymp.-wal. främlin „Stirnrunzel. Vertiefung in der Haut", daher auch: „Grübchen in der "Wange". 659. frünzä sf. [ar. frandza, frindzä, rogl. frunza, ir. frunze] ..Blatt vom Baum" <( fröxdia. -am (Rhein. Mus. XXXI V", 638, von fkons. -xdem nach folia) : it. fronzolo „galano, nastro etc.", sard. apul. frunza. lecce frunza. a.-gen. frunsa, eng. fruonzla „Zweig. Reis". 660. frupt sm. [ir. frujrf] in a minca de frupt „Fleisch essen", frupt alb „geronnene Milch" (früctus: -um: alb. eng. früt, it. frutto. pv. fruch, frz. fruit, cat. fruyt, sp. frucho, pg. fruto. — Ar. frutu = ngr. yoovrTov. 661. I ar. fug I vb. „vertreiben" <( fügo. -are. Spuren dieses Verbums sind auch im mgl. fugat und drum, fugind neben fugind vorhanden. 662. II fug IV vb. [ar. mgl. ir. ~J] „laufen" (ar. u. mgl. auch ..gehen" nach griech. tp&üyat „fliehe u. gehe") <( fügio, -Ire (= -ere, Belege: Dens...H. 1. r. 148): it. fuggire, eng. frz. fuir, sp. huir, pg. fugir. — Über r in fugio vgl. Meyer-Lübke: Rom. Gramm. I. § 147. 663. fügä sf. [ar. mgl. ~, ir. fuge] „Flucht" <^ füga, -am : it. foga, sard. fua, frz. fuie. cat. sp. pg. fuga. — Dan o fuga „laufe" = fugam dare Virg. A. 12, 367. 664. fuiöv sm. [ban. ~, ar. mgl. fuTor] „Hanfbüschel" < * fölliölus. -um (Dim. von follis). „Die 6aWo?iartige Form des an einem Stocke angebundenen Hanfbüschels, welchen die spinnen- den Rumäninen mit sich tragen, wird als tertium comparationis zwischen follis und fuior gedient haben". Zeitschr. rom. Phil. XXVII. 742. 665. fulg sm. „Schneeflocke, Flaum" ist ein postverbales Ad- jektivurn in substantivischer Verwendung: *fülgus, -a, -um „glänzend, schimmernd" (vgl. spalat fulg = „blank gewaschen") von fülgere, — Ar. sfulgu „Blitz" ist wohl von sfuldzir beeinflußt. Conv. lit. XXXIX, 65—67. 666. I fülgev sm. „Blitz" <^fülgur, -erem (Belege bei Georges : Lex. lat. Wortf. 291, Schuchardt: Vokal. II, 210, Kritisch. Jahresber. VI. 122 etc., durch Einfluß der männl. u. neutral. er-Stämme od. dissimiliert aus fClgCrem : it. folgore) : abruzz. foldzore, a.-frz. fuildre, pv. folzer. Im Ar. heißt der Blitz sfulgu, welches auf fülgtjb zurückgehen könnte (vgl. piem. (s)furgu, a.-gen. exforgo, neap. fur- golo, fruvolo), aber es kann auch mit fulg identisch und von sfuldzir beeinflußt sein. [mgl. strelä, ir. strela]. 667. II fülgev I vb. [ar. sfuldzir] „blitzen" <( fülgero, -are (= fulgüro: it. fulgorare). Vgl. das vorige. Wegen der s-Pro- sthese in ar. sfuldzir vgl. a.-frz. esfoldre und die zitierten Formen aus it. Dialekten, [mgl. streTüstä, triscutesti „es blitzt"]. 668. I fum sm. [ar. mgl. ~J] „Rauch" <( fümus, -um : it. pg. fumo. eng. film, pv. a.-frz. fun, cat. fum. sp. humo. — Der Plur. 58 669. funi — 684. fürnu. fihnurl heißt „Eingebildheit", dav. lnfümur{ez) I vb. ,, werde ein- gebildet", [ir. dim). 669. II fum I vb. (fumez „rauche Tabak") [ar. (a)fum, mgl. ~, ir. fumu I u. IVj „rauchen": fümo, -are: it. fumare, pv. (sp.) pg. fumar, frz. fumer. [ar. meist beau tutune „rauche Tabak"]. 670. fümeg I vb. „rauchen, dampfen" •( fümIgo, -are: icent. sfomie, sp. humcar (mons. fönkye, lothr. föze, it. fumicare <(*fümIco, wie it. navicare, rumicare). 671. fümur, -ä adj. „braun" (Jb. V, 189) <(*fümülus, -a, -um (mit Sui'fixwechsel statt fümIdus): frl. fumtil. Die Schrift- sprache kennt nur die Weiterbildung fumuriu, -e „grau (wie der Rauch)". 672. fund sm. [ar. fundu, mgl. ir. <>J\ „Grund" < fündus, -um: alb. funt, it. fondo, sard. fundu, eng. fuond, frz. fond(s), pv. /'ons, 9p. hondo, pg. fundo. — Mgl. /'imd bedeutet auch „Wintertierberge für Vieh", welche Bedeutung im dr. fundäc „Herberge im Feld" wiederkehrt. 673. fünie sf. (-{- /««?) [ar. /tme, mgl. funi, fuha] „Strick" <( fünis, -em: it. fane, a.-ven. funo, tirol. fum, a.-frz. /im. [ir. spog]. 674. funigei sm. Plur. „Herbst fäden" <( *fuligella, -am (Dini. von fulligo), wahrscheinlich durch Einmischung von funie. Conv. lit. XXXIX. 57. 675. funingine sf. [ar. furi(n)dzine, furidzina] „Ruß" <( fuligo. *-ig!nem: it. fidigginc, rtr. fulin, (sp. hollin, pg. fuligem). 676. I /wr sm. [ar. mgl. ~] „Dieb" <( für, -em: it. sp. (aragon) furo, posch. a.-ven. a.-frz. für. [ir. tot]. Sil. II für I vb. [ar. mgl. ir. ~] „stehlen" ( furo, -are : it. ftirare, pv. furar. 678. fürcä sf. [ar. mgl. »», ir. /tofa „Spinnrocken"] „Spinn- rocken, Heugabel" <( fürca. -am: alb. furke, it. pv. cat. pg. form, sie. sard. furka, eng. fuork'a, frz. fourche, sp. horca. Die Mehrzahl /Wci bedeutet „Gralgen", wie it. Ze forche, a.-frz. les fourches (sp. pg. die Einzahl). Das Dim. furcu(li)fä heißt „Speisegabel" (ar. mgl. <■»«, auch alb. furkulitse, ngr. tfovoxovÜToa), wie it. forchetta. frz. fourchette. Furca pieptului wie a.-berg. Ja forcella del stomeg (= Brust). 679. furceä sf. „kleine Gabel" ( fürcIlla, -am oder *-ella, -am: it. forcella, sard. furkidda, pv. farsela, a.-frz. fourcelle. [&r. fur- culitsa]. 680. ar. furlnä W. sf. „Feuerstelle" <(*fürnina, -am (von für- nus). [P. unbekannt]. 681. fuitiic vb. I „wimmeln" (*formico, -are: it. formicare, a.-frz. formier, n.-frz. fourmiller, sp. hormigar, pjr. formigar. 682. furnlcä sf. [ar. mgl. fumiga, ir. frunige] ..Ameise" <^ formIca, -am: it. formica, eng. furmia, pv. cat. pg. fortniga, frz. fourmi, lothr. fermi, sp. hormiga. 683. furnieür sm. [mgl. furnigar] „Ameisenhaufen, wimmelnde Menge" \ * formicariüm : it. formicajo, sp. hormiguero, pg. fonni- gueiro. [ar. /ier«j•£?«] „Diebstahl" (furtum: it. pg. furto. pv. cat. fürt, sp. hurto. 686. furtünä [ar. mgl. ~, letzteres auch ..Elend/'] „Sturm" <[ fortüsa. -am. Der Sinnesübergang von „Geschick'" zu „ Sturm" muß am Meere geschehen sein, wo man vom Geschick das Böse, d. h. den Sturm, erwartete, ähnlich wie man heute „fatal" fast aus- schließlich im bösen Sinne verwendet. Bei Ducange findet man: jiabis Fortuna = maris tempestas und auch ven. it. fortuna heißt „Unwetter" (daraus srb. kr. fortuna). Q Das Wort ist auf der ganzen Balkanhalbinsel verbreitet: alb. big. furtnne. tk. fortuna, ngr. «, mgl. galbinari] „Gelbsucht", galbinüs sm. [mgl. ~J] „Eidotter" (entspricht genau dem russ. zolt-yS). Auf ein lat. *galbus, -a, -um: eng. zalv, -a, läßt schließen rum. galbi- cios, -oäsä adj. = galbinicios, -oäsä adj. [mgl. ~] „gelblich", gälbülv, -e adj. „gelblich", gulbiciüne sf. „Gelbsucht". Nicht von galbInus abgeleitet, sondern daran angelehnt, ist gälbeazii, nb. cal- beazä „Leberkrankheit der Schafe" < all), kel'baze, ge.rbaz§. 697. galeäta sf. [ar. ~, mgl. yulrta] ..Holzeimer" <( galleta, -am (C. gl. 1. V, 564, 48): alb. galete, it. galletta „tazza o vaso da vino", tir. gale(d)a, rovigno galido, com. a.-berg. valtel. galeda, abruzz. galetta, cal. sie. gaddetta, eng. zalaida, a.-frz. jaloie, sp. galleta. Ein auch sonst verbreitetes Wort: mhd. nhd. Gelte, ung. yaleta, slov. cech. galeta, k.-russ. geletja, pol. gieleta, kr. slov. golida (daher ir. golide). Über dieses Wort dunklen Ursprungs ist viel ge- schrieben worden: Vgl. Cihac II 113; G. Meyer: Etymol. Wörtb. all). Spr. 118; Byhan: Jb. VI. 227; Candrea-Hecht: Romania XXXI, 311—312; Dens. H. 1. r. 197; Meyer-Lübke: Wiener Studien XXV, 103; Lork: Altbergamaskische Sprachdenkmäler, 193 (wo auch eine Form galera in n.-it. Mundarten zitiert und ein mißglückter Versuch die Etymologie von galleta zu erklären gemacht wird). 698. ar. gurits sm. IV „Korn, Blitz, Hagel" <( * granictum (von granum): sp. pg. granizo „Hagel". [P. unbekannt]. 699. ar. gärmits, -ä adj. „aus Korn" <( * granaceus, -a, -um (von granum). [ar. P. unbekannt; dafür garnät, -ä u. garneatsä], 700. gäün sm. „Hornisse, Blattwespe" <*cavo, -önem (eigtl. „Höhler", von cavo, -are). Candrea-Hecht, Romania XXXI, 312, dagegen Schuchardt: Zeitschrift rom. Phil. XXVI, 588, vgl. aber Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 618. — Gaunöiü „Bremse" Colv. lit. XX, 1010. — Wegen c ) g bei diesem und dem folgenden Worte vgl. Meyer-Lübke: Rom. Gramm. I § 427, Dens. H. 1. r. 111. 701. gäuvä sf. [ar. gavrS. Thess. Aspropstamus, mgl. 'v», PI. gauri „Honigzellen"] „Loch" <^*cavüla, -am (von cavus, -a, -um), oder < cAUL-a:, -arum, vgl. alb. gavre, govf-re.. [ar. meist guvä]. 702. gednä sf. [ar. dzeana, mgl. zmo, ir. zone] „Augenwimper ; Bergesrücken" <^ gena, -am: kal. Jena „ciglione che segna il limite di un campo" (= rum. geanä de pämint), pv. gena „Wange". — Wenn der Sinnesübergang von „Wange" zu „Augenwimper" schon auffällt, und auch für die Bewahrung des e vor n die Analogie des sinnverwandten fInna (vgl. ar. peana di oeü = lecce pinn.itDa, lanc. pennatssa de 11 'okki/e, rom. penantse, caltagirone pinnularu, saintonge plleume des ails „Augenwimper") angenommen werden muß (vgl. Zeitschrift rom. Phil. XX VI II, 682), so ist es um so merkwürdiger, daß im Banat fonä „Leute. Volk" bedeutet: multä 703. gern — 713. ghiärä. 61 zana so strins „viele Leute sind zusammengekommen" Jb. III, 331. Sollte dieses mit dem vorhergehenden nichts gemein haben und zu alb. giri ..Sippschaft, Verwandtschaft", it. genia ..Gezücht. Gesindel", cal. jenia, sie. jinia (auch „razza di ammali"j, a.-sp. ginea „Ge- schlecht" •( gr. yevea gehören? 703. gern, -ui, -üt vb. III [ar. dzem, dzimiii, dzimüt II, III] „seufzen" ( g£mo, -ui, -Itum, -Ehe: alb. gemoii, it. gemere, eng. dzemer, pv. cat. sp. gernir, a.-frz. geindre, irz. gemir, pg. genter. 704. gemen, -ä sb. adj. [ar. dzeamin] „Zwilling" ( geminus. -a, -um: it. gemino, sie. jemmalu, mod. zemna, bol. dzamma, pg. gemeo. 705. gemet sm. „Seufzen" <( gEmItus, -um : a.-ver. dzemeo. 706. genünche (genu(n)chiü, ghenunche) sm. [ar. dzenucFü. mgl. zenucTü, ir. itjnmcF«] „Knie" ( gexüc[ü]lum (C. gl. 1. VI, 488 = geniculum): it. ginocchio, mail. dzenoetss, ven. dzenodzo, sie. yinokiu, eng. dzanuoT. pv. genolh. frz. genou, cat. genoll, gase. zo?. sp. hinojo, Eg. joelho. Zum eingeschobenen Jsasal vgl. galliz. gionllo, montbe- ard dgenonlye. aube genon; der Kollektivplural wurde zum fem. Sing, auch in einigen rtr. Mundarten am Vorder- u. Mittelrhein; zur Dissimilation des g ~) g wegen des folgenden cX vgl. girgenti, castel reale gunokkiu, s. cataldo ghinochiu, lanc. gunokkie, ajaccio ghjinocchiu. saintonge gheneuil. vgl. Zauner: Körperteile, 461 — 462. 707. ger sm. [ar. dzer] „Frost" <(g£lu: it. geh, pv. cat. gel, sp. yelo, hielo. 708. gheäbä sf., gheb sm. „Höcker" <( *gl!bba, -am, *glIbbus, -um (für *GtBBrü]LUS, -a, Dim. von gIbbus, gibba: neap. dzimmu, cal. jimbu. sie. jimmu, gen. senibu. cors. zembu, cat. grep, pg. geba): romagn. dzebb. Verfassers: Lat. Ti u. Kj, S. 171 — 172. 709. ghedfä (ghiafü) sf. [ar. gTatsa, ir. gTgtse] „Eis" < glacia, -am (C. gl. 1. II. 34, 4 etc. = glacies, -em): it. ghiaccia, piem. dza^a, a.-berg. dzatsa, pv. glassa. frz. <7face. Daneben auch inghty sm. [ar. mgl. gfeteu] „Eis" <(*glacium (Postverbal zu glaciare): it. ghiaccio, diaccio, sie. cerign. jatssu. neap. jatsso, lanc. jatsse, gomb. ggiatsse. sill. biatsse, mail. romg. dzatss, triest. jatso, trient. dzats, cors. getssu, sass. latssu, eng. ^Tafs, pv. gZafc. frz. cat. glas. 710. g/ieb sm. s. gheabä. 711. gJietn sm. [ar. mgl. gTem] „Knäuel". Xeben glömus, -um: it. ghiomo. lucca diomo, rov. trient. dzom, sie. ghiomaru, süd-sard. lotnburu, cors. grombulu, das im ar. jtom und in der daco-rum. Ableitung ghiomotoc sm. (Delavrancea: Hagi Tudose 252) erhalten ist kannte das Urromanische auch eine Form * glEmus, -um (worüber zuletzt Meyer-Lübke in Grundriß I*, 468 handelt), die außer in rum. ghem [ar. mgl. ir. glcni] noch in alb. Tems, ven. dzemo, ferr. mant. dzemb, triest. dzemo, lecce iiemmaru, bari ghjemm§re, cors. grembulu erhalten ist. 712. ghepär sm. „Eisgrube, Gletscher" ( glaciabium : it. ghi- acciaio, triest. jatscir, frz. glacier. 713. ghidrä sf. „Kralle" scheint auf *glarra, -am für *garr[ü]la, Dimin. von *garra, -am (einem wohl früh ins Lat. gedrungene kelt. Wort, vgl. kymr. garr „Bein") zu beruhen, vgl. it. garretto, frz. jarret „Kniekette", n.-pv. garro „Kniekette, Bein", 62 714. ghindä — 728. grätie. sp. pg. garra ..Kralle". Mit dem rum. Wort ist auch mail. desdzarä ,,svanare, col raspojo o con altro stromento levar via il pelo vano dai cappelli" zu vergleichen. Zeitschrift rom. Phil. XXVIII, 687. [ar. ungte], 714. ghfndü sf. [ar. mgl. gfindü, ir. gtinde] ,. Eichel" ( *glanda, -a.m : it. ghianda. mail. mant. ven. dzanda, bolg. janda, sard. 1. landa, eng. glanda, a.-frz. glande, mit Deklinationswechsel aus glans, ->-dem : alt-rum. ghinde Cuv. d. b. I, 282, alb. fynde, it. ghi- nnde, pv. aglan, lothr. egyä, lyon. atä, frz. gland, cat. aglä, sp. land(r)e, pg. lande. IIb. ghindurä sf. [ar. mgl. gttndura] „Mumms. Drüse im Halse" <( Glandula, -am: (vgl. alb. ggndgre), it. ghiandola, sard. 1. randxda. landula (sonst gelehrt). 716. ghinddr sm. [ir. gfindpr] ..Eichel" <( glandariüs, -um. [ar. fagl 717. ghindurös, -odsä adj. ..voll von Drüsen" < glanddlösüs, -a, -um : it. ghiandoloso (sonst gelehrt). 718. ghiodcd, ghioäce, gaoäce ..Schale", letzteres bei Dos. Acatist 1673 f. 6 b ..Gebärmutter", ghioc ..Muschel" <( coclea, -am etc.. vgl. Schuchardt: Romanische Etymologien LI. (719. ghiodgä sf. „Keule" [ar. tfoaga, glöaga W.] ist etymo- logisch dunkel. Es paßt weder zu Miklosichs (Consonantismus II, 57:) slav. glogü. noch zu Hasdeus (Columna III): *clova = clava, sondern es ist wohl dasselbe Wort wie alb. kloke- „Stab mit ge- bogener Spitze, Keule" (vgl. ngoku „ich schlug"), welches indessen kaum zu it. croccia, gruccia, frz. Crosse etc. gehört (G. Meyer: Etym. Wörtb. der alban. Spr. 192).) 720. gfnere sm. [ar. deinen, mgl. ziniri, ir. Hner] „Schwieger- sohn" (gexer, -rum: it. genero, sie. yennaru. mail. dzener, ven. dzenero, eng. dzender, frl. dzinar, pv. genre, frz. gendre, sp. yerno, pg. genro. 721. gingle sf. [ar. dzindzie] „Zahnfleisch" <( gdjgiva, -am: it. pg. gengiva, sard. zinzia, eng. dzandziva, pv. gengiva, frz. geneive, gallego enjibas, sp. ewcia. Auffallend ist die Nebenform ginginä sf. = ir. zinzire. 722. -f- gintu sm. ..Volk" <( gens. -entem : alb. gint (woraus ar. gimta), it. sp. pg. gente, ven. dzente. sard. zente. frz. cat. ^enY. 723. ar. gtöm sm. s. ghem. 724. ar. glötsä (Olympo-Wal.) sf. „Gluckhenne" «aTotsä), postverbale Bildung aus glutsire < glocIre (Weigand : Olympo- Walachen, 33) vgl. it. chioccia, chiocciare etc. Körting2 Nr. 2265. 725. grdngur sm. „Goldamsel" <( galgülus, -im. 726. grds, -ä adj. [ar. ~, greas W„ mgl. ~, ir. gros] „dick" , sard. edu. Sonst im Rom. nur das Diminut. ilsdülcs, -um: cors. ecu, egu, oder *h^:diolus. -a: tess. yöw, arbedo jora „capretta" („da Belluno fin quasi alla Sesia" Salvioni), eng. azöl. 763. iederu sf. [ar. eadirä, mgl. iadirä] „Epheu" alb. um), eng. Uma, pv. Um, (frz. lim-on), sp. pg. limo. 776. imbät I vb. [ar. mbet, mgl. ambet] „betrinken" <*im- bIbIto, -are: sp. embeodar, pg. embebedar. 111. -j-imbi, Imftenum. „beide" . [ar. mpnunut, mpürmütfdzn Ood, Dim. 118h/18] „leihen" ( impromütco, -ake: it. improntare, mail. imprii- meda, piem. ampermuS, ampranti. frz. emprwnter [Meyer-LÄoke: Rom. Gramm. I, § 386). Das lat. Verbum ist von ar -f- FBOMUTUU8, -a, -um abgeleitet, welches im rum. im-prumüt adv. „leihweise" 795. impüng — 805. incälec. 69 mpärmüt ,, gegenseitig"] weiterlebt, wofür alt.-rum. auch a-prumut adv. steht. 795. impüng, -nsei, -ns, III yd. ..stechen" <( pCxgo, -ere: it. pungere, pugnere. pv. ponher, frz. poindre, span. pg. pungir. — Dazu: sträpüng III vb. ..durchstechen'", vgl. trient, roveretto stra- ponzer, muggia strapuonzer, frl. straponzi. 796. I -f- impüt I vb. (Cor. Psalt. 30, heute noch in Bran in Siebb.) „anrechnen" ( impüto, -are. Im Rom. nur als Buchwort vorhanden. 797. II impüt [impuf, impufesc) IV vb. [ar. amput, amputsäscu, mgl. aniputsos] ..stinkend werden" <( putesco, -*ire (statt -escere: sard. pudeSiri) mit Anlehnung au put. 798. in sm. [ar. mgl. ir. Tin] „Lein'' <( lintjm : alb. Ti, it. sp. Uno, eng. Un, pv. frz. lin, cat. lli, pg. linho. 799. tn präp [ar. (i)w, mgl. {a)n, ir. (ä)n] „in" (auf die Fragen: wo? und wohin?) <(rx: it. eng. in, pv. frz. cat. span. en, pg. tm. Vgl. Kurth: Jb. X, 527—532. 800. inücresc (acresc) IV vb. „mache sauer" <( inacresco, -*ire ■.für -escere Dens. H. 1. r. 150): it. inagrire. Das Ar. hat acredz, -ii, -it u. -at, -ire u. -are, also eine Mischform, wie sie in diesem Dial. oft zu treffen sind. 801. inälbesc IV vb. [ar. algescu, mgl. nälbes] „weiß machen, weiß werden" . 816. nirhid, -isri. -is III vb. [ar. {in)cftd. -!*<"<, -/«, III. II, mgl. ankfid, -is III, ir. (ün)krid, -is III u. zakrid nach kroat. ra- kljucati] „schließen, zumachen" < [in]clCdo, -üsi, -Csi.m, -Ere (— claudo, -Ere: pv. claure, frz. elore, cat. clourer, a.-pg. chouvir): it. chiudere, u.-eng. khtdir. — Ein Partz. *claitus setzt *ct.actöria. -am > cheotodre, eheutoäre, chevtoäre iban.) sf. „Knopfloch" roi 817. hichiiUi 1 vb. [ar. neteg, mgl. angteg] „gerinnen (machen)" 818. inchin — 830. indemn. 71 <*cxago, -are (metathesiert aus *caglare: it. cagliare, sard. 1. kadzare, c. calläi, frz. cailler, sp. cajar, statt qüaglare Dens. H. 1. r. 90: eng. enquafer, sp. cuajar. pg. coalhar = coaglare C. I. L. XIV, 2605 = coagülare): sard. 1. dzagare. Vgl. chiag. 818. inchin I vb. „weihen", mä inchin „neige mich, bete" ar. mjrl. mi neun] < [in]clino, -are: it. (in)chinare, pv. (en)clinar, a.-frz. (en)cliner. 819. inchinäeiiine sf. [ar. nkünätsune, mgl. (a)nkünätsuni\ „Gebet" N?nt I vb. „blutig machen, mit Blut bespritzen" (Jb. III, 175 etc.) < crcento, -are. Heute bedeutet dial. (Bukow.) incrunt auch „beiße" (,,un eine turbat a incruntat zece oamenT; unul si acuma are fafa inemntatä"), sonst nur noch „wütenden Ge- sichtsausdruck annehmen". 825. inciiiii I vb. „sperren" (eigtl. „verkeilen") <( [*in-]cüneo, -are: sie. inkunari, sard. 1. kundzare „sperren, umzäumen", eng. inkuner „verkeilen". 826. incünjur (incunjör) I vb. „umkreisen" < congyro, -are (von gyrus. Rönsch: Ital. u. Vulg. 186, C. Gl. V, 334, 40). [mgl. dafür dinziir I vbj. 827. ineiire I vb. s. descurc. 828. Indärät (indäräpt) adv. „rückwärts" < [in -j-Jde-retro : it. (in)dietro, neap. (n)dereto, alatri derete, lecce deretu, a.-berg. de dred, romgn. dri, sard. g. a dareddn, pv. (de)reire, frz. derriere. Die Nebenform indäräpt hat Weigand veranlaßt (Jb. II, 222) in- directus, -a, -um vorzuschlagen. Vielleicht liegt letzteres in der Ableitung indaräptnic, -ä adj. „widerspänstig" (eigtl. „ungerad(er Mensch)") vor. vgl. alt-rum. intort „starrsinnig" (eigtl. „gedreht"). Da man aber das Wort an indärät „rückwärts" c die Ochsen, die Pferde an1'. Vgl. min. 831. Indtfs 1 vb. [ar. tules] „stopfen'' <*inde[n]so, -are (mit Präfixwechsel aus condenso: sp. condesar „aufhäufen"). Dagegen ist indesesc IV vb. „oft wiederholen" rum. Ableitung von des und geht nicht auf densesco (Dens. H. 1. r. 150) zurück, welchem ein Indesesc IV vb. (Noua rev. rom. I, Supl. II, 188) eher entsprechen würde; doch scheint mir auch letzteres rum. Bildung zu sein. Mit des steht endlich tnghesuesc IV vb. „drängen" nur in volksetynio- logischer Verbindung (daher auch indesuesc IV vb.); es gehört zu ghies „Drang". 832. Indreä (Undreä, Andrea) s. „Dezember" < [sanct-]andreas (= gr. 'Avdpias. Der Monat wird so genannt nach dem Tage des heiig. A. (30. Nov.), welcher im Volksglauben eine sehr bedeutende Rolle spielt): alb. Sen-endre „December", a.-sard. sant-andria „No- vember", vgl. slov. andreßcak, andrejscek, ung. szent Andreis hava. [ar. Andreilu, Andreluslu). 833. indulcSsc IV vb. [ar. ndultsescu] „versüßen" <*indül- CESCO, -IRE (= DULCESCO, -ESCERE -\- INDULCIO, -IRE Dens. fl. 1. r. 169: it. indolcire, eng. indutsc/tir. sp. endulcir. Von diesem und ähnlichen Fällen wird dann die Ivonjug. -esco, -Ire im Rum. ver- allgemeinert). 834. Indüplec I vb. [ar. nduplic auch „harte Gegenstände biegen"] „überreden" t-gemI:>o, -are. 850. ingenunchez 1 vb. [ar. ndzinucledz, mgl. anzinüktu] „knien" < [in-Jgenüc[ü]lo, -are ( L)ens. H. 1. r. 165): it. inginocchiare, vgl. frz. agenouillcr. 851. inger sm. „Engel" < angelus, -um (= gr. äyyeXos ) ar. 74 852. hiebet — 859. ingreun(ez). mgl. angil): alb. engel, it. avgelo, eng. anngel, pv. cat. sp. anfs] „zu Eia werden" frz. gonfler), abruzz. gunfiä, tess. güfi, vgl. alb. ngnfoj, ngeföj, „keime, sprosse". — Das Bild welches dem rum. Sinnesübergang zugrunde liegt ist durch deutsch, „aufblasen" ohne weiteres ersichtlich, vgl. auch rum. sä umflä in pene „ist stolz" (von den Vögeln übernommen) wofür mgl. einfach: si anflä. 856. tngr&Q (ingräs) I vb. [ar. wgrasü] „mästen" <*in-grassio, -abe (von gbassüs = cbassüs) : pv. engraissar, frz. engraisser, pg. engraxar. 857. ingvöc I vb. [ar. mgl. angrec] „beschweren, schwanger machen" <*ingrEv*co, -abe (von *grevis = gravis): vgl. a.-frz. 6M- gregier. Letztere Bedeutung erklärt sich aus dem Sinn „schwanger" des adj. greu und hat wohl mit alb. 7igre}i(e»i) „blähe mich" nichts zu tun. 858. IngveuWz I vb. „beschweren" <* [in|grrvo, -ark (= [in]gravo: it. gravare, sp. pg. gravar): pv. grevar, frz. gm-rr. [ar. mgl. angrec]. 859. tngr4un(4») I vb. „beschweren" < *in-grevis>\ -ABl von *grevis = gravis), [ar. mgl. angrec . 860. ingüst — 870. ins. 75 860. I higust, -a adj. [ar. ngustu, ir. ängust] „eng" is, ir. ans] „dieser, e, es" it. deretaiw, a.-ver. drean, trient. drean, -a, a.-frz. derreain (woraus n.-frz. dern-ier, nach premier) „letzter" aus deretro „zurück, rückwärts", so ist *antaneus aus ante „vor, vorne" gebildet und hat den entgegengesetzten Sinn: „erster" bekommen. Einen illyrischen Einfluß, mit 0. Densusianu: Itom. XXX, 113 anzunehmen, weil im alb. par§ „erster" und para „vorne" bedeutet, ist nicht notwendig, [mgl. pisim]. SSi. Intimplu (4- timplu) I vb. „geschehen, sich ereignen", setzt ein * temlo, -are voraus von templum, das von P. Kretschmer (Kuhn's Zeitschr. XXXVI, 267) als Konkurrenzform von tempus nachgewiesen ist (vgl. extemplo „alsbald"), mit der Grundbedeutung „in der Zeit sein" (vgl. con-temporo, -are = in der gleichen Zeit sein), daher „geschehen", [ar. tihisescu, se-agudeaste}. 885. Intiuri'esc IV vb. [ar. ntinirescu] „jung werden" < [* in-] teneresco, -* Ire (= -escere : sp. cnternecer, pg. entenrecer) : it. intenerire, eng. entenerir, vgl. frz. attendrir. Das rum. Verb, lehnt sich in der Bedeutung an tinär an. 886. 'tnting, -nsei, -ns, III vb. „eintunken" <( [in-JtIngo, -nxi, -nctum, -xgere: it. (in)tignere. eng. taindzer, frz. teindre, sp. tenir, pg. tingir. 887. intirziu (intirziez) I vb. „verspäten" < * [in-]tardivo, -are (von tardivus): lomb. tardia, a.-gen. tardiar, frl. (in)tardiva, eng. (injtardiver. [ar. amin]. 888. intörc, -rsei, -rs, III vb. (torc Jb. VI, 67) „umdrehen" 78 889. intortochez — 898. invlfc < intürqueo, -rsi, -rti'M, -* ere (= ere vgl. t o r c) : a.-frz. entordre. Das alte Prtz. intöktum hat altrum. intort, -ä ad]. ., eigensinnig, starrköpfig" (davon intortare sf. „Eigensinn"), Cuv. d. b. I, 285 ge- geben, [ar. tornu\. 889. 'intortochez I vb. und lutortoce'z I vb. (intortocat, Liuba- Jana: Mäidan 71) „verdrehen'' < * [in]-tort-oc[ü]lo, -are (mit anderem Suffix * [in]torticülo, -are: eng. (in)stortitier, frz. (en)tor- t'dler, sp. entortijar). 890. Untre präp. [ar. nträ, ir. untre] „unter, zwischen" pv. entervar), sonst gelehrt. Die lautliche Unregelmäßigkeit im Rum. erklärt Meyer-Lübke : Rom. Gramm. I, § 439 durch eine Mittelstufe *interguare. 892. Uitr^g, -eCigä adj. [ar. ntrey, mgl. antreg, ir. äntrey] ..ganz" < integrum, -am (Naevius = integer, -gra, -um): it. intero, eng. inier, frz. entier, sp. entero, pg. enteiro. Die metathes. Form liegt, außer dem Rum. auch nordital. u. rtr. Dialekten zugrunde. 893. (ntru (intru) I vb. [ar. ir. ^, mgl. aniru] „eintreten" < intro, -are : it. intrare, eng. frz. entrer, pv. sp. pg. entrar. 894. intru präp. [ar. (n)tru, tu, mgl. antru „zwischen, unter", ir. antru „neben, vor"] „in" sie. dzmi/.ssrt, a.-sen. dzenidze, frz. genisse). Doch kann das ir. Wort auch kroa't. slov. jürica -f- *fttried (= junicä) sein, [ar. fcicä] 926. I jur (auch wi« /w) I vb. [ar. dzur, mgl. 5k r, ir. lur] „schwören" Y, u.-eng. a.-sp. pg. ladrar, pv. lairar, cat. lladrar. 950. läture sf. „Seite", neuer Singular aus dem Plur. lainrl < latera (von latus): it. Zrtfo, sie. ZaZw, eng. /rtrf, frl. Zai, pv. latz. fr. -Zes- (in Ortsnamen), sp. lado. 951. latih-l sf. Plur. [ar. läturä sg.] „Spühlwasser" <*lava- türa, -am (von lavo): alb. tatir$, „Spühlicht", it. lavatura, pv. sp. pg. lavadura, frz. lavurc. 952. l-ent (Zaife) I vb. [ar. ~] „waschen" <( lavo, -are: alb. Tan, it. lavart, eng. frz. Zorn- pv. sp. pg. lavar.. — Als Partz. (im adjek- tivischen Sinne u. meist mit ne- verbunden) kommt lat < lavatus und laut <( lautus vor; endlich findet man auch ein Partz. läiät (Jb. 1H, 320), das eine Neubildung vom Präs. laiü ist. 953. laad I vb. [ar. alavdu] „loben" <( laudo, -are: alb. fyvdori, it. lodare, pv. lauzar, frz. louer. cat. ?/ort>\ sp. Zo«>\ pg. Zoimi,-. 954. laadac'uuie sf. [ar. alärdäts)inc] „Lob" < LAUDATIO, -Onem. 955. ta*tr sm. „Lorbeer" <( laurus, -um: alb. t'ar, it. alloro, pv. Zait?-, pg. louro. [ar. «Vj/hh]. 956. lauväsca sf. ..Wilde Rebe" <( labrüsca, -am: alb. ftntsk, it. abrostolo, abrosco, bress. lambroche. — Daneben rourüscü durch Volksetymologie nach rouii. 957. leägan I vb. [ar. "Vj mgl. legän „wiegen" bedeutet ursprünglich „anbinden" (wie noch aus der Redensart: »u stif BÜ tsminä douä vorbe legänate „er kann keine zwei zusammenhängenden Worte sprechen" ersichtlich). Da aber die Wiege der Romanen ursprünglich und z. T. noch heute (Belege in Verfassers : Lat. Ti u. Ki, 172—175, wo auch die richtige Etymologie gegeben wird) aus einem an die Decke zu befestigenden Korb besteht, so konnte „wiegen" mit „(den Korb) anbinden" gleiche Bedeutung haben. In der Tat, hat auch *lIc;Ino. -akk (eine Ableitung von CJQO) 958. leg — 970. limbric. 83 yieganare den Sinn ., wiegen" übernommen, während *ad-nInxo, -ake (vom *ninna der Kinderstube) yanin I vb. (it. ninnare „ein- wiegen" a.-berg. anina „wiegen", sie. ninnare, eng. niner „ein- wiegen", D.-pv. ninä, ..faire dodo". vgl. alb. ninuTe ..Wiege", vgl. niner). dem dieser Sinn ursprünglich zukommt, „anhängen1" heißt. Von leyänare ist leägun sm. [ar. leagänä, mgl. legän, ir. leagär] ,, Wiege" ein postverbales Substantivum. 958. leg I vb. [ar. mgl. ~, ir. legu] „binde" < lIgo, -are: it. legare, eng. frz. Her, pv. sp. liar. 959. legämXnt sm. [ar. ligämintu] „Bund" < Ligamentum : it. hgamento. 960. legätürä sf. [ar. ligäiurä] „Band" <( lIgatüra. -am: it. legatura, pv. liadura. 961. Je'sre sf. [ar. leadze in Alban.] „Gesetz, Glaube" (lex, legem: alb. Tige. it. legge, eng. alaidz „Ehe", pv. lei, frz. loi, cat. Hey, sp. Zet/, pg. lei. Im Sinne von „Religion" ist lex in C. J. L. III, 9508 belegt (Dens. Hist. 1. r. 192); diese Bedeutung hat das Wort auch im Piiim. Alb. A.-frz. und A.-pv. 962. legiimä sf. „Hülsenfrucht" (legümen: it. legume, bol. legom, ver. liomi. frl. liums, obw. liema, pv. legum, a.-frz leün, cat. sp. legumbre, pg. legume. [ar. virdeatsä, zärzävate]. 963. tentn sm. [ar. lemnu „Holz, Baum", mgl. ~, ir. lemne, in Zej. lern««] „Holz" <( lIgnum : it. legno, campob. leyene, cerign. livene, lecce leunu, sie. linu, sard. 1. Zi/ma, eng. lain, a.-frz. laigne, sp. Zeno, pg. lenho. — Wie Rum. bedeutet tir. len auch „Baum" (Dens. Hist. 1. r. 230). 964. lemndr sm. [ar. limnar] „Holzhändler, Zimmermann" (lIgnarics, -um: it. legnajo, sp. lenero, pg. lenheiro. [ar. in Vlaho- Cbsura: dirvar]. 965. lemnös, -odsä adj. [ar. limnos] „holzig" <( lIgnösus, -a, -um : it. legnoso, sp. lenoso, pg. lenhoso. 966. leoäie (leoalcä) sf. „Löwin" <( *leon-ia (wie av-ia. *can-ia, cerv-ia). Da daneben leu bestand, so konnte ein Suffix -oaie zur Bildung von weiblichen Tiernamen abgetrennt werden, [ar. aslanä, lundara]. 967. le$ie sf. „Lauge" < lIxiva, -am (= lIxivum) : it. lessiva, mail. lesia, piem. lessia, gen. lesia, obw. lisiva, eng. alsiva, frz. lessive, sp. /e/ia. pg. Zixia. — Ar. oZ(i)sivä, wie alb. ö&it'f, stammen aus n.-gr. ahoi ja- ir. Zu£ije aus kroat. lusija. 968. Jeu sm. „Löwe" <( leo, -Onem : alb. Tua, it. Jiowe, pv. Zeo, frz. Kon, sp. ?eo», pg. leäo. — Die Bedeutung „Frank" des leü übersetzt genau das türk. aslany. [ar. aslän, ftindär]. 969. limbä sf. [ar. mgl. -^, ir. limbe] „Zunge. Sprache", -j- limbi, PI. „Heiden" ( lIngua, -am : it. sie. lingua, sard. 1. limba, c. lingua, eng leunga, pv. sp. lengua, frz. langue, pg. lingoa. — Das Dimin. limburüs [ar. limbüritsä, mgl. limba tsea micä] bedeutet „Zäpfchen im Halse", desgleichen: sie. linguedda, n.-pv. lengueto, ap. lengueta. 970. limbric sm. [ar. lämbric) „Eingeweidewurm" <( lümbricus, -um: it. lombrico, gen. ombrigo, pv. frz. lowi&ric, vgl. sp. lombriz. 6* 84 Bit limbüt — 984. linte. 971. limbüt, -ä adj. .gesprächig" <*lInguCtus, -a, -um: cal. linguto, a.-pv. lengut, n.-pv. lengu, cat. lengud. [ar. fafalar]. 972. Umpede adj. adv. [ar. limbit, Umbid] „klar" <^ lImpIdus, -a, -um: mail. lamped, ven. lampido, frl. linqn, sard. Umjiiu, sp. limpio. 973. Mn, -Ä adj. „sanft". Wie it. Zeno verlangt auch nun. lin ein lat. *l£nus, -a, -um. Daß aber auch ein *line n<7, ossol. /e» ar. Tuftä), it. üotaz, obw. Z?Jj „Lehm" ( lütcm : it. loto. sie. Ztt£«, lomb. sp. pg. lodo, sard. Z»rf«. eng. lut. 1006. lutös, -oäsä adj. [ar. ~] „lehmig" <( lütösds, -a, -dm: it. lutoso, sard. ludosu, sp. pg. lodoso. M. 1007. mäcel sm. „Gemetzel" (macelldm: it. macello, gen. maxcllo (vgl. sard. magheddare „maltrattare il bestiame"), piem. pv. masel, a.-frz. maisei. waatl. mazi. 1008. mäcelär sm. ..Fleischhändler-" < macellarids, -dm: it. macellajo, abruzz. matsellare, gen. maxellä, piem. masle, a.-ostfrz. maiselier, waatl. mazalei „boucher". cat. maseler. [ar. häsäji . 1009. tndein I vb. [ar. mgl. matsin, ir. mptftTN ..mahlen" ( *mach!no, -are, (= machInari, Belege für die Bedeutung ..mahlen" bei Dens. H. 1. r. 192 — 193): it, macinare, erto mai kkulu ..specie dl martollo", (vgl. frl. matssots'a, sp. WHUOCko „Schlägel" 1. 1011. märliicä sf. [ar. nintswii u. mätsiifii in Epir.) ..Knüttel, Keule" ( *matteCca, -am (Verfassers: Lat. Ti u. Kj, 153): sard. 1012. mäcru — 1022. mäninc. 87 matssiikka. eng. niatssük'. frz. massue. Mit anderem Suffix mäciulie sr. ..Knopf, Kopf". — Mgl. a mätsucä „ein Kinderspiel" gehört vielleicht auch hierher. 1012. mäcru, -ä adj. [ar. ~] „mager" (macer, -a, -um: it. sp. pg. magro, eng. meger, pv. cat. magre, frz. maigre. Hierher ge- hört auch ar. märcät sm. „sauere Milch", aus (lapte) *mäcrat. 1013. madiivä (mädiia), sf. [ar. mäduä, mgl. miduä] „Mark" < medülla. -am : it. midolla, lomb. miola, tess. nü'dto, nola, piem. wio/rt, emil. mrolla, sard. meuddu, obw. maguoll, eng. miguöl, pv. tneola, bearn. medoure, lothr. muZ, frz. moelle, cat. madulla, sp. meollo, pg. miola. — Akzentverschiebung zeigt außer Rum. noch dauph. meulo. ven. miola, judikar. miula, frl. meide, vgl. Zauner: Körperteile, 350. 1014. mädulär sm. [ar. madtfZar] „Glied" <( medüllaris, -em. 1015. »»ai adv. [ar. ma, mgl. ir. ~] „noch, mehr, beinahe" (magis: it. >hö/. ma, eng. »ja, pv. frz. mais, cat. mot/, sp. pg. mas. — Daneben in allen drei Dialekten (auch alb. ngr. kroat.) ma ..aber". — Mai vor einem Adj. dient zur Bildung des Kom- parativs. 1016. mäiestru sm. „Meister" < magIster. -trum: alb. mjestre, it. sp. maestro, sie. maistru, sard. I. mastu, c. maistu, a.-frz. pv. maestre, n.-frz. maitre, pg. mestre. [ar. mosfwr]. 1017. I maiü sm. [ar. mgl. waT»] „Holzhammer" < malleus, -um: alb. »ho/, it. maglio, sie. maggyu. sard. mazu, eng. maf, pv. 7»a?Ä. frz. matt, cat. maly, sp. »Hajo, pg. malho. 1018. II maiw sm. [ar. mgl. ~, ir. mai] „Mai" < majus, -um : alb. maj, it. maggio, sie. mayu, eng. wedf, pv. frz. cat. mai, sp. mayo, pg. JHai'o. vgl. auch a.-ksl. kroat. maj. 1019. mämä (mumä) sf. [ar. mamä, mumä auch: „Hals" W., verkürzt ma und mu- (mu-mea), mgl. mamä auch: „Kropf der Hühner", mumä auch „Bienenkönigin"] „Mutter" ( mamma, -am: alb. m§me, it. pg. mamma, frz. maman, sp. »nama. — In Zusammen- setzung mit dem Possesivpron. mä-ta, mä-sa [ar. ^] „deine, seine Mutter". Die Form mämini [ar. mämin, mgl. mumgn] neben hiame in Gen. Dat. Sing, und im Nom. Asc. Plur. ist durch den Dativ mamani in C. I. L. X, 2965 (= I. R. N. 3373) belegt. Über Verbreitung des Wortes vgl. Tappolet: Verwandtschafts- namen 20 ff. — Mumä (nicht auch mamä) bedeutet, wie „Mutter" im Deutschen, auch den „Bodensatz (des Weines, des Essigs)", vgl. mail. mader ..fondo dell' aceto", sassar. maddrigga „lievito". 1020. mämärätä sf. ..Marienkäfer" scheint auf mamma -f- *erücüla, -am (von eruca, vgl. Verfassers: Lat. Ti, u. Ki, S. 47): sard. mammarügula (vgl. it. mammuccia, mammolino) zurück- zugehen. 1021. mänünchlü sm. [ar. minuclu] „Bündel" i: it. mio, 1075. miez — 1082. minciünä. 93 mia. sard. cat. meu, mia, eng. pv. mieu, mia, sp. mio, mia, pg. meu, minha. 1075. miez sm. [ar. nedz] „Kern, Schmolle, Mitte", miez. viidzä adj. (nur in miazäzi sf. „Mittag" < media dies: Tgl. alb. ntjezdite, it. mezzodi, pv. miegdia, frz. mtäi, sp. mediodia, pg. meiodia : ameaz{äz%), mgl. mniazätsi, adv. „mittags" < ad mediam diem : miazänodpte sf. „Mitternacht" < media nox : it. mezza notte, pv. nieia nuech, frz. minuit, sp. media noche, vgl. alb. mjeznate) [ar. nedzu, nadzä „mittler", mgl. (m)m'es sb., ir. wiei „Brotkrume"] < mediüs, -a, -um : it. mezzo, sie. menzii, eng. mez, tri. 7nie^2, pv. miets, a.-frz. tniei, frz. »n-, (sp. medio), pg. meto. 1076. mijlöc (dial. juZJoc) sm. auch „Mittel, Kreuz (als Mitte des Körpers aufgefaßt") [ar. noldzicä W., noldzuc W., mgl. mezluc, ir. mezloc] „Mitte" <*mediolus locus (vgl. *mediolus > a.-berg. mezul). Vgl. Verfassers: Lat. Ti u. Ki, S. 54 — 55. [ar. P. nur wiese]. 1077. I min I vb. [ar. min, ir. mir] „treiben (Vieh), führen (Pferde)" < mIno, -are („drohe" — „drohe dem Vieh um es fort- zutreiben" — „treiben", vgl. Apul. Met. 3. S. 141 u. C. Gl. 1. V, 484, 15: „quotiens aliquis dicat: cvade, mina carrum illum', non carrum minat, sed vobes [= boves], qui eum trahunt"] : it. menare, (a.-berg: vector, glossiert durch: colu chi mena), pv. cat. a.-sp. menar, frz. mener. 1078. II mtn (nriiü), mäsei, mas II vb. [ar. amin, -as, -as II] ./über die Nacht) bleiben" <( maneo, mansi, mansüm, manere „bleiben" („übernachten" Archiv lat. Lex. VIII, 196) : it. manere, posch. mani „dormire" (vgl. olymp.-wal. mas „Schlaf"), enjr. manair, pv. maner, a.-frz. manoir, sp. manir, pg. maer. Vgl. mas. 1079. «mm (-(- minu Varl. Caz. 1643 f. 83 b. etc.) sf. [ar. tninä, mönä, mgl. monä, ir. mär, märe] „Hand", auch „handvoll" (Sämän. II, 218 = ar. mänatä) und „Sorte" (de a doua minä „ge- ringerer Sorte", vgl. a.-berg: casa de meza ma, lomb. pal de mezza ma „palo mezzano", povero de mega ma, d'ogne ma, de molte man „allerhand", a.-ver. Pur de li gran diavoli tanti ne corro en placa, ke quigi de mega man no par ke se ge faga = „cit despre dia- volii cei man, ati^ia fugeaü pe locul [acela], cä cei de mina a doua parcä nu §tiaü ce sä faeä". Pra Giacom. B. 177 — 178 ed. Mussafia) ü)icc I vb. [mgl. mänicat adv. „in aller Frühe"] „früh aufstehen" &(>i£eiv Aren, lat. Lex. IX, 590 — 591, Dens. H. 1. r. 167): alb. mengo/i. 1085. minecä sf. [ar. minicä, mgl. monioä, ir. //j<7mv/] ..Ärmel" < manIca, -am: alb. menge, it. manica, mail. manega, emil. mandza, frl. manie, eng. manya, pv. sp. pg. manga, frz. manche (it. Miamco, sp. pg. mango „Griff" < manIcus, -um). 1086. m»tner sm. vgl. am mar. 1087. minie {niänie) sf. ..Groll, Zorn" \ -are: (vgl. alb. meruerSim ..wunderbar"\ it. mwart, pv. cat. ip 1095. rnirced — 1109. mormint. 95 mirar, frz. mirer (überall ..betrachten"). — Davon: minüne sf. „Wunder" (statt * mirune). 1095. rnirced, -ä adj. „faul, welk" m>iur»ii)it\ „Grab". Das rura. Wort kann auch von monumentum kommen, doch verlangen die übrigen roiu. Formen ein monImentüm, das oft belegt ist (C. I. L. III, Sp. 581, 586 etc. I, 1014 etc.): log. Dnuiiuieiitn. a.-gen. mionuiento, so daO auch das rum. Wort von diesem, kaum von der dissimilierten Form molimentum (0. I. L. VIII, 2269): sie. mulimentu, a.-gen. morimento, a.-lomb. a.-ven. ■molimento, a.-berg. moliment, eng. mulimaint abzuleiten ist, da o y ü nur zwischen Labial und Nasal erklärlich wird. Den Sinn „sepulcrum" (auch sard., a.-gen., eng.) belegt Dens. H. 1. r. 193 aus 0. I. L. X. 3675. 1110. mort, modrtä adj. [ar. viortu, mgl. ir. »J] „tot" *J\ „melken" < mölgeo, molsi, mulsum, mülgere (= erb, Dens. Hist. 1. r. 147): it. mungere u. mugnerc. versigha mölgt-rc. 1123. mulsürä — 1135. mürsec. 97 tir. »ih:c. sard. rm'dliri, pv. molser. n.-pv. mouse, sp. mulger, pg. mungir. 1123. mulsürä sf. „Melken" < mCxsüra, -am. 1124. muff, -ä adj. ar. multu, mgl. ~, ir. wwwi] „viel" id). — Ar. murä bedeutet auch „Schlund der Tiere". 1134. mürmur vb. I [ar. ~, mitrmuredz] „murmeln" <(müb- müro. -are: alb. murmuron, it. mormorare, pv. sp. pg. murmurar, 1135. mürsec (Cuv. d. b. I, 294, Sämän. III, 758 etc.) I vb. [ar. mursicare C. D. 63b/24] „beißen, -f- verschlingen" < morsIco, Puscariu, Etymologisches Wörterbuch. 1 98 1136. muijc — 1146. muf. -ahe: il. morsicare, frl. morseka, valsass. musqä, cat. pg. mossegar, (vgl. sp. muesca ,, Kerbe''), [ar. P. muScu, miScu]. 1136. musc (-)- mutsc Cod. Vor. 16/i0 1 vb. [ar. »tw^cu, miscu, iugl. ir. nrntelru] <*mucc[ü]lo -f- Icare (von müccus): lanc. teram. nttttsSeka, campob. arpin. mutSsfkg ,, beiße", sie. mutssikari, neap. »nitssikare. apul. motssikare, aquil. motese/c«, tarent. mutssfka, abruzz. ntutüsekti. cerign. miiftssfkf „morsico", lecce motsseku, rom. mots8iko „ beiße'' (cal. mutssikune „Biß" alatri mutssfkatg morsi- cato'". lanc. muttisekore, mutSsekariie „Jucken''). Candrea-Hecht : Romania XXXIII. 314, dazu Verfassers: Lat. Ti und Ki. S. 109, 130. 1137. müscä sf. [ar. mgl. »*<, ir. muSke] „Fliege" frz. mou- stache), lecce, cal. sard. c. mustatssu, neap. mostatsso. eng. mustats (auch mustak' ). sp. mostacho. Ar. mustak'e W.f "wie alb. mustak'e <( ngr. iioioiuy.i. 1142. »tusfäe»od>« sf. ..Schnurrbärtchen" < * müstaciöla, -am. 1143. »uis?»*» (mustrez) vb. I „tadeln" < mö[n]stro, -are „zeigen" (für den Sinnesiibergang vgl. frz. remontrer): it. mostrare. cat. sp. pg. mostrar. [ar. ncatsu, dzudic, väryescu]. 1144. I »mf, -« adj. [ar. mgl. ir. ^<] „stumm" . -are: it. mutare. eng. müder, pv. cat. sp. pg. mittZar, frz. muer. Davon : strämüt I vb. „versetzen" = lomb. gen. stramuar, u.-eng. stramüdar, frl. stramuda. Meyer-Lübke : Rom. Gramm. I, § 443, II, § 587 sieht im rum. Verbum ein Homoeotrop und schlägt für die Bedeutung ..bewegen" (-f- „schiffen") ein *möv!to, -are vor: genf. modä, tarant. eimodä, morv. emude „bewegen". 1146. hm) I vb. ..die Hunde hetzen dadurch, daß man die Lippen spitzt und durch Einsaugen der Luft, ähnlich wie beim Küssen, einen zischenden Ton hervorbringt" (Tribuna, 1890, Nr. 93) [ar. mnts I vb. ..saugen"] <*mücceo, -are, daneben gewöhnlicher am&t I vb. <*ad-mücceo, -are: poitv. amoisser „exciter les chiens ä nous defendre", asmüf I vb. <*ex-mücceo, -are, sumüf I vb. <*8UB mücceo, -are. Daneben existiert im Ar. auch ein Sb. mute sm. mütsä sf. [mgl. mutse ..Maul Schnauze, Rüssel" < *mCccei"s. -um, *müccea, -am. Alle diese Wörter stehen in Verbindung mit müccus, -um „Rotz", wie dies ausführlich in Verfassers: Lat. Ti u. Ki 109—111 gezeigt wurde. Von den rom. Vertreter seien hier nur folgende, — einige davon zeigen einen Einfluß von gr. tnoxüi . iiüjxo* „spotten, Grimasse". — angeführt: ven. bol. vioke „dioonsi gli atti e le parole che ci pajono superflue e leziose". fa di mvkc 1147. mutesc — 1156. nastur. 99 a ergü „vezzeggiare, far carezze eccedenti ed affettate", lomb. fa la mcika „aguzzare le labbre inverso uno o cacciar fuori la lingua o altrimenti fargli brutto viso in segno di disprezzo", a.-berg. fa la moka „torzer ol nas". frz. faire la moue ..grimasse qu'on fait en allongeant les levres, en signe de meeontentement ou de deri- sion". sp. hacer mitecas ..sieb zieren", a.-it. mucciare „verspotten, verhöhnen'', valtelh mökena „scherzo", arbedo musidru ..Spott", frz. se i)ioquer. pv. se mouca ..spotten" etc. 1147. mtipesc IV vb. [ar. mutsascu] „verstummen" n vgl. sard. 1. narvutssa, c. narb(edd)a, sass. naibutssa, mail. ven. nalba. [ar. muloahä]. 1151. nänuiie sf. (Jb. III, 322) „kleines Hornvieh" [ar. nä- malü, numaüv. sm. ..Schlachttier", mgl. nämalü sm. ..ftind, Tier"] ~ic[ü]lum voraussetzen, woraus, nach Verfassers Lat. Ti und Ki, sowohl das kurze, als auch das lange k im Ital. und das ts im Rum. (nifel = *nif -\- Dimi- nutivsuff, -el) erklärlich wäre. Das lat. Wort würde eine Ableitung von Nico, -aee „winken" sein, indem „ein Wink", ähnlich wie „ein Augenblick (= rum. o clipä)li die Kürze einer Zeitdauer bezeichnen kann. [ar. mKamä, näfiamä, näüamtä, nifiamätä etc.]. 1185. noäpte sf. [ar. ^, mgl. noapti, ir. nopte] „Nacht" ( nox, nöctem: it. notte, lomb. notss, frl. nott, eng. not, obw. not', pv. nueit, frz. nuit, sp. noche, pg. noite. 1186. nöatin, -ä sm. „einjähriges Lamm, einjähriges Pferd" [ar. noaten, mgl. -v, ir. notir] „einjähriges Lamm" ( -ann'ötInus, -a, -um „ein Jahr alt" : vgl. frz. antenois „einjähriges Lamm". Andere von anmjs abgeleitete Haustiernamen im Rom. sind: annIcülus, -cm : sard. 1. anniju „Fohlen von einem Jahr", cors. anneccu „Bock, Lamm von einem Jahr", sass. anidzzu „Fohlen von einem Jahr", neap. annekk[e, tessin. nets „einjähriges Kalb", abruzz. nnekie „ein- jähr. Ziege", sp. anejo. — *annücülus, -um: obw. anul „Widder", sp. afiojo „einjähr. Rind". — * annIcElla, -am : tessin. nezela Junge Ziege". — *aitnio, -ö>\em: log. andzone „einjähr. Lamm". — * ajtnötIcus, -um: sie. annoticu, frz. (dial.) annoge „einjähr. Rind", noge « Tanoge = la noge) ..genisse d'un an", pv. anouge. — Auf rum. Boden ent- stand von slav. godü „Jahr" die Ableitung godde sm. „einjähr. Schwein, einjäbr. Bär (Säm. II, 98)", goädzin sm. „einjähr. Wild- schwein" (Jb. III, 316), ferner danäc sm. [mgl. dänac] „einjähr. Kalb" = d'an (= de an „vorjährig") -f- ac, und ar. demus „ein- lähr. Kalb" = de mü (= von jetzt, heurig) -j- wp. Conv. lit. XXXVIII, 464—465. 1187. nod sf. [ar. mgl. ~] „Knoten" < nödcs, -um: alb. ne, it. nodo, a.-mail. pv. no, sard. nodu, eng. nuf. frz. nceud, cat. nou, sp. nudo, pg. no. Daneben kommt ein noädä sf. „SteiC" vor (als ob das Rückgrad in den Steiß, gleichsam wie in einem Knoten, endigen würde), dessen Geschlechtswechsel wahrscheinlich durch die Analogie von coadä (mgl. heißt der „Steiß": cuditsä) ent- standen ist. 1188. noi pron. [ar. mgl. ^>] „wir" nurorl (ar. nun'ir, ir. norär\ das auch im Südit. (Bari) vorkommt. 1191. nöstru, notisträ pron. [ar. "w, nost. mgl. ir. ^] ,,unser-' , no. mgl. ir. ~] ..nicht, nein'' <(nOn: it. pv. »o(n), eng. nun, frz. mo«, cat. sp. no, pg. ?iöo. 1197. nuc sie. [ar. ir. ~] „Kußbaum", nücä sf. [ar. mgl. "o ir. WMÄf] ..Nuß (in Banat auch ..Schraubenmutter-' Jb. III, 322)" ist auf rum. Boden nach dem Muster anderer Baum- und Frucht- namen aus älterem * nuce entstanden < nux, nücem : it. noce, gen. nuze, ßic, >iutsi. valses. noga „grossa noce", sard. nuge, eng. nui, pv. notz (nog(u)ier), frz. noix {noyer), cat. nou (noguer), sp. nuez (nogal), pg. noz (noguera). 1198. nucH sm. ..Xußbaumgarten" kroat. luuur. lunuir), sard. numeru, frl. numar, eng. numer. p\\ i'rz. )io»tbre. 1204. nümär — 1209. nutresc. 105 1204. II nümär I vb. [ar. numir, mg], numir P., numär W„ ir. rumer] „zählen" < nümero, -are: alb. numeroj, dembron. it. noverare, tess. lombrä, berg. bresc. crem. com. rotnnä, valtell. nombrd, valsass. ornd, bolgn. armndr, valbreg. drombär, obw. dioit- brar, pv. nombrar, frz. nombrer. 1205. III + nümär I vb. „nennen (Cod. Vor. M/7)" [ar. numcr; cumu s numerä? = wie heißt er?] r durch Dissimil. entstanden sein, obwohl auch ein *nomera: it. nomora .möglich wäre (vgl. Meyer- Lübke: Rom. Gramm. II, § 15). Der Übergang von o > u ist un- regelmäßig (auch im A.-aquil. und A.-ven.). Er erklärt sich wohl durch eine Vermischung mit numerus. Diese trat zunächst beim Vb. kominare und numerare > numüra ein, welches dann nach sich auch numere „Namen" = numcre „Zahlen" zog, woraus wieder im Sing. nume. — „Vorname" heißt im Ar. iiaranümä. 1207. nun sm. „Brautzeuge", nünä „Brautzeugin" [ar. mgl. nun, -d „die Person, die das Brautpaar unter ihren besonderen Schutz nimmt und sämtliche Kinder aus der Taufe hebt"] kl.-russ. nanaskö), und gekürzt: nap, napä. Zeitschr. rom. Phil. XXVU, 744 — 745. 1208. nüntä sf. [ar. numtä, lumtä, mgl. ~, ir. nuntsf ..Hoch- zeit". Das Wort ist nach Meyer-Lübke: Rom. Gramm. II. § 50, aus einem Plural nunfi (vgl. ir. nunise) rückgebildet, und dieses weist auf nuptias, -as: sard. nuntas (die übrigen rom. Sprachen fordern ein *NövxiiE: it. nozze, lanc. notsse, sie. notssi, bolgn. nots, trient. nose, eng. noatsa, pv. nossas, frz. noce(s)). Alb. nuse ..Neu- vermählte" gehört nicht hierher. Das eingeschobene n im Rum. und Sard. will Densusianu : H. 1. r. 127 durch eine Kontamination mit nüntiare erklären. 1209. nutresc IV vb. „nähren" ipav6s) „verwaist, Waise" : alb. varfere-, it. orfano, frl. uarfen, eng. orfen, (a.-frz. orfe{ne)), sp. huerfano, pg. orfäo. — Drum, orfän stammt aus n.-gr. ooyaröi. 1215. odspe sm. [ar. ~ auch „Freund", mgl. oaspi, auch „Be- kannter"] „Gast" < höspes : it. pv. oste, a.-frz. ost, n.-frz. hote. Da- neben kommt auch oäspete sm. Säman. II, 455 [ar. oaspit] vor, welches entweder aufHÖSPlTEM: sp. huesped, pg. hospede zurück- geht, oder vom Plural oäspefl [ar. oasjxts, mgl. oaspitsi, woraus mgl. auch ein Sing, oaspitsü „Freund"] neu gebildet ist. 1216. ödste sf. [ar. ^, mgl. psti, ir. oste] „Heer" < höstis, -em (zuerst als Kollektivbegriff in der Einzahl gebraucht, wie miles in: ad conducendum ex Peloponneso militem Cleandro, Curtius 3. 1, 1., bedeutete höstis wobl „die Feinde", dann „die feindlichen Heere", endlich „den Feind" und in dieser Verwendung ist das Wort im Mittelalter, wie noch heute im Rum., vorwiegend weiblich. Meyer- Lübke: Rom. Gramm. III, § 20, II, § 377): (alb. ust-eri „Heer- haufe"), it. oste, pv. a.-frz. ost, ^p. hueste, pg. hoste. 1217. öchiü sm. [ar. mgl. ir. oktu] „Auge" <öclus, -um (App. Probi 111 = ocülüs): it. occhio, mail. öt§§ sard. oju, frl. vuli, eng. el, pv. »ef, frz. cell, sp. ojo, pg. olho. Die Bedeutung „Masche. Schlinge" kehrt wieder im alb. sü, si; dem alb. per-süs entspricht genau rum. de-oehiü sm. „böser Blick". An tlav. okno „Fenster" scheint ochiu = „Fensterscheibe" angelehnt zu sein. Semasio- logisch interessant sind die Ableitungen: oäches, -e [ar. McAtJI adj. „braun (im Gesicht)" (urspr. „schwarzäugig", vgl. alb. sü-:i „schwarzäugig") und ochiesc IV vb. „zielen" (urspr. „ins Auge fassen" = a lua la ochiu). 1218. oldr sm. „T' pfner" < ollarius, -um: (pv. olier\ ip. 1219. olmu — 1230. ospäf. 107 ollero, pp. olleiro. In der Bedeutung „Kasten für Küchengeschirr" (Jb. VIII, 83) hat olär das instrum. Suffix -arium (vgl. ollarium ,. Aschenbehälter"). 1219. olmu sm. s. adulruec. 1220. om [ar. -»-<, mgl. uotn, ir. (u)om] „Mensch" <(hömo: it. «omo, mail. frl. eng. pv. om, frz. on (homInem: frz. komme, sp. hotnbre, pg. hörnern). Die Mehrzahl oämeni [ar. oamin, mgl. oamini, ir. omir] geht auf hömInes zurück: it. uomini, mail. omen, emil. oman, frl. «»»», eng. umaens, pv. owe, frz. hommes, sp. hombres, pg. homens. — Der Sinn „man" (=* frz. : arbinaunguen unguina haec axungia C. gl. II, 384, 47) statt axüngia, -am voraus: it. sugna, neap. nzona, sie. nzunza, cerign. nzone, lecce nzuna, nzondza, bari, tarent. ndzone, lanc. ndzone, campob. alatri ndzona, arpino suna, gombit. sillano Sundza, piem. sundza. sard. 1. assundza, sass. assundza, (ass)una, cors. assundza, untsa, eng. sondza. 1229. osös, -odsä adj. „knochig" «(ossuösus, -a, -um: it. ossoso, pv. ossos, frz. osseux, sp. ososo. 1230. ospäp sm. [ar. uspets auch „Besuch"] „Gastmal" fc'o, frz. piche, sp. pecado. 1235. pas, pv. ^>afe, frz. paix, cat. ^>au, sp. pg. paz. [ar. fcäme]. 1236. päculnä sf. „Hornvieh, Schöpse" <(*pecorina, -am (vgl. farIna ) fäina). Das \v ort. welches Dame aus Siebenbürgen ohne Beleg angibt, ist mir unbekannt. 1237. päcurä sf. „Pech" < pIcüla, -am: it. pegola Pech"r pecchia „materia colorante in nero" (Arc'hivio glott. ital. XV, 180), . abruzz. pekule. frl. peula, eng. pievla, pv. peT „Fackel", [ar. Visa). 1238. päcurdr sm. [ar. ^»icwrar, picular, mgl. picurar, ir. jjecwrpr] „Schafhirt" < pecorarius, -um (Dens. H. 1. r. 159): it. jsecorajo, cal. pekuraru, sie. pikuraru, Erto pegorer, pg. pegureiro. — Aus dem Rum. stammt ung. pakulär. 1239. päducel sm. „kleine Laus; Hagedorn", päducei PI. tant. sm. „Frostbeule" (so genannt wegen des Juckens der F.) (*pedü- cellus, -um (für pedücülus). [ar. piducl'uS „kleine Laus"]. 1240. pudüche sm. [ar. piducTu, biducTu in Thessal. mgl. piducTu. biducTu, ir. peducTu] „Laus" < pedüc[ü]lcs, -um (für pedI- cülus; Belege bei Dens. H. 1. r. 161): it. pidocchio, \en.peotso, frz. pou, sp. piojo, pg. piolho (cal. tarent. pedukkia ist fem). — Der Über- gang in die III. Dekl. geschah unter Einfluß von purece. — Die ..Wanze" heißt päduche de lemn, vgl. deutsch „Wandlaus". 1241. päduchez Ivb. [ar. mpiducTedzü\ „lausen" sot\ „Hirse., Hirsenbrei" < p£[n]satc.m (von pe[n]so, eigtl. „das Zerdrückte"). 12S2. pasc, -äi, -üt III vb. [ar. pascu, -ui. -ut III, II, mgl. ->j] „weiden" as£ör] „Hirt" <*pastorics, -um (mit dem bekannten rum. Suffixwechsel für pastor, -örem : it. pastore, pv. pastre, frz. pätre, sp. pg. pastor). [ar. picurär, p>iculär]. 1285. päsüne sf. [ar. ~, ir. jpäswre] „Weide(platz) < pastio, -önem: it. pasciona, eng. pasun, frz. paisson. Davon päsün I vb. (jjrt^»»er) ..weiden". 1286. ?>at (pufesc) IV vb. [ar. ^at P„ pätsäscu "\V„ mgl. pa&9#] ..dulden, erleiden; sich einem etwas ereignen" < patio, -Ire (für patior, Dens. H. 1. r. 147) : it. patire (vgl. alb. peson, sp. pg. pa- decer). — Vgl. big. patam, patja, srb. patatl in derselben Be- deutuno-. 1287. päta sf. ..Fleck" [mgl. peti Plur. taut. „Flecken"] soll, nach Candrea, Couv. üt. XXXVIII,' 874 ff., desgleichen wie alb. pete ..Metallplatte, platter Hochzeitskuchen etc.", valtell. peta ..Fleck", pg. peta aus einem *pItta, -am « gr. .Tinn „Wagen- schmiere", vgl. n.-gr. ^i(r)ra „Kuchen") stammen. Einem Diminut. *pIttüla „Schichte" würde pdturä sf. [ar. petur „Schicht, Teig- blatt des Kuchens", pituroane „Kuchen aus Blätterteig"] „Schicht", mail. neap. pettola, mant. petola, campob. pettula, abruzz. pettele, eng. pettla entsprechen. Diese Etymologie hat mehr Wahrschein- lichkeit für sich, als diejenige Byhan's < kl.-russ. pjatno „Fleck" (Jb. V, 325), da bisher kein kl.-russ. Lehnwort im Südrum. nach- gewiesen ist. Bedenken erregt dagegen ein von Candrea aut- gestelltes *pItt-Icus, -a, -cm aus dem rum. pitec sm. [ar. p'atic. mgl. petik, vgl. mgl. dispeatic „reiße", mpeatir ..dicke"] „Fleek" entstanden sein soll. Das rum. Wort ist wahrscheinlich identisch mit it. petazza „Kleinigkeit", pv. pedäs „Flickwort", sp. pg. pedazo ..Stück" (vgl. pv. pedazar „dicken", frz. repetasser „zusammen- 1288. pätlägine — 1298. pepine. 113 flicken'"), und beruht auf ein pIttaciuji (= gr. Tturäxior) mit Suffix- wechsel. Für petecl sm. plur. tant. ..Fleckfieber" vgl. einerseits it. petecchie ..rote Flecken", andererseits srb. neni^ii ..Fleckfieber". 1288. patlügine sf. „Wegerich" it. quattro, sard. 1. battnru, eng. kater, frz. quatre, sp, , , cuatro, , pg. quatro. 1290. piitründ (patrunz), -wisei, -uns, III vb. [ar. pitrundu, ■umsu, -mtu III, II] ..durchdringen" < peetüxdo, -udi, -usüm, -ere: sard. 1. pertungere. c. pertundziri (sonst im Rom. durch *pertüs[i]- are verdrängt). Die ursprüngliche Bedeutung „durchbohren" be- wahrt ar. spritünd Jb. V. 40. 1291. paturä sf. vgl. patä. 1292. päiin sm. [ar. mgl. ~] „Pfau" alb. ])agua), sie. pauni, eng. pavun, pv. jpait, frz. paon, sp.pavon, pg. paväo, (vgl. kslav. paunü, big. kroat. ^an/t > ir. paun). 1293. 2>e (pre, ^>a) praep. [ar. ^(r)*> 2>re, mgk Vri,.. "'• ijre] or. I. Örtlich: a) „durch" (sufletul dat pe gurä = per os anima exhalata) ; b) „auf, in, an" (Bewegung oder Lage an der Oberfläche: intinserä trupurile pe, iarbä = per herbas prostraverunt corpora); c) bei Ausdrücken des Schwörens „auf" (jur pe Dunmezeü); d) „nach, gemäß" (imi este pe plac). — JI. Zeitlich: „während, bei, zu" (sint chemat pe mine sara = it. sono invitato per domani sera). — III. Un- bestimmtheit vor Zeit- und Ortsangaben (jje'nsärate „gegen Abend": bine a^I venit pe la noi „willkommen (auch) bei uns"). — IV. „Für, als Entgelt von" (am dat'o pe o mie de lire = it. ho venduto per mille lira). — V. Zur Bildung von Adverbia der Art u. "Weise, oder des Grades (plingea pe aseuns „sie weinte ver- stohlen", pläte§te pe jumätate „zahlt zur Hälfte"). — VI. spune-mi pe ruse^te, vgl. russ. govoritl porusskü. — Vgl. Üurth: Jb. X, 537 bis 547. — VII. Wird vor dem Akkus, vor Wesennamen bei transit. Verben gesetzt (nicht im Ar. Mgl. Ir. und in den ältesten Texten, vgl. jedoch die Beispiele bei Meyer-Lübke: Born. Gramm. III, § 351): ehern pe mama ..ich rufe die Mutter", vgl. Stinghe: Jb. III, 183 ff. IV, 228 ff. 1294. pecingine sf. „Flechte" <( [ui]petigo, -IgInem: it. empetig- gine, lucca pittggine, neap. petinia, cal. pitiina, leent. (am)pedin, sp empeine. pg. empigem. 1295. ar. picül'ü sm. „fürs Alter zurückgelegtes Geld" < pe- cClium (vgl. span. pegujäl „Vermögen"). Aus dem Rum. und nicht aus kslav. peka „sorgen", stammt alb. pekuü „Sorge". Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 685. 1296. ar. pecünü sf. „Sparpfennig" (pecünia, -am. 1297. (-j- pedestvu, -eüsträ adj. adv. „zu Fuß" <( pedester, -estrem : a.-frz. peestre, n.-frz. pietre, „armselig", [ar. pri pade}.) 1298. pepine (pepene) sm. [ar. peapine, olympo-wal. peäpine ..Gurke"] „Melone". Man leitet das Wort aus pepo, *-Inem (statt Puscariu, Etymologisches Wörterbuch. 8 114 1299. pescär — 1305. pieiör. peponem : it. pepone, vgl. melonis i. e. pepcnus C. Gl. III, 592, ap. Dens. H. 1. r. 139, vgl. auch Meyer-Lübke : Rom. Gramm. II, § 17) ab, welches regelrecht im Alb. als pieper t., piepen g. „Zucker- melone"' erscheint. Dagegen spricht aber das rum. e, welches ein e voraussetzt, so daß eine Kreuzung mit einem anderen Worte, welches auch sp. pg. pepino „Gurke" zugrunde liegt, wahrscheinlich ist. Dagegen stammt ar. mgl. pipunü „Melone", mgl. p>ipoanä „Zucker- melone", sowie srb. slov. pipnn, big. pipon, pepun aus n.-gr. 1299. pescär (päscar) sm. „Fisch(händl)er, auch der Vogel: „gemeiner Eisvogel" [ar. piscar „Fisch(reih)er"] <( pIscabius, -um: pg. peixeiro. Im Mgl. die Neubildung pistar. 1300. pe~ste sm. [ar. pescu und peaste in Samarina, mgl. peiti, ir. peSt] „Fisch" < pIscts, -em : alb. pesk, it. pesce, sie. pwi, lecce pise und pisku, gen. pesu, eng. pes, a.-frz. pour-pois, pv. peis sp. pez, pg. peixe. Die Annahme eines *p!scus -um ist kaum berechtigt und würde nur die ar. alb. und leccesische Form erklären, dagegen sind die anderen Formen der II. Dekl. sicherlich späte Neuerungen. 1301. pe"tec sm. vgl. patä. 1302. pefe'sc IV vb. „werben" <( petesco, -Ire (Dens. H. 1. r. 149, 150 = peto, -ere) : sp. pg. pedir (p. en matrimonio „um ein Mädchen anhalten"). 1303. pititrä sf. [ar k'aträ] „Stein" < petra, -am: it. pietra sie. petra, mail. preya, frl. piere, eng. sp. peidra, pv. peira, frz. pierre, pg. pedra. 1304. pic I vb. [ar. k'ik, mgl. ~] „tröpfeln, herunterfallen", vielleicht auch „stechen", wenn der Ausdruck: „era frumoasä de pica" (Samän. II, 150) etwa wie das deutsche „sie stach vor Schön- heit ab" zu verstehen ist. £s gehört zu dem im Rom. weit ver- breiteten Stamme pic(c)-, worüber Körting 2 Nr. 7131. Zu dieser Wortsippe gehört ferner: picur, I vb. „tröpfeln", picätiirä sf. [mgl. -^] „Tropfen", dann: pic sm. „Tropfen" (wie die rom. Ent- sprechungen von gutta auch als Wenigkeitsbegriff verwendet: im pic „ein wenig", vgl. o firä „ein wenig" von firaesc „tröpfeln"V wofür mgl. picä sf. „Tropfen, ein wenig" (wie kal. picea „poco"), auch pieüß sm. „Tropfen", ferner piciü sm. „kleines Kind", pifigoiü sm. pitifjüs (Conv. lit. XX, 1015) „Zaunkönig", dann: pise, sm. ..Gipfel", endlich: pise I vb. „zwicken" = pifig I vb. (Conv. lit. XX, 1015), pifigäesc IV vb. „nippen". Näheres darüber und viele Beispiele aus ital. Dialekten in Verfassers: Lat. Ti u. Ki, S. 111 bis 113. Das Vorkommen der ganzen Wortsippe im Rum. schließt, trotz der ganz verblüffenden Ähnlichkeiten der Formen und Sinnes- entwicklungen, von vornherein die Annahme aus, daß der Stamm pic(c)- aus dem Germ, entlehnt sei, wie dies von K. Johansson: Kuhns Zeitschr. XXXVI, 381—382 behauptet wird. 1305. pieiör sm. [ar. (tsi)tsor, mgl. ~, ir. pitSoru] „Fuß, Bein" <(*peciölus, -um (dies ist die korrekte Form, nicht petiölus, das allerdings im Rum. dasselbe Resultat ergeben hätte, vgl. G. Paris: Rom. XXL1, 147. Ob es statt * pedIc-iölüs steht ist uicht sicher, vgl. *pbdIcüllus )a.-mail. pedegollo, gen. peigulu, ric. pidikuddu. von. pekollo, emil. pikol, frl. pekol mit der Bedeutung „Stiel"): it. picciuoh . 1306. piedecä — 1318. pin. 115 ..Stiel am Obste", sp. peciolo. Daneben muß in alter Zeit das in allen rom. Sprachen vorhandene pes, pedem als *piade, * k' ade, be- standen haben, denn eine Spur des verdrängten Wortes ist in dem dialektischen Anlaut k' von k'itsor erkennbar. 1306. piedecä sf. [ar. k'adicä, mgl. pedicä] „Hindernis, Fuß- schlinge" (pedIca, -am : alb. penge, it. pedica, (neap. pedekone „ceppo"), emil. pedga, a.-ven. piedega, sard. peiga, frl. piedie, pv. petge, frz. piege, (sp. piezgo, pg. pejo <*p£d1cum). 13U7. piedin sm. [ar. k'adin, „Zwirn", mgl. k'edin „Zwirn"] „das ungewebte Ende einer Leinwand, Fransen" <^*ped!>ts, -uji (von pes in der Bedeutung „unterste Teil der Leinwand") lucca pedano, pedana „l'orlo o parte dell' ordito non tessuta e i cui fili a volte l'intrecciano e k" annodano", bolg. pedna „penero, quella particella dell' ordito che rimane senz' essere tessuta", piac. pedan „penero", sie. pedanu, pedini ..penero", abruzz. pedene. petene. „penero". Candrea: Conv. lit. XXXVLLT, 881—885. W. 3Ieyer-Lüb'ke macht mich aufmerksam, daß hierher auch it. penero < *penedo < *pedeno = frl. pinie gehört. 1308. piele sf. [ar k'ale] „Haut, Leder, Fell" < p£llis, -em: it. pelle, sard. pedde, frl. sp. piel, eng. pv. pel, frz. peau, pg. pelle. 1309. pielär sm. „Kürschner" [ar. k'ilar „Fellhändler"] <( p£l- larius. -um: pv. pelier, cat. peller, pg. pelleiro. 1310. piept sm. [ar. k'eptu, mgl. k'ept, ir. kfept] „Brust" Jh« präp. [ar. jMn(ä). 2)''n{")< mgl. «pn, ir. pir(f)] „bis" soll p.«ne -f- AD „beinahe zu . . ." sein, vgl. Jb. X, 439 — 440, 579 bis 582, doch scheint die weitverbreitete Form pära, sowie die ar.- mgl. Form mit i (bzw. ä\ o) für ein porro ... ad , .weiter zu . . ." zu sprechen. Die «-Formen können assimiliert sein in der häufigen Verbindung pärä i,i. 1320. p'me (pYine) sf. [ar. intecös, -ofisä adj. [ar. pin ticos], „dickwanstig" ( pantI- cöses, -a, -um (Servius in Verg. Aen. 3. 219). 1323. pinzü sf. [ar. pindzri, mgl. pgndza, ir. panze] ..Leinen", setzt ein von pandere „der Länge nach ausbreiten" (vg!. pandere vela) abgeleitetes *pandia, -am voraus, worüber Verfassers: Lat. Ti u. Ri S. 50 zu vergleichen ist. 1324. pi$ Ivb. [ar. mi k'isü, mgl. pis, ir. piS] „pissen", gehört zu dem etymologisch ungeklärten, wahrscheinlich lautnachahmenden (vgl. Meyer-Lübke: Rom. Gramm. I. £ 24. Einfahrung §66) *pissio, -Are : it. pisciare, eng. inser, pv. pissar, a.-frz. pissier, frz. pisser (vgl. sp. pija ..männliche.-; Glied"), auch srb. kroat. pisati. 1325. pisez I vb. [ar. k'isedzu] „zerstampfen" < pi[n]so, -are: cal. pisare, campob. pesä, berg. pisa, eng. pizer, r>\.pizär, frz. piser, sp. pg. pisdr. 1326. pita sf. (Jb. III, 325) „Fleisch" geht nach Zauner: Rom. Forsch. XIV, 354. wie sard. 1. petta „Fleisch", auf petia, -am ..Stück" zurück: alb. pese, it. pezza (Dialektformen in Verfassers: Lat. Ti u. Ki, 8. 94), pv. 2^ssa, frz. piece, sp. pieza. pg. pefa. 1327. pino. < pich st'. ..Mörser" setzt wie goinbit. pwa, ein lat. *pilla, -am voraus, welches aus *pii.üla. -am, Diminut von iii.a, -am: it. sp. pv. pikt, frz. püe. pg. pia, entstanden zu sein scheint. ar. hävane, k'isütor; bntaue, bätate]. 1328. jtiulrsc IV vb. „zwitschern (von Küchlein)" ist dasselbe lautnachahmende Wort wie it. pigolare (aus *pivolare. cf. it. pio „voce de puleini e degli uccelletti nidiaci"). luoca piulare ..Luneu- tarsi a torto per malcontento". (pist. jdurare, „piangere de' band ■ini" . 1329. plac, -üi, -i'it II vb. [ar. plac] „gefallen, gerne hab^n" < placeo, -ui, -Itum, -ere: alb. petkefc, it. piacere, en pv. plager, frz. plaisir, plairet sp. jylacer. pg. plager. [Nach 1'. existiert ar. plac jetzt nicht mehr.] 1330. pläcintä sf. [mgl. plätiintä] ..Mehlspeise" ( pi.ai-knta 1331. plägä — 1340. ploäie. 117 -am. Aus dem Rum. stammt klruss. patacynta, ung. palacsinta, vgl. österr. Palatschinken, [ar. pitä.] 1331. plägä sf. „Plage" <( plaga, -am: it. piaga, sie. kiaga, sard. j^'ae, eng. pleya, tri. playe, pv. plaga, frz. /»Zrtie. sp. Wcr^a, pg. praia. Aus dem Ital. (auf der Stufe *plaga) stammt alb. plage, woraus ar. plaga W. 1332. pläpind, -ä adj. ..zart'4 <( * palpabuxdus. -a, -um (von palpo ..liebkosen"). Candrea-Hecht : Les elem. lat. 7. 1333. ar. plätä sf. „flache Erde", substantiviertes Adjektivum aus *plattus, -A, -um „flach'4 (unbekannten Ursprungs): it. piatto, eng. pv. frz. plat, sp. pg. chato. Davon ar. mplat adv. ., wage- recht", [ar. P. unbekannt]. 1334. plec I vb. [ar. mgl. ~] ..beugen ; fortgehen4' < pulco, -are: it. piegare, eng. plajer, pv. plegar, frz. plier, sp. llegar. pg. ehegar. Im Sp.-Pg. bedeutet das Wort ..sich nähern, erreichen-' und plIcaee ist im Spätlat. in dieser Bedeutung belegbar (Dens. H. 1. r. 194); im Rum. dagegen kommt, neben der ursprüng- lichen Bedeutung ,, biegen, beugen44, auch die dem Sp.-Pg. ent- gegengesetzte von: ..weggehen" vor. Nach einer mündlichen Mit- teilung von W. Meyer-Lübke hat sich dieser Sinn zunächst in der Soldatensprache entwickelt, wo ..das Zelt zusammenbiegen44 dasselbe wie „weggehen44 (vgl. deutsch: ..aufbrechen") ist. 3fä plec oder mi sa pleacä (de o mincare) bedeutet „es wird mir übel (von einem Essen)4" und dies ist eine Bestätigung von ILeyer-Lübke's Erklärung von sp. basca „Ekel" zu vascus „krumm4" (Zeitschrift rom. Phil. XI, 252), welche von demselben auch durch den Vergleich mit lucch. aoncare „far sforzi di vomito44 zu uxcus, uncaee wahrscheinlich ge- macht wurde (Zeitschr. rom. Phil. XVI, 559). 1335. pleoäpä sf. (plopä Jb. VIII. 317) „Augenlid44 < *plüppea, -am. Lat. püpüla „Augapfel"4, kann in einer sehr frühen Periode über *püplazu *plüppa geworden sein, wie populus zu *ploppus. Ein davon abgeleitetes *plüppea (seil, pellis) konnte sehr gut das „Augenlid"4 (eigentl. „die den Augapfel zudeckende Haut4") be- zeichnen.44 Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 689. [ar. peanä di-oclu, mgl. clipela]. 1336. plimb (preümblu) I vb. [ar. priimmc, plimbu Fars., mgl. priamnu] „spazieren gehen, spazieren führen44 < peram- BÜLO, -ABE. 1337. plin, -ä adj. [ar. (m)plin, mgl. -v,. ir. plir] „voll41 < plenus, -a, -um: it. pleno, sie. pinu, erig. piain, yv.ple, frz. plein, sp. Ueno, pg. cheio. 1338. plinätäte sf. „Fülle44 < plenItas, -atem : a.-frz. plente. 1339. pltng, -nsii [-}-, ban. plins], -ns III vb. [ar. püngu, -msu, -in tu II, III, mgl. plgng, -ns, -ns III ir. pläng, -ns III] „weinen"4 <( plango, -nxi. -kctum, -ngere: it. piangere, piagnere, eng. plaundzer, pv. planher, frz. plaindre, sp. plaiiir. 1340. ploäie sf. [ar. ploae, mgl. ploaia, ir. ploie] „Regen41 <*ploja, -am (für plüvia: sp. lluvia, pg. chuva, vgl. Grundriß 1 2, 468): it. pioggia, sard. pioza, obw. plievdza, pv. ploja, frz. pluie. 118 1341. plop — 1352. por. 1341. plop (pleop Delavrancea: Hagi Tudose2, 149) sm. [nr.plop, phip, pluil>] <(*plöppus, -um (metathesiert aus pöp[ü]lus: a.-berg. Mola, frl. pbxd, n.-pv. piblo, frz. peuple): alb. pXep, it. pioppo, sie. lecce kiuppu, cerign. kiuppe, sp. chopo, pg. choupo. 1342. plouä I vb. defektiv [ar. ploae „es regnet'', gewöhnlicher da ploae, ir. ploii IV] „regnen" <( plovere (Petronius 44 = pluere) : it. piovere, sard. pioere, eng. pv. plover, f rz. pleuvoir, sp. llover, pg. chover. [mgl. merzt ploa'vt]. 1343. plumb sm. „Blei" [ar. plumbu „Gewehrkugel"] Iiiwiina sf. (pjfwuna, phimin sm. plumuü sm.) [ar. plimunOj pälmunä, ir. jji«w«re] „Lunge" < pulmo, -önem : it. ^>oZ- mone, sard. c. prumoni, eng. ^w/mttn, pv. polmo, frz. j^oitmon. Die Metathese des L oder des daraus entstandenen r erscheint außer im Rum. noch in rovign. piamon, sie. primuni, cal. premune, neap. premmone, nicos. promon, tarent. prummone, marseille, dauph. 2»'^- woii». Vielleicht ist sie dem Einfluß des gr. ttIs^övi zu verdanken, dessen Anlaut ple- auch dem ar. plimuna, alb. plentern und sard. jnmone zugrunde zu liegen scheint. Eine Dissimilation des ersten u zu a zeigt, außer rum. plämina, das ganze Südwestfrankreich und der Osten Oberitaliens; vgl. Zauner: Körperteile 490—491. [mgl. drobu alb desgleichen gredn. fuiä blank, berry foie bllanc etc.]. 1345. poämä sf. „Obstfrucht" [ar. nur Plur. poame „Früchte"] < pöma, *-am: alb .peme, it. eng. sp. pg. p>oma, frz- pomme. In der Moldau bedeutet jpoawä „Weintrauben", wie im Lat. ; in der Be- deutung „Apfel" ist das Wort dem Rum. unbekannt. 1346. poävcä sf. [ar. mgl. ~, ir. porke] „Sau" < pörca, -am : it. pv. cat. pg. porca, sp. puerca. Im Rum. dafür meist scroafä. Poarcä ist auch ein Kinderspiel. 1347. potivtä sf. [ar. mgl. ~, ir. porte] „Tor" < pörta, -am: alb. port$, it. pv. cat. pg. porta, eng. frz. porte, sp. puerta. 1348. poi — adv. nur in der Zusammensetzung pöiniine [ar. päimine, mgl. poimoni\ „übermorgen" (it. posdomani, poscras, sp. despnes de manana, pg. depois demanha); päil conj. zur Einleitung der Antwort, wie sp. pues < pos (C. I. L. X, 649, 761 = post): it. mail. poi, campob. a.-trient. cors. frl. po, cerign. pou, sie. pua, abruzz. pu\ sard. p>us^si Pv- Po- 2)0S> ^rz- JP**k> SP- pues- v§*^ a p o i , d u p ä. 1349. pom sm. [ar. mgl. ~] „Obstbaum" { pömüm : it. sp. pg. pomo, sie. pumu eng. pv. pom, a.-frz. pome. Die Bedeutung „Apfel" ist dem Rum. unbekannt. 1350. pomät sm. [ar. pumet] „Obstgarten" ( pomEtum : it. pometo. 1351. popöv sm. „Volk" < pöpülus, -um: alb. pöput, it. popolo, a.-ven. puovolo, a.-lomb. povoro, a.-piem. povol, a.-gen. povo, sard. pobulu, eng. pbvel, pv. pöble, frz. peuple, sp. pueblo, pg. povo. Zur Erklärung der lautlichen Unregelmäßigkeit des rum. Wortes vgl. Zeitschr. rom. Phil. XX VII, 741. [ar. lume, milete, lao]. 1362. por sm. „Lauch" < pörrum : alb. por, it. pg. porro, valses. pörru, frl. jmärr, pv. por, (frz. porreau), sp. pueiTO. 1353. porc — 1363. pote{, 119 1353. porc sm. [ar. porcu, nigl. ir. ^] „Schwein" <( pörcus, -um : it. pg. porco, sard. porku, eng. puerk, frl. puark, pv. frz. porc, sp. pxierco. Porc sälbatic [mgl. ~, auch porc dir] „Wildschwein", wofür auch mistref, gligän. 1354. porcär [purcar) sm. [ar. mgl. purcar'] „Schweinehirt" •( pörcarius, -um : it. porcajo, frz. porcher, sp. porquero, pg. piorqueiro. Dem rum. porcärie sf. [ar. mgl. pttrcfYnfe] „Schweinerei" entspricht it. porcheria, pv. pg. porcaria, frz. porcherie, sp. porqueria. 1355. porcäreäfa sf. [ar. pKrcaread;?«] „Schweinestall" ( por- carIcius, -ä, -um (Lex. Alam. 83, 3): it. porcherecclo, sp. porqueriza. 1356. porcöiü sm. porcdn sm. por$dr sm. „Heugarbe, Haufen" sind Ableitungen mittelst der Suffixe -oiö, -an und -por von porca, -am (urverwandt mit deutsch. „Furche"): it. sp. porca. Vgl. Conv. lit. XXVIII, 259—260. 1357. port I vb. [ar. j^ortu, mgl. ir. ~] „tragen" <( porto, -are : it. portare, eng. purter, pv. sp. pg. portar, frz. porter. Mä port ,, führe mich auf; trage (eine Kleidung)" ; davon port sm. „Tracht" wie it. porto, frz. pv. port. 1358. portdr sm. [ar. purtar] „Pförtner" < portarius, -um: pv. frz. portier, sp. portero, pg. porteiro, vgl. n.-gr. Tioordois )• alb. portär. 1359. poribnö sm. [ar. pcirumbu, purumbii] „Taube" < palümbus, •um: alb. pelüm, it. p>alombo, sp.palomo, yg.pombo. Porumb heißt auch ..Mais" (vgl. cor übe, vgl. auch it. palombina „Art Weintraube", sp. palomina „dass"). — Das Fem. heißt porumbifa, porumboäie (Uuv. d. b. I. 297) und porumbä [ar. parumba, purumba ( palümba, -am : sp. jmloma, pg. powioa. [mgl. ^itfefü]. 1360. poj'timbo sf. s. porumb. 1361. 2iorumbär sm. „Taubenhaus" <( * palümbariüm : sp. pa- loniar, pg. pombal (vgl. columbahium: it. colombajo, cat. coZomar). 1362. 2>öt (pof,pociü), putiii, putüt II vb. [ar. pot und puo,putui, putut, puteare, mgl. ~, ir. po£ und poc] „können" (*pöteo, -tui, * -tütum. *-tere (nach potui neugebildet, vgl. potisit = possit C. I. L. X 104, 51, Tiriolo. * potere ist gemeinromanisch: it. podere, potere, eng. pudair, a.-frz. poexr, sp. pg. poder; *poteo dagegen be- schränkt auf Südit. : sie. lecce potssu, campob. cerign. arpino, alatri, teramo, lanc. röm. potsse, bari potsseke, aquil. potsso und Ältsard. ootlio. vgl. sp. puedo, pg. podo). — Zur Phraseologie sei bemerkt: [m Altrum. heißt pot -f- Akk. auch „besiegen" Ps. Seh. 128, 2, desgleichen mpot -f- Hat. im Ar. — Im Ar. u. Mgl. hat nu pot die Bedeutung „bin krank", wie im Alb. 8 munt und im Griech. Se 'firrorjcö. — Her substantivisch gebrauchte Infin. putere [mgl. puteri] „Kraft" (auch it. potere. podere pv. sp. pg. poder, frz. pouvoir) ist ins Klruss. puterja und ins Siebb.-bulg. putere übergegangen. Mit frz. peut-etre (que) und sp. puede (que) ist rum. poate (cä) adv. „vielleicht", auf älterem poate fi cä Dos. Via^a sf. 20 b/81, 297 b/3l etc. beruhend, zu vergleichen. 1363. mgl. pote"p „kleiner Krug" scheint ein Himinutivum von *pot zu sein, das auf dasselbe urromanische *pöttüm, unbekannter Herkunft, woraus auch pv. frz. pot, sp. pg. pote, (vgl. it. potta) stammen, zurückgehen kann. \ 120 1364. potirniche — 1376. prepün. 1364. potirniche (päturniehe) sf. [ar. pititmicte, pitrunicle] „Wachtel" < *cotürn!cüla, -am (Dimin. von cotCknix : it. cotornice, pv. sp. pg. codornitz). Die Unregelmäßigkeit im Anlaut kann nicht beseitigt werden, wenn man, wie Dens. H. 1. r. 112 von quoturnix ausgeht, sondern man muß annehmen, daß sich mit diesem ein anderes "Wort gemischt hat, etwa das in C. Gl. V, 574, 35 belegte quacquare () abruzz. quacqueraquä, u.-eng. quakra ., Wachtel", vgl. Wiener Studien XXV, 103), aus deren Kontamination ein *quatür- nIcüla entstehen konnte, welches dem drum. AVorte lautlieh ent- sprechen würde. Die ar. Form spricht aber eher für eine Fusion mit terdix, also etwa *per-türnic'üla. rmgl. irbitsu iribitä]. 1365. mgl. pots „Krug" < pöclum (= pöcüixm). Verfassers: Lat. Ti u. Ki, 129. Es kann aber auch aus alb. pots "„irdener Topf" entlehnt sein. 1366. prud {jpräd) I vb. [ar. (m)j)rad~\ „plündern" < pr^ido, -are: alb. proj. it. prechire. 1367. prddü sf. [ar. ~] „Beute" < pr^da, -am: alb. pre, it. preda, sard. cat. sp. prea, pv. preza, frz. proie. Aus dem Rum. stammt klruss. prejda, magy. preda. 1368. prädäciiine sf. „Rauben" <( pr.edatio, -önem. [ar. alimurä]. 1369. prat sm. „Feld" (pratum: it. prato, frl. prad, pv. prat. frz. pre, sp. pg. prado. Das Wort ist mir unbekannt und es wird nirgends mit Beleg angeführt. 1370. prea adv. [ar. pri] „zu, sehr", scheint eine Vermischung von lat. frje und kslav. pre zu sein. Vgl. Mever-Lübke : Rom. Gramm. III, § 202 und Dens. H. 1. r. 176. 1371. prefdc, -in, -üt, III vb. [ar. prifac, mgl. prnfac] „ver- ändern, umändern" <*per-facio, -ere (=perfIcio): -pv.perfar, frz. par faire. Das rum. Wort ist in seiner Bedeutung vom Slav. be- einflußt, vgl. a sä preface „sich verstellen" = russ. pri- tvorjati-sja. 1372. prehing, -ä [ar. spirlungu] „(sehr) lang" -o. -ere: it. preporre, pv. sp. preponer. pg. prepor. Im Rom. hat das Wort überall die ursprüngliche Be- deutung von „vor-setzen" : im Rum. hat es den Sinn der rom. Ver- treter von suppoxere. Das Bild ist also das umgekehrte : für den Rum. ist der Verdacht, -wie für den Deutschen, eine fälschlich rorausgesetzte Sache. Interessant ist es. daß für ..voraussetzen*' die gelehrte Bildung presupün III vb. in der Schriftsprache ange- wandt wird, die ein Kompromis zwischen dem volkstümlichen prepun und frz. supposer ist: letzteres konnte nämlich nicht als suptm rumänisiert werden, da dieses schon als Erbwort mit der Bedeutung ..unterwerfen" existierte. 1377. pret sm. ..Preis" ( pretioi : it. prezzo, pregio (vgl. Ver» fassers: Lat. Ti u. Ei. 22, 26. 94) sard. 1. preiu, sass, prezu, eng. pretss. pv. pretz, frz. prix, sp. prez. pg. pre?o. [ar. tinie, pähä], 1378. pretutindeni (-nea) adv. „überall" < per — totum — i>tde. Im Ir. kommt das einfache pretöt „überall" vor, vgl. it. (dapjperfti.tto, frz. partout, [ar. pri tut loclu]. 1379. price'p. -üi, -üt, III vb. ..verstehen" <( percIpio, -epi, -eptum. -ere: it. percepire, a.-obit. percever, frl. imparcevisi „accor- gersi". eng. parsaiver, pv. percebre, frz. percevoir, sp. pg. percebtr. [ar. adak'escu. acak'iseseu. ak'icäsescji]. 1380. mgl. pricür I vb. „wieder reinigen; fließen"' ( per-cölo, -are. Vgl. cur. 1381. prier sm. (Priär. Delavrancea: Intre vis si via^a 175) „Frühling" < aprIlis, -em : (it. aprih), vgl. valverz. veri, bellum veril, (pv. sp. pg-. abril. frz. avril). [ar. primävearä]. 1382. prifules IV vb. „aufblasen" < [* per-]fölleo, *-ire (= FÖLLEO. -ERE VOn FOLLIS). 1383. mgl. pril'u „April" <( *aprilius, -um (statt aprIlis nach januarius, februarius. martius etc.). 1384. primä adv. „frühzeitig, zuerst'* (in Bihor, Conv. lit. XX, 1015, Jb. IV, 330) [ar. prima adv. „ausgezeichnet", mgl. prima adv. „zum ersten mal'*] { primus, -a, -um: it. primo, eng. prüm, frl. prin (frz. premier, sp. primero, pg. primeiro). Sonst ist prim im Rum. Latinismus, wohl schon in der Palia von 1582 und primus ist durch int i i ü ersetzt (ar. protu, mgl. pisim, ir. prvi). Erhalten ist es noch in primär und primavarä. 1385. primär, -ä (in der Verbindung vär (= Vetter) primär) [mgl. ver primär, daneben primärer] „Geschwisterkind" <( Primarius, -a, -um: it. primajo, obw. parmer, pv. primer, frz. premier, sp. primero. pg. primeiro. Für die Bedeutung vgl. sp. primo hermano „Geschwisterkind" und abruzz. kundzuprime < con'sobrinus -j- prImus [ar. cudMbas]. 1386. primavarä sf. [ar. primuvearä, prumuvearä, priumu- vearä. primävearä, mgl. primäverä. ir.jjrimavere] „Frühling*' rendre. Von der weitausgebildeten Phraseologie des Wortes erwähne ich: ]>rind gibt (wie apuc und ar. acäf) den „Anfang einer Handlung" an : „cind pa§i pe pämint, prinse a cäuta urma zmeuluT" = ah er auf die Erde trat, begann er die Spur des Monstrums zu suchen ; ebenso im Alb. : posa skefr Se zu te kerkoiie gurmat la- mies£; auch bulg. fascjam hat diese Funktion. Sä prinde „von Er- folg sein" entspricht alb. zihem. Im Ol.-wal. bedeutet prinde „es ist nötig". — Abgeleitet: mgl. princä sf. (für *prind-cä) „Vogel- falle", [ar. P. ist prindu unbekannt]. 1389. prinz sm. [ar. prindzu] „Mittag, Mittagessen" rindzu, pi'ind- zäscu, mgl. prundzgs\ „zu Mittag essen" < prandeo, -Ire (Dens. H. 1. r. 148, für -Ere: sard. prandere). 1391. priveghdz I vb. [ar. privegta] „Aufsicht halten" < per- vIg[I]lo, -are : alb. pe.rgoii „lausche". Davon abgeleitet priveghiü sm. „Totenwache", privighetoäre sf. „Nachtigall" (eigtl. die „Wach- haltende"). 1392. prun sm. [ar. mgl. ~, ar. auch purnär~\ „Pflaumen- baum", prünä sf. [ar. mgl. ~] „Pflaume" I vb. „küssen". Das Wort wird im verächtlichen Sinne gebraucht (der eigentliche Ausdruck ist särut) und wird ursprünglich „schmatzen" bedeutet haben. Es ist mit it. poppare 124 1404. purceä — 1409. purinta. „«äugen" (vgl. u.-eng. poplar ..murren1', eng. poppa, frz. poupard „Säugling") identisch (unigekehrt hat ar. muts neben dem Sinne „mit den Lippen schmatzen, zuzeln'' auch den Sinn „saugen") und geht auf *püppo, -are „saugen" zurück, von *PÜPPA, -am „Brust- warze": it. mail. ferr. poppa, piem. pupa, pv. popa, bearn.*gase. poupo, a.-frz. poupe, vgl. Zauner: Körperteile 479, 481. *püppa oder *pÜppü>i scheinen auch die Bedeutung „spitzer Gegenstand", aus der sich dann der Sinn „Gipfel = Knospe" (vgl. cyma) entwickelt hat, besessen zu haben (vgl. rum. yunjuiü = „Gipfel" und „Brust- warze"): ladin. popo „Knospe, Knopf", grödn. popul „Knospe", alb. pupe sf. „Quaste, Weintraube", rum. pup sm. „Knospe" (davon impupesc IV vb. „knospen"). Letzteres kann allerdings auch aus serb. pup „Knospe" (zu kslav. papü) entlehnt sein, wie dies sicher- lich für püpaza sf. „Knospe" Luasii pupäza 'ntiorita §i pe puica 'mbobocitä; nu §tiü pupaza s'o rup, ort puica sä mi-o särut". Volkslied aus Vilcea) aus alb. pupeze (Diminutivum von pupe) der Fall ist. Püpazä sf. [mgl. pupezii] bedeutet auch „Wiedehopf", in welchem Worte nur das Sulfix alb. Ursprungs ist; im Megl. heißt derselbe Vogel mit anderem Suffix pupcä sf.. im Ar. pupä sf. Es scheint sich *püppa mit tjpcpa vermischt zu haben: vgl. alb. pupe , romagn. poppa, it. puppola, piombino, rom. Schweiz pupa. tess. pupula (vgl. Rolland: Faune pop. II, 101). Der Wiedehopf kennzeichnet sich gerade durch den am Kopf hervorragenden Federbusch, was zu der Bedeutung „Gipfel" paßt. Auch der Schrei des Vogels, der für den Rum. pupupu\ klingt (Marian: Ornit. I, 13), wird bei der Namengebung von Einfluß gewesen sein. — In wiefern *püppa mit lat. pupa verwandt ist, bleibt noch zu untersuchen. Nigra bringt auch für letzteres Archivio glott. itaL XIV, 288, XV, 107, 122 Belege aus ital. Mundarten, die zu der Be- deutung „Spitze" und „Knospe" passen. Die rum. Wörter können formell auch auf püpa, -am zurückgehen, [ar. bas, mgl. sarut „küssen"]. 1404. purced sf. s. purcel. 1405. purced, -esei, - u. Vielleicht ist darin lat. pürus oder vielmehr pürö zu suchen, das (wie clarö) in adverbieller Funktion verwendet wurde, ursprünglich nur zur Verstärkung des Sinnes, also wie ital. pure (^ pure „schlechtwegs" (vgl. deutsch „er ist rein verrückt", rurn. chvxr „geradezu" <( claro, kroat. cisio). Dann wird dieses pürö besonders bei Zeitangaben verwendet worden sein zur Hervorhebung des Sinnes, wodurch die Bedeutung „immer, ewig" leicht entstehen konnte. Man vergleiche den be- rühmten Spruch Galilei's eppur si muove = „und sie bewegt sich doch", welcher mit „und sie bewegt sich immer" gleichbedeutend ist. [ar. tötna, tötina, tötuna]. 1412. in'i§die sf. „Bläschen, Pustel" [ar. pascTe „Pest"] < pCst[ü]la, -am. Im Rom. nur als gelehrtes Wort. 1418. pupted sf. „Bläschen, Pustel" < püstella, -am (Archiv lat. Lex. VIII, 484, für Pustula): pv. postella, sp. postilla. 1414. put IV vb. [mgl. ^] „stinken" < püteo, *-Ire (=-Bbb): it. putire, a.-lomb. pv. cat. pmdir, sard. i^udire, a.-frz. puir (n.-frz. puer). 1415. put sm. [ar. ir. ~J „Brunnen" <( püteus, -um: alb. pus, it. pozzo (dialektische Formen in Verfassers : Lat. Ti u. K\, 94 — 95), sard. 1. puttu, eng. pouts, pv. potz, frz. puits, sp. pozo, pg. poqo. 1416. pütä sf. „Glied u. Scham kleiner Kinder'" [ar. mgl. jmtsä „männliches Glied", ir. putse „männliches Glied, Scham"] <*pCtea, -am oder *püt[ü]la, -am (von pütus „Kind"), vgl. Ver- fassers: Lat. Ti u. Ki, 42, 131. Auch kroat. puca „kleines Mäd- chen" (im familiären Gespräch). — Von pufä ist abgeleitet puföiü sm. „Rotzbub". — Die Bedeutung „Kindchen" (in der Anrede: med pufäl Jb. VIII, 317) ist nicht ursprünglich, sondern über- tragen. 1417. pufdr sm. „Brunnengräber" <( pütearius, -um: sp. 2)ocero, pg. poeeiro. 1418. pupVn, -ü adj. [ar. ~, putsün, ptsln, psin, mgl. putson auch „kurz", ir. putsin) „wenig" <*pütinus, -a. -um (von pütus, wie masculinus von masculus). G. Mever: Indog. Forsch. VI, 122, vgl. Candrea: Rom. XXXI, 314. Im "Dimin. pufintel „klein, wenig" scheint das Suffix von mititel übertragen zu sein. 1419. putodre sf. [ar. (mftnitoare, butoare, mgl. putoari] „Ge- 126 1420. pütred — 1427. tag. stank" < pütor, -örem: a.-obit. pu(iV)or, arbedo püdür, pv. cat. pudor, a.-frz. puor. — Davon: puturüs, -odsa adj. [mgl. ~] „stinkig". 1420. pütred, -ä adj. [mgl. putrid] „faul" < putrIdus, -a, -um. Im Rom. nur als gelehrtes "Wort vorhanden. — Davon: putrezesc [mgl. putrizos] „faul werden", im Alt-rum. putredesc IV vb. Varl. Caz. 1643 f.' 29 b. etc. 1421. piitregäiü (putrigaiü) sm. „Fäulnis" setzt ein *pütrIcus, -a. -um (mit Suifixwechsel statt putrIdus) voraus, welches auch rovign. putrico, sard. 1. ptidrigare, c. purdiai „putrefarsi" zugrunde liegt. Vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 617. [ar. putridzine]. B. 1422. rad {raz), rüsei, ras III vb. [ar. arad, -as, -as III, II] „schaben; rasieren" < bado, -si, -sum, -dere: alb. ruah, it. rädere, sard. raere, pv. raire, frz. raire (defkt., durch raser ersetzt), sp. raer. — Plin ras = „bis oben voll", vgl. it. riempir raso, sard. raere, frz. au ras, rasibus. 1423. rädäclnä sf. [ar. ar(a)dätsina] „Wurzel" < radIcina. -am (Dens. H. 1. r. 159 von radix) : sard. raigina, pv. racina, frz. racine. 1424. rädle (aradic, (a)ridic) I vb. [mgl. rädic, ardic] „auf- heben, heraufsteigen". Etymologie unbekannt. Unmöglich ist Cihac's I, 83 * ad-rectIcare (vgl. deretic). Philippide's eradico, -are „mit der Wurzel herausreißen" (valsass. raigd, valtell. tess. regd, valm. raje „sradicare, diroccare") hätte *arazic ergeben, obschon das d aus den endungsbetonten Formen auf die stammbetonten tibertragen sein könnte. Meyer-Lübke hält es Zeitschr. rom. Phil. XIX, 574 Anm. mit A. Pott: Etym. Forsch.2 IV, 577 für eine Ableitung von ridica „Weinpfahl". — Davon verschieden ist ar. ardicare „Ausgleiten", vgl. ar. arudic „gleite aus", arudicos „glatt", [ar. mut, seol, seol in sus]. 1425. rädtche (ridiche) sf. „Rettich", könnte einem radIc[üjLA, -am: it. radicchio, sard. raiga, posch. ridicc, trev. raitso entsprechen, mit Dissimilation von d' zu d gegen das folgende cl i*rlid"xcTe y*rädic?e, vgl. Meyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. XLX, 574 Anm.). Das Wort kann aber auch als Kulturausdruck eine junge Ent- lehnung (aus dem Ital.? aus n.-gr. $aSixi „Cichorie"?) sein. 1426. -f- räfrecättirä sf., -f- räfre'c sm. „Fetzen" sind Ab- leitungen von *räfrec I vb. „ausbessern" [ar. arufec I „säumen", aruficälurä sm. „Saum"] <( re-frIco, -are „erneuern". Hasdeu: Cuv. d. b. I, 298. Heute existiert nur noch die dissimilierte Form refec sm. in der Verbindung iaü pe cineva la refec „Jem. tadeln (eigtl. ausbessern)". Conv. lit. XXXIX, 304—305. 1427. rag II vb. (das bei Cihac I, 226 angeführte rägesc IV vb. ist mir unbekannt) „brüllen" <(rago, -ehe (Dens. H. 1. r. 197) r frz. raire (vgl. it. ragghiare, ragliare, sard. 1. raundzare, gall. rauniun. Das Vorkommen des Wortes im Rum. schließt Braune'a auch sonst unwahrscheinliche Annahme (Zeitschr. rom. Phil. XXI, 2231'.), daß ragere aus ags. rarjän „schreien" stammen würde, aus. 1428. ramä — 1436. räpün. 127 1428. mgl. rämä sf. ., Zweig, Ast" <*rama, -am (Kollekt. von kamcs: it. sp. pg. ramo, fr], eng. pv. ram, a.-frz. raim): it. pv. sp. pg. rama, eng. ramma „Äste, Abfallholz", a.-frz. raime. — Dr. ramä „Bilderrahmen" ist dem Deutschen, dr. ram „Zweig" dem Lat. entlehnt. Der „Ast" heißt im Drum. Mgl. rämurä sf., welches sowohl auf ein Dimin. *ramüla, -am zurückgehen, als auch eine neue Sitigularbildung vom Plur. rämuri (vgl. it. ramor-uto = rum. rämur-os) sein kann. [ar. alumak'e]. 1429. rämä§ipä sf. „Überbleibsel" < * bema[n]sicia, -am (von remaneo, Verfassers: Lat. Ti u. Kj, S. 318; vgl. it. avanzaticcio, rimas-uglio, sp. remasaja, a.-frz. remas-ille „Überbleibsel"), [ar. ar(ä)mäsätürä]. 1430. rämln (rämiiü), -mäsei (ban. -mas Jb. III, 242), -mas II (dial. III) vb. [ar. ar(ä)min, -masü, -mas II, rämän bei den Fars., mgl. rämgn, -mas, -mas III, ir. rämär(esc)u, -mas, -mas II] ..zurückbleiben, verweilen" (remaneo, -ma[n]si, -ma[n]scm, -ere: it. rimanere, eng. rumanair, pv. remaner, remanre, romanre, sp. pg. remanecer. — Das rum. Wort heißt in transit. Verwendung auch „eine Wette gewinnen" (Tarn rämas = „ich habe die Wette von ihm gewonnen", eigtl. „ich habe ihn bei der Wette zurückgelassen" vgl. cäci lui parcä-i spunea inima, cä pe Roibule^ul lui nu-1 va raminea (= zurücklassen) nict un cal. C. Sandu : Sämän. III, 743), davon rämas sm. „Wette". 1431. rämurä sf. vgl. ramä. 1432. räpäc (räpäg) I vb. „schnellen" <(*rap!co, -abe (von ♦rapIcüs, -a, -um statt eapIdüs mit dem bekannten Suffixwechsel, vgl. Mussafia: Beitrag 116; Schuchardt: Rom. Etym. I, 39 — 40; Puscariu: Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 607; Subak: Literaturblatt XXIV, 246). Eine eingehende Besprechung dieses Verbums und Beispiele für seine verschiedenartigen Bedeutungen findet man in Conv. lit. XXXIX, 300-303. 1433. (räpciitne sm. „September" <^eaptio, -önem (eigtl. der Monat des „Pflückens"). Das Wort ist aber, wie Form und Ge- schlecht beweisen, gelehrter Bildung, vgl. Verfassers : Lat. Ti u. Ki, 12.) 1434. räp€sc (hräpesc, -(- rap Cod. Vor. 49, 3) IV vb. [ar. arattu, aräp, aräk'escu, arik'escn iV, mgl. räpes IV] „raffen, rauben, ge- waltsam ergreifen" <( kapio, * -Ire (= -Ere) : it. rapire, eng. rapir, frz. ravir. 1435. räposä (-(- räpäusä) I vb. [ar. räpäseadzä Cod. Dim. 87/i7 „er stirbt", mgl. räpgs scheint von Papahagi gebildet zu sein, da das Wort in der 1. sg. begreiflicherweise nie gebraucht wird; das Prtz. lautet räpusät] „sterben (nur von Menschen)" < repauso, -are „ausruhen": it. reposare, obw. ruassar, frz. reposer, sp. reposar, pg. rtpousar. Der ursprüngliche Sinn ist noch in der postverbalen Ableitung repäos sm. „Ruhe, freie Zeit" erhalten, [vgl. ar. arupäs „Ruhe"]. 1436. räpün (räpuiü), -pusii, -pus III vb. „besiegen, töten" Pari.] „selten'- ( rarus, -a, -um: alb. rate (violleicht rallus), it. rado, raro, eng. rer. frl. pv. rar, limous. henneg. rale, sp. pg. raro, ralo. [ar. P. nur areä]. 1438. rart'sc IV vb. „selten, spärlich machen, abnehmen" <( raresco, *-ire (= -£sc£re: sp. ralecer). [ar. arä«jcul. 1431). rurinichiü sm. [rürünchl sm. pl. tant.) „Niere" <(*re- nünc[ü]lus, -um (von ren): sie. ranuggiu, romgn. naronkal, u.-eng. ranuoü, o.-eng. nirunkel, obw. nanoikel. — Mä dor rärunchii = ,j'ai mal aux reins". Vgl. rinichiü, rinä. rinoaeiü. 1440. räsar (rasaiü) IV vb. [ar. ar(ä)sar IV auch ..auf- springen", mgl. *v*] ..aufgeben (von d. Sonne), keimen" <*re-salio, -Ire (= resIlio): it. risalire, ossol. arsai (= rum. träsärii ..sich erschrecken", sp. resalir, pg. resair. — Soarele räsare = sp. el sol sale. [Für ..keimen" mgl. citenes IV vb.] 1441. rdgehitu I vb. „Garn haspeln" scheint identisch zu sein mit it. raschiare, cerign. raSkd „schaben", eng. rascler „harken", pv. rasclar „schaben, eggen" () frz. räcler) <(*rasclo. -are (aus *ras-[i]c[ü]lo vgl. ileyer-Lübke : Rom. Gramm. II, § 584 oder aus *rasclum, dissimiliert aus rastrum, vgl. Ascoli: Studj crit. II. 105). Davon abgeleitet ist räschitor sm. [ar. ardscütor] „Garnhaspel". Letzteres wird im Mgl. mit dem bekannten Wechsel zwischen dem Prefix res- und des- zu discTitor (auch mutxvilä. drum, auch vran- cina). Vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXVII, 746. Davon verschieden ist räshir I. dialektisch für rasfir I vb. „lockern, zerstreuen", das aus ras -\- fir I< filnm) besteht, und von diesem wieder ver- schieden räschir (räschirez) I vb. „die Flügel ausbreiten (Out. d. b. I. 298), die Beine spreitzen (Sämän. III. 168)". welches auf kslav. raskriljati „extendere" « raz- „auseinander" und krilo „Flügel") zurückgeht, das mit Methathese *rasklira und dann räschira er- geben mußte. Diesem letzten Worte ist wahrscheinlich der Sinnes- übergang des räschitor seiner windmühlartig ausgebreiteten Flügel wegen zu verdanken. 1442. räsfdf I vb. ..verhätscheln" besteht aus verstärkendes re- und aus *sfaf <(*ex-facio, -are: vgl. it. sfacciato. Die Röte im Gesicht gilt als Ausdruck des Schamgefühls (vgl. rujinol so daß die Sprache zur Gleichheit „Gesicht" = „Scham", bzw. „ohne (= ex) Gesicht (facies)" = „schamlos" und daraus „frech" — „ver- hätschelt" gelangen konnte. „Schamlos" heißt im rum. auch direkt färä obraz, wie slav. bezobraznikü (> rum. obraznic) und ung. ar- cätlan. [ar. di:nerdu]. 1443. räsinä sf. [ar. rusuna W.. arusina ~P.~ „Harz" trat it. spa::i> „Fußboden", com. spata „Klafter, Kaum ausgestreckter Arme", sonst gelehrt. Als das Simplex *8paf vergessen wurde, hat man das Wort an pas „Schritt" angelehnt, so daß ein räspd$ sm. entstehen konnte. Zeitschr. rom. Phil XXVIII, 144t3. räspi'niü (-««), -unsri. -aus III vb. [ir. resjmu : 1447. räsüflu — 1454. rece. 129 ,. antworten" : Poezii pop. 170). — Vgl. rapäg. [ar. agona, curundu, ayü). 145(5. repeä (räfeä) sf. „Netz" <*retella. -am (Dimin. von hetia: it. rezza, sie. ritssa. und dieses Neutr. plur. von rete). Tiktin: Zeitschr. rom. Phil. XI, 57. [ar. aldts]. 1457. retez (rätiz) I vb. „die Spitze abschneiden, abhauen". Wahrscheinlich aus *re-c;edio, -are (von einem *re-c.edicm zu c^:do) mit derselben Dissimilation ts-dz ) t-dz, wie in inte^i <( *intsetsi. 1458. rev&rs {ravärs) I vb. „übergießen" <( re-verso, -are: sp. rebosar ..überfließen" (vgl. it. rirersare, frz. renverser. -p. revesar. pg. revessar). Das Wort lehnt sich in seiner Bedeutung an den nun. Sinn von verso „gießen" an. Hierher gehört auch ar. arn- virsu I vb. „Ausschlag bekommen" (vgl. daco-rum. varsat „Aus- schlag"), mit dem aus den ital. Vertretern dieses Wortes bekannten "Wandel von re- zu ro-. [ar. versu piste „übergießen"]. 1459. rtd (riz), rlsöi, r'ts III vb. [ar. aridit. -wf, -ts III, II,. mgL rod, ros, ros III, ir. ärdu, ars III] „lachen" ( rldeo, -si, -so;. -d'ere '(Probus, X. IV. 182. 37; VI, 29o: Dens. H. 1. r. 147): it. ridere, eng. pg. rir, pv. frz. rire, (sp. reir). — Zum refl. mä rid [ir. s'a ara] vgl. einerseits frz. se rire „spotten", sp. se reir „lachen, scherzen", andererseits kslav. smijati se. 1460. riie sf. [ar. arine, mgl. ranä] „Krätze" <( araxea, -am (in dieser Bedeutung i*t es bei den Medizinern Thes. 1. 1. I, 395, 12 und in C. gl. lat. III, 596, 10; 600, 23 belegt). Unter den rom. Entsprechungen gehört viell. pg. ranho „Rotz" hierher, sonst aber kommen nur Formen vor, die auf *arönea. -am (aus aranea nach Suffix-öNEM?) weisen: it. rogna, a.-berg. rona „Scabies", sard. 1. nmdza, camp, rund.a (vgl. Jleyer-Lübke: Zur Kenntnis des Alt- log. 59), eng. ruoiia, pv. pg. ronha, frz. rogne. — Die richtige Deutung des nun. Wortes hat Meyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. VIII, 215 und "Wiener Studien XX V. 9 -vi; eben. 1461. rtm I vi', [ar. arim. mgl. rom] „scharren, die Erde wühlen" <( rimo, -are (gewöhnlich rimor): alb. reinuil „wühle, er- forsche", sp. pg. r'uitar „durchforschen". — Davon rimü sf. „Wurm", rimätör am. „Schwein". 1462. find „Seite (Flanke) des Körpers" nur noch in der Ver- bindung sunt, pea, tac inh-'o rinä „ich liege auf einer S streckt", (im Gegensatz zu zac pc sjnite ..liege auf dem Kücken" oder pc foale „auf dem Bauch" i, urspr. „liege aui den Lenden" <*rena (kollekt. Plural i v \.\ etc. :;i\i\i ..Niere. Lende": Lt. rene „Niere, Lende", sie. rini, a.-frz. n.-i '■■ Niere, Lend rint, pg. rim). Zeitschr. rom. Phil. \ Will. I 1463. rincaiü — 1472. rog. 131 1463. rincäciü adj. „einhodig. halbkastriert (von PferdeD), geil", nach Cihac II, 187 auch räncdu sm„ nach Dame s. v. auch rincäß sm., alles Ableitungen eines ausgestorbenen *rhic (*ren!cus, -a, -UM (von ren): sp. rengo „kreuzlahm". Die Konfusion zwischen „Xiere" und „Hode" tritt auch im frz. rognons de coq = „testi- cules de coq" zutage ; in Charmoille, Doubs ist rognon = „ELode". Verfassers : Lat. Ti u. Ki, S. 147. Aus dem Rum. stammt klruss. ryngac. 1464. rinced, -ä adj. „ranzig" *(a)rimdurä, [olympo-wal. ardndurä, ar. mit Dissimilation alindurä P„ ländurä W.], woraus das Diminut. litricä, riiidureä "olympo-wal. arändu/ricä] und dieses mit Dissimi- lation der zwei r oder Assimilation nach dem ersten »: rindun-ic". -eu. Letzteres kann nicht, wie dies bei Cihac I, 231 und Dens. H. 1. r. 160 geschieht, direkt auf * hirundInella, -am (it. rondinella, arpino rendenella, triest rondinela) zurückgeführt werden. Weigand : Krit. Jahresber. VI, I, 152 hat gezeigt, daß die »--Form auch in jenen Gebieten vorkommt, die den Rhotazismus nicht kennen, so daß sie auf l, nicht auf n beruht. *haründüla liegt auch nord- färd. ründula, pv. randola zugrunde, [mgl. lästovitsä]. 1466. rinichiü sm. [ar. arnicTu, ariclu bei den Fars.] „Niere" < *rexIc[ü]lus, -um (= rexIculus : Lespry-R. Bagneres-de-Big amelh). Zleist im Plural gebraucht, [ir. tsmar]. 1467. ripa sf. „abschüssiger Ort, Abhang, Schlucht" [ar. aripä ..Abhang-", mgl. rgpa „Abhang, Stein", ir. arpä „Fels, Stein, Feis- abhang"] <( ripa, -am: alb. rip\e) „Bergabhang", it. lomb. eng. riva, sie. ripa, frz. rive, pv. sp. pg. riba. — Aus dem Rum. stammt klruss. rypa „steiler Abhang". 1468. rts sm. [ar. aris] „Lachen" <( risus, -um : it. sp. pg. riso, eng. pv. frz. ris. 1469. riü sm. [ar. arm, mgl. rou\ „Fluß" oya, alb. roge, m.-lat. roga „Lohn, Sold*'). — Als Refl. be- deutet mä rog [ar. mgl. mi rog] „bitte" und „bete", wohl nach kslav. moliti se. 1473. röib, röaibä adj. [ar. aroibu] „braunrot (von Pferden)" <( rübeüs, -a, -um: it. robbio, piem. robi „rubizzo , sie. rudzza, canav. rubja „gialla", sard. 1. ruiu, c. arrubiu „rot", pv. rodze, frz. rouge, sp. rubbio, pg. ruivo. — Daß das "Wort auch im Ir. vorhanden gewesen sein muß, ersieht man aus ir. roiS „rot", welches auf einer Kontamination zwischen ros und roib beruht. 1474. romin, -ä (fem. auch romincä) sb. [ar. armin, arwnin, ir. rumär) „Rumäne" *rö, welches zu roauä, rouä wie zi (< dies) zu ziuä geworden ist, vgl. W. Meyer: Lat. Neutrum, 56, wo die früheren Deutungen mit Recht zurückgewiesen werden. Candrea-Hecht: Les elem. lat. 75 will rouä auf ein lat. *rölla, -am zurückführen, welches formell vorzüglich paßt, jedoch in dieser Gestalt kaum existiert hat. Wenn man auch an einem Diminutivum von ros keinen Anstoß nehmen will, begreift man doch nicht recht, in welcher lateinischen Periode ein *rorüla hätte gebildet werden müssen, um die Kontraktion *rölla zu ergeben. — Ir. rose und mgl. rosa „Tau" haben mit ros nichts zu tun, sondern sind dem Slavischen entlehnt. 1478. rourtz (ruorez Dosoft. Viafa sf. 10/2, 91b/u) I vb. „triefen" ii} „Gebet" < rogatio, -önem . pv. roazo, a.-frz. rouvaison. [ar. nefonüttiune, pruseffiie]. 1480. rugämint sm. (ntguniinte sf. ursprüngl. plur.) [mgl. rugämint] „Bitte" alb. rus) „blond", big. srb. rus und im Ngr. (jovooos {oovaaa „weiße Ziege") vorhanden. 1488. rus}lne sf. [ar. ar{u)sine, mg), rusgni, ir. rusire] „Scham" ist substantiviertes Adjekt. von *rosinus, -a, -um (von rosa, vgl. herba rosIn'a bei Forcellini). In sä-fi fie rusine obrazului „du magst dich schämen" (eigtl. „dir mag die Röte vor Scham ins Ge- sicht kommen") erkennt man noch den urspr. Sinn von „Röte", der sich auch in der Ableitung: ar. arusunedz I vb. „schämen" und „erröten (Dan. 35)" erhalten hat (drum, mä rusinez I vb.. mgl. mi anruson I vb. „schäme mich"). (Vgl. rubor = vereeundia in den Reichenauer Glossen, vgl. räsfät.) Vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXVII, 743. 1489. rütä sf. „Raute" alb. rutg), ven. rua, piem. pv. sp. pg. ruda, monf. ridda, mail. rüga, frl. a.-frz. rüde, frz. rue. Mir ist das Wort unbekannt. 134 U'JO. sa — 1502. salt. S, S. 1490. sa (panä) sf. [ar. mgl. sao, sauä] „Sattel" w (oder ixwechsel -Ilare ) -Inare, vgl. Schuckardt: Zeitschr. rom. Phil. XXII, 398) erscheint auch in it. und frz. Dialekten: a.-mail. sumna, bürg, ftcmnai, nord-frz., ost-frz. senni, sane, sone, soune. (Weitere Beispiele gibt Ascnli: Arch. glott. ital. II, 406—407.) — Aus dem Rum. stammt klruss. samanaty ..ähnlich sein", [ar. (a)undzescu, achte]. 1505. II samän (seamäri) I vb. [ar. seamin, mgl. semin, ir. int] ..säen" < semIno, -abe: it. seminare, pr. semnar, frz. semer, Bp. sembrar, pg. semear. 1506. I sätnä natura sf. ..Ähnlichkeit" ( * sImIlatüra, -am: alb. Sembellüre ..Bild", [ar. aandzire, aundzeare]. 1507. II sämanaiürä sf. [ar. siminäturä] „Aussaat" <( semi- hatOha, -am: it. seminatura, sp. sembradura, pg. semeadura. 1508. sämintä sf. [ar. simintsä P., samintsä W., mgl. simi--- ir. söHimfsf] „Samen" <*sementia, -am (von sementis): it. semenza, a.-gen. somenca, trient. somensa, pv. semensa, frz. semence, a.-cat. aemenca. — Abgeleitet: semhifie sf. „Stamm, Geschlecht". 1509. sänätdte sf. [ar. ~ "W., sinätate P., mgl. sSnifafö] „Cle- sundheit" < sanItas, -tatem : alb. sendet, it. sanitä, pv. santatz, frz. saufe, sp. sanidad, pg. sanidade. 1510. sänätäs, -odsä adj. [ar. ~ W., sinatos P., mgl. st«i£os] „gesund" <( * sanItösus, -a, -um (für * sanitat-ösus) : alb. sendose, neap. sanetuso, sard. c. sanidosu. — O mif Za sänätoasa „ich mache mien aus dem Stau!)" ^zugrunde liegt das Sprichwort: fuga-i rusi- noasä. dar e sänätoasa). 1511. s«|> I vb. [ar. mgl. ~] „graben" <*sappo, -aee (vo sappa): it. zappare, eng. zapper, frz. saper. 1512. s(fp« sf. [ar. mgl. ~, ir. spj;f] „Hacke" {sappa, -am (Dens. H. 1. r. 197) : it. zappa, erto sapa, frz. sape, sp. ^o^ß. Aus dem Rum. stammt ^Iruss. sapa. 1513. saptäm'tnä sf. [ar. siptäminä, mgl. säptämona] „Woche" )> septImaxa. -am : it. settimana, pv. setmana, frz. semaine. Die nicht von SEPTEM beeinflußte, lautgerecht entwickelte Form stäminä sf. (aus * set" (ftzfö) IV vb. [ar. ~, ansar, mgl. ~] „springen" 136 1517. sar — 1525. särica. ( salio, -Ire : it. salire, eng. salir, pv. sp. salir, frz. saillir, pg. sahir. — Särit, -ä adj. „verrückt". 1517. II sar (särez) I vb. [ar. ansar, mgl. »», ir. Prtz. sargt „gesalzen"] „salzen" < salo, -are : it. solare, pv. sp. pg. salar, frz. salsr. 1518. sara (searä) sf. [ar. searä, mgl. sem, ir. sere] „Abend" < sEra, -am (Dens. H. 1. r. für sErus, -um: a.-sard. sero, pv. ser, frz. 8oir) : it. sera, sie. sim, eng. saira. 15iy. ar. «im sf. „Sage P.", „Gebirgskette W." [mgl. ~ „Spitzen"] <( serra, -am „Säge" : alb. Safe „Säge", it. cat. pg. serraT cors. sera „monte", frl. siare „sega", n.-pv. serro, sp. Sierra „Berg- kette". Der Sinnesübergang zu „Gebirgskette" (die sieh aus der Ferne wie eine „Säge" ansieht) muß alt sein, da ihn das Rum.. Cors. und Span, teilen , dagegen ist der Vergleich der „Spitzen" mit einer „Säge" dem Megl. eigentümlich. Ableitungen: mgl. särgs vb. „sticke", säräturä sf. „Stickerei" und ..Gebirgskette" (ar. §aläturä, siläturä). 1520. särbä sf. s. serb. 1521. särbad, -ä (salbed, Cuv. d. b. I, 161) adj. [ar. salbitt särpit „gelblich"] „bleich, fad" ( exalbIdus, -a, -um: sie. sarvidu, vgl. lomb. slavi, slavi „bleich", Zeitschr. rom. Phil. VIII, 210; Schuchardt: Rom. Et. 1, 45. — Hasdeu's (Cuv. d. b. I, 161) und Candrea-Hecht's (Les elem. lat. 38) subalbIdus, -a, -um hätte *sual- bäd ergeben. Möglich wäre auch ein *salvIdus, -a, -um (von salviaV 1522. särbfe (serbez) I vb. „feiern" •( servo, -are: it. serbare, romgn. serbe, pv. a.-sp. a.-cat. servar. Der Sinnesübergang erklärt sich zunächst aus der Bedeutung „beobachten" in legem ser- var e „das Gesetz beobachten", ebenso „einen Feiertag beobachten" — „feiern". — Abgeleitet: särbätoäre s-f. [ar. ^, mgl. sirbätoare] „Feiertag", [ar. tsin särbätoäre „feiere", fac beare „feiere den Namens- od. Geburtstag"]. 1523. sdvcinä sf. [ar. sartsinä, ir. sgrtsire] „Last, Bürde, Gepäck" < sarcIna, -am: it. sarcina, neap. sartsena „fastelletto di legna minute". — Wie schon im Lat. bedeutet sarcina auch ..Leibes- bürde", daher hisärcinez I vb. „schwängern". Beachtenswert ist ein Adj. saltSin, -ä „schwanger" im Olvmpo-wal. (Weigand: Olympo-Wal. 113.) 1524. suve sf. [ar. ~, mgl. sari, ir. sgre] „Salz" <( sale (für sal, W. Meyer: Lat. Neutr. 99): it. sale, eng. frz. sei, pv. sp. pg. sal. Das Wort ist weiblich außer im Rum. noch „im Sp. Cat. Pv. und nördlich in der Saintonge, östlich in der Dauphine und der franz. Schweiz dann wieder in ganz Norditalieu, aber nicht mehr in Parma" (Meyer-Lübke : Rom. Gramm. II, § 377), soust männlich. Abgeleitet: presär I vb. „bestreuen" mrspr. nur mit Salz, jetzt auch prasar eu fa'uiti, cu zahär), süräturä st', in der Moldau „Kot, Schmutz" (danach der Xame eines Stadtviertels in Jassy). 1525. särica sf. [ar. ^ „zottiger Bauernmantel" <( sarIca, -am (Dens. H. 1. r. 74, 158 = serIca): alb. iarke, pv. strga. sart/tut, a.-frz. serge, sarge, cat. BOrja, sp. pg. sarga (auch ksl. sraka. n.-gr. aiäoy.a etc.; ung. szäriku stammt aus dem Rum.), [mgl. sitcurdil 1526. sarine — 1534. säü. 137 1526. ar. sarine sf. [mgl. särini plur. tant.] „Salzplatz für das Vieh" <*SALlNEA, -AM (ZU SALINUS). 1527. särpe sm. [ar. ~ sm. und sf mgl. sarpi, ir. Sorpe] „Schlange" /e/), sard. pv. gase. cat. seu, frz. awif, sp. pg. sebo. sb-. Die mit sb- anlautenden Wörter suche man unter zb-. 1536. senil, -zi'ii, -züt II vb. „abnehmen" [ar. ^ „ verkleinern, arm werden'', refl. ..fallen machen" Cod. Dim. 8B/5, vgl. mgl. iscäzüt, -ä adj. „schwach"] 1ü'. 8 rum. schcle, achtle „Gerüst". Auch it. sra/u dringt ins Alb. sfcnff, kslav. srb. rus». sftalo, kroat. ft&Ui, ir. Skgle ..Treppe", d oy.ü/.c, mgl. .-r,/; . Dnun. gcaZd als Ausdruck der Musik ist junge Entlehnung aus dem Ital. 1514 scdrmün I vb. [ar. acormin, mgl, m^ <[*ex]-carmino, -ahb ..Hanf brechen": it. earminart (acarmtg 1545. scärpin — 1553. scinteile. 139 ven. sgarminar <*excarmixiabe), a.-orv. carminarc „schneien"', parm. skarminar „pettinare la lana", romgn. sgrawAe „entwickeln", a.-gen. karminare, tir. skarmenar, pv. carmeuar, sp. (e8)ca/rme, pg. carmear. 1545. ecdrpin I vb. [ar. scark'in] „kralzen (um das Jucken 2u stillen)" <( scaepIxo. -aee (Archiv lat. Lex. I, 287 — 288): mail. skarpinai; eng. sk'arpiner „zupfen", vgl. piem. skarpenta, gen. skar- pentar, eng. sk'ar piler ..zausen", sp. escarpelarse „sich raufen". 1546. sedun (scannt Hodo§: Cint. bän. 49, scand Conv. lit. XX. 1017. scaund .Jb. IV, 261) sm. [ar. scamnu, mgl. scand, ir. scond ..Stuhl, Thron" < scamxum : alh. skemp ..Sitz. Thron, ■u", it. scanno, lomb. skan, von. skano, skano [yiv.Skgn), valm. sTc'eiü, pv. escann, a.-frz. eschamme „Bank", wall, /iam, sp. escano. 1547. $chiaü sm. [ar. stfoft „Slave"] <*sclavüs, -um (= slavus mit sZ > sei — ): alb. sk'a, „Bulgare; schismatischer (krieche". Auch it. scliiaro, frz. esclave, sp. esclavo, pg. escravo „Sklave". (Viele Slaveu wurden im X. Jahrhundert von Otto d. Gr. als Sklaven aus seinen Feldzügen mitgebracht.) Die westromanischen Wörter sind von den ostromanischen chronologisch zu trennen. Auffallend ist, daß ar. skTaü auch die Bedeutung „Diener" (Ar. LT. 64) besitzt [P. unbekannt]. 1548. schimb I vb. [mgl. sk'imb] „wechseln, tauschen, ändern" < *ex-cameio. -are: alb. tskemben, it. scambiare, eng. sk'amdzer, pv. escandzar, frz. echanger, (sp. pg. nur cambiar). — Dazu das Post- verbale schimb sm. ..Tausch, frische Wäsche" (vgl. it. mutande „Lnterhosen" = rum. izmene < slav. izmena „Tausch"), wie it. scambio, frz. eehange. — - Die mannigfaltigen Bedeutungen des rum. schimb hat auch all», ndroj. vgl. Conv. lit. XXXIX, 58. [ar. aspargu „wechsle (Geld)", alähescu . 1549. scliioäpüt I vb. „hinken" < *ex-clopp!to, -aee. (Ein Suffix-IiTAEE. wie es a.-frz. dopetcr verlangt, ist im Rum. nicht nachweisbar!, [ar. sci'oapie. mgl. crives IV. „hinken, krumm gehen" < criv „krumm"]. 1550. I schiop, -otipa (-}- seop Cor. Tetrev. 35. 40) adj. [ar. mgl. skTop. ir. sliop „lahm"] „hiukend" < *ex-cloppus, -a, -um (cloppus „hinkeiio" ist in Glossen belegt. Dens. H. 1. r. 196, Archiv lat. Lex. XII, S2. Vielleicht ist stloppus : „genus vasis rotundum os habens" C. gl. V, 624, 12 als urspr. „Becher, das auf ein Bein stobt" zu deuten. A.-frz. dop. n.-frz. döpin-clopant adv. ,.en trainaut le pied" < a.-frz. clopin „boiteux", vgl. dopiner „trainer le pied", und a.-frz. cloper: frz. ecloper „rendre boiteux";: alb. sk'ep „hinkend". — ßchioäpa sf. „Mali zwischen dein ausgestreckten Daumen u. Zeigefinger". 1551. I sclitGj) I vb. „hinken, lahm rnackeni: <( ::'ex-cloppo, -aee (von vorigen. *< .t.oppake ergibt frl. klopa, a.-frz. cloper): alb. SKtporh „mache lahni". [ar. sefoen 1552. edndurä sf. [ar. ~, mpl. scondurä] „Brett" <( scandüla, -am : it. %ca\ \ IIa i, frz. Scham 1553. sclnteie sf. [ar. scinteafe] „Funke" kann lautlich nicht auf scintilla. -am: neap. Sentella, sard. 1. istinkidda, frz. ctincelle 140 1554. Scfifur — 1562. scot. sp. centella, pg. cintila zurückgehen, sondern setzt, wie alb. $kpidi(je) eine Kontamination mit excandere „hell schimmern" voraus, also etwa ein *excantIllia, -am, vgl. G. Meyer: Alb. Wörtb. 408 und Ver- fasser: Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 617. — Dem frz. etinceller etc. entsprechend: schiteicz I vb. „funkeln". Ein von Cihac I, 244 an- geführtes scinfü st'. ., Funke" ist mir unbekannt, [mgl. iscrä], 1554. ar. Scfffur sm. „Schwefel" <*sclüfur, -em (für *SLÜFURr metathesiert aus sülfur, (*-em): it. zolfo, sie. surfu, frz. soufre, champ. sYru, sp. azufre, pg. cnxofre, neben süxp[h]cr: leent. sölper, frl. solpar, eng. suolper, pv. solpre, fourg. s'pru. waatl. süpro): alb. sk'ufur. [dr. sulfur ist Neolog., dafür volkstümlich pucioasä]. 1555. ar. scL'oüpic I vb. „hinken, lahm machen" <*ex- cloppIco, -are (vgl. schiop. *clöppIcare ergab: pv. clopchar, a.-frz. clocher, pic. cloquer). 1556. seofire sf. „Schlacke von Schmiedeeisen" (Frincu- Candrea : Rom. din mun^ii apus. 105) < scoria, -am (== gr. ox(oaia) : alb. zgüre „Schlacke". Aus letzterem oder aus big. zijura (<( alb.) stammt rum. zgürä sf. „Schlacke" [ir. zgure, ar. zgurie, vgl. kslav. skurija, n.-gr. axovoiä], vgl. Candrea-Hecht : Les elem. lat. 102. 1557. scoCirtu sf. [ir. scortse] „Rinde, Decke, Teppich" scidare, wonach seol (statt *scul), nach dem Muster von insuräre-lnsor gebildet ist. Für die Bedeutung ist it. scovare „Wild aus dem Lager aufjagen" <*ex-ctxbare einerseits, süd.-sard. iskuliai «* iskuilai) „aufjagen" < *ex-cubIlare zu vergleichen, vgl. noch it. covolo <(*cübülum, rum. cula, cuib. 1560. ar. scörbu s. scorburä. 1561. ec&rburä sf. „Höhle", nach Candrea-Hecht: Les ele- ments lat. 44 <*scörbüla, -am, metathes. aus *s< böbI i.a, Dinnuut. von scröbis. Da aber im Ar. das Wort seröbu sm. lautet, so ist scorburä wahrscheinlich ein zum Plur. scörburi aeugebildeter Sing. (vgl. ramurä), und als Etymon beider *scörbus, -im (für scröbis) anzusetzen. 1562. scot (scof), -ose!, -6s III [ar. mgl. scot, -os, -os III, ir. scot, -os III] „herausnehmen"'. Das Wort gehört zu Jonen, deren Etymologie sicher ist, doch die unerklärte Unregelmäßigkeiten auf- weisen. Während die Ableitung srütui- I vb. [ar. mgl. ^ | 1563. screm — 1566. scüip. 141 „schütteln" <*excütülo, -aee: it. neap. scotolare, sie. (s)kutulari (nb. kutiliari), campob. skuterä „sbattere" (ab. skut§lejä), lanc. skxdelä „«cotere un albero, un ramo per farne cadere i frutti, un abito per levarne la polvere etc." (vgl. Mussafia : Beitrag, 109 Anm.), sowohl lautlich als auch begrifflich klar ist, weist scot <( excütio, -Ere nach beiden Seiten hin Schwierigkeiten auf. Was zunächst den Sinnesübergang betrifft, so hat das Wort schon im Lat. die Bedeutungen ..vertreiben" : il scot din casä = ..ich vertreibe ihn aus dem Hause" und ..entreißen" vreaü sä-mi scot un dinte = „ich will mir einen Zahn ausreißen" (ebenso vegl. : blaj me skutro join daint). Im letzteren Beispiele ist die Grundbedeutung ersichtlich, denn ein Zahn wird durch „Schütteln" ausgerissen. Ebenso kann man scoate praful din hainä durch „schüttle das Kleid vom Staube aus" übersetzen. (Ahnliche Bedeutungsentwicklungen weisen alb. skiint „schüttle, leere aus1', vgl. pv. eseoissendre „herausreißen", ferner a.-ven. „lo mascolo no se parte da la femma deski a ke li fioli non e ben scossi, si k'elli possa viver per se." Fra Paolino : Reg. rect. ed. Muss. 72, 11 — 12). Neben den lautgerechten Re- flexen: alb. skunt „schüttle" (das n ist von tund „dass." herge- nommen, G. Meyer: Alb. Wörtb. 410), sard. isküdere „battere", pv. esegdre, a.-frz. escourre (gredn. skudi, sp. pg. saeudir <*excütire), verlangen, außer rum. scot, noch it. seuotere, sie. skötiri, mant. skeeudar, sard. iskotere (Meyer-Lübke: Rom. Gramm. I, § 146), tir. skorre. frl. skuedi, eng. skuoder ein noch unerklärtes *excötere. (Einfluß von *ex-quatere, wie ihn Meyer-Lübke Ital., Gramm. 41 mit B. Bianchi fürs Ital. annahm, erklärt die rum. Unregelmäßig- keit nicht). — Von scot scheint rum. scocior(dsc) IV vb. „durch- stöbern" abgeleitet zu sein und entspricht einem *excötiölo, doch bleibt der Konjugationswechsel befremdlich. 1563. sevem, -tli, -üt III vb. „drücken beim Verrichten der Xotdurff scheint auf ein *excremo, -ere zu beruhen, das eine Kontamination von exprimo und excrementum ist. Zeitschr. rom. Phil. XXVII, 748. [ar. sprem, spreämit]. 1564. scriü, -isei, -is, III vb. [ar. scriü, -al u. -is, -at 1] „schreiben, malen (Dos. Via{a sf. 16t/s4 etc.)" < scribo, -psi, -ptuti, -bere: alb. skruan, it. scrivere, eng. ikriver, pv. escrire, frz. ecrire, sp. escribir, pg. escrever. Der Konjugationswechsel im Ar. ist auf- fallend, kehrt jedoch im Banat wieder, wo das Partz. scriät lautet. — Scris sm. „Schreiben, Schrift", auch „Schicksal^ (beruht auf dem Aberglauben, daß das Schicksal der Menschen im Himmel vorgemerkt wird), [mgl, pisoies IV] . 1565. scroüfä sf. „Sau" <( scröfa, -am: it. scrofa, pav. romgn. skrova, ven. skro{v)a, frl. skrove, eng. skrua. [ar. poarcä\. 1566. scüip I vb. „spucken". Etymologie dunkel. Das Wort hat noch folgende Formen im Rum.: Drum.: seuip IV, seuipese IV (Luceafärul III. 346), schiopesc IV (Varl. Caz. 1643 f. 167 b), fchiuopesc IV (Varl. Caz. 1643 f. 103 b), sk'ip und skip I (Jb. III, 238), skuipdsc IV (Jb. V, 36). sküpiu, sküpk'u I (Jb. VIII, 276), siupesc IV. stük\ stiuk' (ib. IX, 189j. stopk'esc, st{i)opdsc, strok'esc IV (Dial. der Buk. und Bess. 54; letzteres offenbar mit Einmischung von stropesc IV „benetzen"); Ar. (a)scük'u I, Mgl. {najscup IV, 142 1567- scurtez — 1574. secetä. dazu scupct sm. „ Spucke", scupt, -ä adj. ,, unrein". Letzteres irt /.um starken Verbuni : settp, scups, scupt, SCV/pvri. (Ein- mischung von coqueo im Sinne von ,, verdauen"?). Folgende Etymologion sind bisher vorgeschlagen worden: 1. Üihac I, 249: ; xx-i'uo. -ere, 2. Meyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. X, 173: ono- matop. *scüppire (wie deutsch „spucken"). 3. Dens. H. 1. r. 197: unerklärtes *stupio, -Ire: erto stupi. 4. G. Meyer: Alb. Wörtb. 336: srüTO, -are: it. sputare, (sp. esputar), alb. pestin ((* stepin), rum. stupi <* sputd. 5. Cornu: Roni. IX, 130; Gröber: Archiv lat. Lex. VI, 386; Meyer-Lübke: Rom. Gramm. II, § 119: *ex- conspio, -Ire (aus conspuo, -uere, wie co[n]sio, -iee aus co[n]suo, -uere): sie. süd-sard. skupiri, a.-frz. escopir, sp. cscupir, pg. cuspir, rum. scnipi. — Hält man an den zwei letzten Dcutuugen fest, so erklären sich fast alle rum. Varianten. Die Metathese und der Koujugationswechsel *Sj)uta > stupi, im Rum. und Alb. erklären sich wohl unter dem Einfluß der zweiten Gruppe *cuspi yscupi, wo die Metathese über Italien-Sardinien-Spanien und Frankreich reicht. Schuld daran wird die Analogie des Verbunis cupio sein, indem vom Bilde auszugehen ist: „begehre" = „es läuft mir das "Wasser im Munde zusammen" (rum. imi lasä gura apä). Auf dem Wege eines Subst. * suc-cüpiuji „starkes Begehren" gelangt man zu einem *suc-cüpio, -are, das auch formell das rum. seuipare er- klären würde. Seuipare -j- scupire (mgl.) yseuijjire. Wohl unter rum. Einfluß, und nicht umgekehrt, erklärt sich szeklerisch iöpni neben ung. köpni „spucken". 1567. scurtez 1 vb. vgl. Cur tu. 1568. scut sm. „Schild" < scütüm : (vgl. alb. sk'üt) it. seudo, pv. escut, frz. ecu, sp. pg. eseudo. — Abgel. scutesc IV vb. „be- schützen" (vgl. m.-gr. axovreveiv). sil-. Man suche die mit sd- anlautenden "Wörter unter zd- 1569. I see, scäcä adj. [ar. ir. ■-v/] „trocken, unfruchtbar" rum. fi(re) (als Subst. ..Natur", ar. füre) statt *essere in Norditalien (Mail. A.-berg. A.-ven. A.-ver A.-gen.), sliius (früh belegt statt sr/Jius: es ist nicht aus dem Konjuktiv übertragen) ) -\- sentit kehrt wieder in vegl. saime. it. semo, campob. seme etc. 1598. sin(t), -ä adj. [ar. simtu, mgl. sgmt, ir. sunt] „heilig" < santüs, -a, -um (= sanctus, Dens. H. 1. r. 121) : alb. se-nt, it. san(to), frl. sant, pv. san, frz. Saint, sp. pg. santo. — Sint ist heute voll- ständig durch sfint, -a (aus dem Slav., ar. ayu aus dem Griech.) verdrängt worden; doch sind dessen Spuren zahlreich. Es findet sich als erster Pestandteil von Feiertagnamen (vgl. ital. san) in : S'unpetru [ar. Sämk'etru] „hlg. Peter" (auch Ortsname); Singiörgiü [ar. Sämdzordztt, mgl. Sgmdzordz], alb. singerk' „hlg. Georg" (auch Ortsname); Simedru, Sumedru (Conv. lit. XX, 1017), [ar. Sämedru, Sumedru, mgl. Sgm-Medru], alb. singmitri „heiig. Demeter", (ar. Samädrean „Oktober", eigtl. „hl?. Dimitrian", vgl. alb s§(ri) mitre, „Oktober"';; Sintilie (Conv. lit. XXIV, 915), alb. sint eil „hlg. Elias"; Sinväsii [ar. Sinvasil] „hlg. Basilius"; mgl. Sämtodre „hlg. Theo- dorus"; Simnicodra (Jb. III, 327) „hlg. Nicolaus"; Sintioän (Conv. lit. XX, 1017), Sinfiön (Liuba-Jana: Mäidan 98) „hlg. Johannes" (häufig als Familienname), neben Sinziene, „hlg. Johannes (24. Juni)", letzteres auch als Pflanzenname: sinziene, sinzuiene „Johanniskraut"', vielleicht auch im Namen der Märchengestalt: (Ileana) Sinziäna, Cosinziäna; Sintamaria [ar. mgl. Stämäria], alb. s§rmeri, sumburi „hgl. Maria": ebenso ar. Stävineri [mgl. Stävineri, Somtu -Vinira, aber drum, sfinta Vinerl] „hlge. Paraskeva". — Mgl. sgmt bedeutet auch „Heiligenbild", desgleichen alb. Seite, valsass. santsöl. sm-. Die mit sin- anlautenden Wörter suche man unter zm-. 1599. sortcvä sf. s. socru. 1600. mgl. soärä s. subsuara. 1601. sodre sm. [ar. «m, mgl. soari, ir. sore] „Sonne" < söl, -em : it. sard. sole, sie. suli, pv. sol (Boethius 98), sp. cat. pg. sol, (frz. soleil, pv. solelh, eng. sulat etc. <*solIcülus, vgl. Grundriß I2, 611—612). 1602. sodrece (soaric Jb. VI, 32) sm. [ar. mgl. soaric, ir. soretSu] „Maus" <^ sörex, -Icem : a.-it. sor(i)co (Arch. glott. ital. XV, 86), sorcio, cerign. sor§k$ (<( *sorIca), berg. sorek, ven. soreze, valtell. Pufcariu, Etymologisches Wörterbuch. 10 146 1603. soärte — 1610. so{, sorice, emil. sorg, sp. sorce, (pv. soritz, frz. souris, wall, suri <*sorIcem). Ein Dänin, soricel sm. findet sich auch in arpino BwräMÜ u. a.-berg. sortsel. 1603. sodrte sf. „Schicksal"' [ar. ~ „camasa in care sä na§te pruneul §i despre care sä zice ca, dacä o pästrezi", aduce noroc"] ( sors, sörtem : alb. §ort{e), it. pg. sorte, eng. pv. frz. cat. sort, sp. suerte. Die Mehrzahl sorfl [mgl. ~] bedeutet „Los", wie schon lat. sortes ,.die geworfenen Loszeichen": piem. wald. sors. A trage la sorfl = it. tirar le sorti, a arunca sorfü = sp. ecliar suertes. 1604. sodfä sf. s. so$. 1605. soc sm. „Holunderbaum" < sabücüs, -um : sie. savüku, ver. saugo, sill. saieügge, fr). sa{v)ii, eng. suik\ a.-frz. seu, sp. pg. saueo. Die lautliche Entwicklung ist nicht klar. 1606. söcru sm. [ar. <->j P„ soeunt W., mgl. ir. ^] „Schwieger- vater", soCicrä sf. [ar. mgl. ~, ir. soerej „Schwiegermutter" < * söcrus, -um — söcra, -am (App. Probi, 170, O. I. L. VIII, 2908, XIV, 526 etc. für socer — socrus): neap. pg. sogro-sogra, eng. sör- söra, sard. 1. sogru-sogra, n.-pv. sogre-sogro, bearn. soue-souero, a.-frz. stiere, cat. sogre-sogra, sp. suegro-suegra. Vgl. Tappolet: Ver- wandtschaftsnamen 121 — 122. 1607. somn sm. [ar. somnu, mgl. son, ir. ~] „Schlaf" ( sömnus, -um: it. sonno, mail. son, sard. sonn« ,frl. somn, eng. sön, pv. a.-frz. sommc, sp. s?teno, pg. somno. (Weiblich in Emil. Mant. Berg. Frl. Piem. Dauph. Pv. Cat.) 1608. sörä sf. [ar. mgl. ~] „Schwester", aus älterem sor (Conv. lit. XXV. 522, -f soru C, d. b. I, 39, Dosoft. Caz. 1643 f. 27 b.) sf. überall erhalten in soru-mea, soru-ta, soru-sa [ar. sor, mgl. sor „als Anrede der Frauen zu deren Schwägerinnen", ir. sor] < söror : vegl. saitr, piem. söre, mesolc. seic, sie. soru, frl. sur, eng. sonr, a.-frz. suer, n.-frz. sceur, pv. spr, (it. sttoro, obw. sora), sorörem: vegl. seraur, lecce suluri, valses. sröo, ossol. sror, valm. srn. Die Mehr- zahl ist surörl [ar. swöY W„ suräri W. P., mgl. Kitrorl. ir. swrör], wie sie. Surüri (Xame zweier gleich hoher Hügel), obw. sarurs etc. — Abgeleitet: surdtä sf. „Freundin" vgl. firtat, auch ins Ungar, als szuräta gedrungen. 1609. sorb, IIT, IV [ar. sorbu, soi'bsu u. surgii, surgit, IV, ir. ~] „schlürfen" <( sorbeo, -ere (= -ere: sp. sorber, pg. sorver Dens. H. 1. r. 147): mant. sorbar, eng. süerver und *-ire: it. sorbire (zu it. sorso „Schluck" vgl. sorpsi Caper, K. VII, 94, 14), a.-berg. sorbi, n.-pv. sourbi, cat. sorbir. — Abgeleitet sorb sm. (Säman. III, 92) „Schlucht", vgl. sp. sorbo, pg. sorvo „Schluck". Sörbec I vb. ..in kleinen Zügen schlürfen". 1610. sop sm. [ar. mgl. ~J] „Genosse, Ehemann", soäfti sf. [ar. mgl. ^] „Genossin, Ehefrau" < söcius, -um ; söcia, -am : alb. sok'-solc'e, it. soccio „aecomandita di bestiame", neap. tuotüo „eguale", lanc. sot§Sf „uguale", bari sotsse „uguale (fem.)", campob. suotSSe „eguale", mail. soi, „aecomandita di bestiame", ossol „rumore", bolgn. sots. romgn. tsotss, süd-sard. sot$*u. „societa", sonst gelehrt. — Davon abgeleitet ar. sutsätä sf. „Genossenschaft"; sofie sf., im Ar. [sitteife] und Alt-rum., — wie alb. sokeri, — „GfonOMOl* 1611. späimä — 1615. späriu. 147 schalt'", dann (wie it. camerata, sp. camer ada, frz. camer ade) „Ge- nosse" (Beispiele für beide Bedeutungen: Conv. lit. XXX VIII, 692), heute nur noch „Gattin". 1611. späimä sf. „Schrecken" steht für * späimä (vel. üit <*»t^) <*expavImen (von expavere). Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 677. [ar. fricä, aspäreare, lähtärä]. 1612. späimint I vb. „erschrecken" < * expavImento, -ake (von * expavIhentum zu expavere) : nord-sard. spamintä. Die lautgerechte Form spämint ist alt-rum. belegt (Dosoft. Via^a snn{.. 40/,7, Gaster: Crest. I. 2. II, 24; 138, 2 etc.); späimint ist unter dem Einfluß von späimä entstanden, [ar. nfricusedz, aspar, lähtärsescu]. 1613. späl I vb. [ar. (a)spel P., spiläü W., mgl. spei, ir. spelu) „waschen". Wie ar. spiläü zeigt, hat man von *ex-pellavo, -ake (aus per-lavo "wie pelluceo < per-luceo): alb. sp(e)Tan auszu- gehen. Als aber der Zusammenhang mit lavo > lau nicht mehr empfunden wurde, bildete man aus speldre ein spei {späl), wie adäst nach adästäre, statt *adästaü. Vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 618, wo andere Erklärungsversuche zurückgewiesen werden. Auch G. Pascu's (Archiva, XV, 177) *expelluo ist zu verwerfen. — Ab- geleitet: späläcesc IV vb. „farblos werden"..' 1614. sparg, -rsei, -rt III [ar. (a)sparg, -rsu, -rtu III auch „(Geld) wechseln", mgl. sparg, -rs, -rs III, ir. sporg, -ort III] „zer- brechen" < spargo, -rsi, -rsum, -rgere : it. spargere, a.-sp. a.-pg. espargir. Die Bedeutung von „auseinanderstreuen" findet sich noch im Alt-rum. und I\'eu-rum. in Ausdrücken wie: adunarea s'a spart; la spartul tirgxdui „am Schlüsse des Marktes", d. h. „wenn die Leute auseinandergegangen sind". Heute ist sparg — „zerbrechen", aber es wird nur von sehr spröden Gegenständen, wie Glas, Knochen etc. gebraucht, deren „Zerbrechen" einem „Auseinander- gehen in viele Stücke" entspricht. 1615. späriu (speriu) I vb. [ar. aspar, mgl. spar, spärui III] „erschrecken". Jeder Versuch, das Wort mit pavor in Zusammen- hang zu bringen, scheitert an unüberwindlichen lautlichen Schwierig- keiten. Wenn man andere rom. Wörter, die „erschrecken" be- deuten, untersucht, so findet man, daß dieser Begriff zunächst negativ ist, d. h. das Gegenteil von dem Verharren in ruhiger Lage bedeutet, so z. B. it. spago, ein postverbales Subst. aus *ex- pacare und ganz entsprechend frz. effrayer, nur daß hier pax durch ahd. frida ersetzt ist, also gleichsam *ex-fridare „aus dem Frieden stören". Ein solches privatives ex- liegt auch im rum. späriu vor, das formell auf *ex-pario, -are beruht. Xun bedeutet lat. pario, -are, das von par abgeleitet ist, „gleich machen", wohl auch „paaren", vgl. frz. (veraltert) die desir qiCelles [les juments] ont de se parier = de s'accoupler", pariade „action de s'accoupler". * ex- pariare würde infolgedessen „entpaaren" bedeuten und dies ent- weder im Sinne des frl. dispejä „sciorre i buoi ecc. dal giogo o da] capestro", oder „zwei Tiere im Augenblick der Paarung aus- einandertreiben" und dadurch (d. i. durch Lärm oder Schläge) „er- schrecken". Dies wird die Grundbedeutung des rum. Wortes ge- wesen sein; daher wird auch der Ausdruck cal späriat (ursprüng- 10* 148 1616- spätä — 1625. spünä. lieh wohl armäsar spariat) „scheu gewordenes Pferd" stammen. Später wurde dann spariu identisch mit frz. „effrayer". 1616. spdtä sf. [ar. rogl. ^ „Kamm am Webstuhl"] „Schwert (Varl. Oaz. 1643 IE f. 33b., C. d. Jb. I, 303 etc.), Kamm am Web- stuhl" < spatha, -am : alb. Spatf, it. spada, frl. spade, eng. speda, pv. espaza, frz. epee, cat. espasa, sp. pg. espada (auch kslav. spata). Die Mehrzahl spate [mgl. spptel] (auch als Sing, gebräuchlich) und spete hat die Bedeutung „Schulterblätter, Rücken" [mgl. spatä, ir. sppte sing.], eine Sinnesentwicklung, die im Rom. spatüla, -am hat: alb. spatute, it. spalla, frl. spa(du)le, eng. spedla, pv. espatla. frz. epaule, cat. espatlla, sp. espalla „Rücken", pg. espadoa (andere Bedeutungen des Wortes verzeichnet Mussana: Beitrag 109). — Spagä sf. ..Schwert" stammt aus dem Slav. (srb. russ. spaga), spada sf. „Schwert" aus dem Dal. 1617. spie sm. [ar. sk'ic. mgl. ~ auch „ährenförmige Stickerei"] „Ähre" < spicum : it. spigo, piac. spig „spigolo", veron. spigo „spicchio , eng. spik', pv. espic, lrz. epi, wall. spi. Daneben spicä „die Ge- sammtheit der Ähren" (ich hörte in Bra§ov: oarzele sint micl dar spica-i mare) inoso. pg. 1622. spintec I vb. [ar. spintic] „den Bauch öffnen: zerreißen" <*expantIco, -are: ven. mail. spantegar „vergießen", abruzz. span- deka „quälen", neap. spandekä „Krämpfe haben", tir. spantii' „zer- malmen". (Vgl. sp. despaneijar, despanzurrar „den Bauch öffnen", sonst im Rom. dafür *ex-ventrare: it. sventrare, frz. eventrer, *ex-ventr!care: abruzz. sboidreka, sie. sbintrikari.) 1623. spinzur I vb. [ar. spindzur, mgl. spinzitr, (ir. spünzur?)] „hängen, schweben" setzt ein *spinz I vb. voraus <*pendio. -arb (von pendeo, vgl. Verfassers: Lat. Tiu. Ki, 50. 153\ vgl. it. (fjpen- zolare. [ir. obisesc]. L6Ö4. ir. *i>ire s. spin. 1625. splinä sf. [ar. mgl. ^, ir. sj'lire] „Milz" (mm. -knkm (= gr. (irr/.ri'): tess. spieita. n.-neap. splene, sard. 1. ispiene. isj ■ C. splnti, sass. lipiena. grödn. splem, u.-eng. splemma, vaimagg. spiena; auch kslav. splina, ngr. n-T/.rrit, (ygl. alb. spenetke ,.Ni • < sPLBNETicrM. Tgl. ven. tpienxa, valm. spletsa. tri s/>lcn:e, \ spianza, vielleicht splen -f- germ. milzi). 1626. spre — 1633. spüma. 149 1626. spre präp. 1. „auf, über" (-f- spre totü päraäntulu ie§i vestea lorü), heute durch peste. pre, asiipra, im Ar. durch stri, sti verdrängt (zu deren Erklärung vgl. Jb. X, 549). Erhalten ist es aber in den nach kslav. Muster (jedinü na deseti) gebildeten Zahl- wörtern 11 — 19: un-spre-zece („eins auf zehn") [ar. unspridzatse, mgl. unsjjretsi) etc. — 2. „gegen" (in derselben Bedeutung wie caträ: merg spre tine; viü spre sarä) — 3. um — zu (veni spre a-1 iubi). Vgl. Jb. X, 547 — 552 <( super: a.-it. sor, i'iz. sur. sp. pg. sobre: Meyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. XXII, 492 ff. : vgl. dazu Jb. X. 448 f. Aus desuper entstand despre „über" (vgl. ir. lära dispre furke = lina de pe furcä), vgl. Zeitschr. rom. Phil. XXII, 495: Jb. X, 451. 1627. ar. sprem (mi) II „drücken (beim Verrichten der Not- durft, auch vom "Weibe beim Gebären gebraucht)" pergiurar{si), frz. parjurer. sp. perjurar(se). Drum, sperjur ist gelehrt. 1629. sprlnceänä (spirin- -4- supräceanä Ps. Seh. 131, 4) sf. ..Augenbrauen". Das Etymon ist supercIlia (PI. von super- cIlium: it. sopracciglio. ossol. sersevej. n.-pv. subreeiho, frz. sourcil, pg. sobrancelha). Dieses hätte zunächst *supreceafe ergeben. Die Endung wurde zu -eanä durch die Analogie des Wortes geanä „Wimper". Auf die Gestalt des Wortes war ferner folgende Wort- sippe von Einfluß: * fro>"tIcella, -am „kleine Stirn" (von frons) ergab rum. fruneeauä, das bei Dosoft. Via^a sf. 219b/2o, ~9S/5 tat- sächlich in der Bedeutung „Stirn" vorkommt. Ein *sub-froktI- cella. -am „das unter der Stirn befindliche" ergab su fruneeauä und derselbe Dosol'teiü (Via^a sf. 81|26) gebraucht ein sufrunceälele, das er mit der Marginalglosse spräneeane d. i. „Augenbrauen" be- gleitet. Auch ein ar. suf'runtseao wird von Bojadzi 8. 23 ange- führt ; gewöhnlich gebrauchen die Ar. für „Augenbrauen" eiufach fränfseao oder främtseao. 1630. ar. spriinä (olympo-wal.) „Asche" - „krumm"»: alb, str^mp. ftrfmhpi „krumm, hinkend, einäugig", it. strambo „aehiefbeinig", piem. straub „hinkend", romgn. strauib „seltsam", brat, stram. pv. tstranip „un- gereimt", pg. tstrambo „verschoben". — Abgeleitet: strimb 1 vl>. 1659. strimt — 1667. subsuära. 153 [ar. strimbu ..krümme", alb. strembon, mail. strambä; strimbätäte sf. "ar. ~] „Unrecht, Verkehrtheit", it. strambitä etc. [mgl. criv]. 1659. strimt, -ä adj. [ar. strimtu, mgl. ir. strimt] „eng" < * strIsctcs, -a, -cm (= strIctus : it. stretto, piem. streit, lomb. strets, eng. stret, obw. streif, pv. estrech, frz. etroit, sp. estrecho, pg. estreito, mit vom Präs. strIxgo übertragenem x), vgl. alb. streite „teuer", it. strinto, erto streint, a.-l'rz. estrcint. 1660. str'nnti'n-ä sf. [ar. strimturä] „Enge, Engpaß" <* strInc- tura, -am (= strIctcra: lt. streftura, sp. estrechura, pg. estreitura). 1661. strtng. -nsei (ban. s£m Jb. III. 242), -ns, III vb. [ar. striagu. -insu u. -es. -imptu u. -es, III, II, mgl. string, -ns, -ns, III] ..drücken, enger machen" <( strIxgo, -xxi, -ctum, -xgere: alb. strengen, it. stringere, strignere, gen. astreadze, sard. istringhere, eng. straindzer, pv. estrenher, frz. etreindre, sp. estrenir. — Vgl. strimt. — Aus dem Sinne „drücken" entwickelt sich „zusammen- drücken", dann „häufen", — „sammeln", so daß das Prtz. ar. mgl. stres wie alb. strenguam geradezu „geizig" bedeutet. 1662. (stritt sm. „Strauß". Obwohl ein * struthius, -um (= struthio) auch durch it. struzzo etc. gesichert ist, kann der Xame des exotischen Vogels nicht volkstümlich sein. Ich habe auch nur struf gehört, welches dem srb. struc entlehnt ist. In der Bedeutung „Blumenstrauß" ist strid deutschen Ursprungs.) 1663. stüpü sf. „Werg" FL unwahrscheinlich, [ar. (n)ascum- busescu]. 1678. süflu I vb. [ar. mgl. -v,] ..blasen, wehen" Conv. lit. XXXIX, 322. 1687. süiü IV vb. „hinaufsteigen" ~] „tönen" ta, -am abgeleitet. Auffallend ist nur,. .daß, im Gegensatz zu pinna > panü, auch vor zweifachem n der Übergang von e > i erscheint. 1717. lästä (jeasiä) sf. „Hirnschale" < testa, -am: it. sie. mail. pv. cat. pg. testa, eng. testa, frz. tete, sp. tiesta. Über die Ver- teilung von testa und capct im Rom., vgl. Zauner: Körperteile 355 f., im Rtr. Gärtner: Grundriß I2, 611. Wie frz. fef ^bedeutet festos, -oäsä adj. in Muscel ..starrsinnig" (Jb. VIII, 318). Vgl. (est. 1718. tdtä sm. [ar. mgl. ~, ir. tgtf] „Vater" < tata, -am (vgl. Arch. lat. Lex. VI, 121, VII, 584): al'b. täte-, vegl. tuOta, it. (dial.) tata, eng. tat „Urgroßvater", sp. pg. tata, vgl. a.-irz. täte „Groß- mutter". Nach Tappolet: Verwandtschaftsnamen, 20f. ist tata im Rum. Uhr. und Ital. ganz beibehalten worden und dient in allen südit. und in einigen nordit. Mundarten, wie im Rum., als ein Ausdruck für Vater. Das Wort ist auch ins Slav. eingednu kslav. srb. Bech. poln. tata, big. taii (> ar. tati), srb. tajko (> rum. taicä, vgl. mgL tatcä). auch n.-gr. Turä,-. Im Mold. begegnet auch die Form tatu. desgleichen im Megl. (tatu) und im Ar. {tatu-lu Cod. Dim. 92b/7), wo auch täte (wohl nach frate) Ar. JI, 198 v>r- 1719. täü — 1729. timp. 159 kommt : zur gekürzten Form olymp.-wal. ta, vgl. crem, cosenz. alb. ta. Die Mehrzahl tataxi (Dens. H. 1. r. 139) ist im rum. tätini [ar. tätin, mgl. tätgn ..Eltern'1] erhalten. "Wie im Alb. tate-maG, bedeutet tatä-mare ..Großvater" (in Maidan ist tatä-mare .,der ältere Bruder des Vaters", im Gegensatz zu tatä-mic ..der jüngere Bruder der Eltern", Liuba- Jana : Maidan 24), wofür auch (tatä) bun, vgl. bun. 1719. t&ü, ta pron. [ar. tau. täl in Epir., fem. ta, mgl. tgu, ta] <*Tors, t[u]a (für ttjxjs, -a vgl. sau): it. tuo, taa etc. 1720. täiin srn. [ar. mgl. *>->] ..Bremse" < tabönem (belegt aus der Karolinger Zeit, Archiv lat. Lex. VI, 168, mit Suffixwechsel statt TABAxrs: it. tafano. ven. lomb. pv. tavan, pg. tabäo, vgl. Zeitschr. rom. Phil. IX, 512, Bora. XX, 377): frz. taon. 1721. täur sm. [ar. tavru] „Stier" ■( taurus, -um: it. sp. toro, eng. a.-frz. tor, pv. taur, (n.-frz. taureau), pg. touro. [mgl. ar. bic. bugä]. 1722. tcäcä sf. "ar. ~] „Scheide, Futteral" < theca, -am: it. com. tega, gen. teiga „baccello", berg. tiga, regg. teiga, monf. teja, eng. taya. frz. taie. 1723. teämä sf. „Furcht" < tIma, -am (Arch. lat. Lex. VI, 107, Postverb, von tImeo) : it. obw. tema, eng. temma, (vgl. a.-frz. crieme). [ar. fricä, angusä]. 1724. teärä sf. „Weberzettel" < t£la, -am: it. cat. sp. pg. tela, eng. taila, frz. toile. Burla : Conv. lit. XIV, 281. Die Existenz dieses Wortes ist nicht zu bezweifeln, da es auch im Ar. vorkommt, wo tearä die „Haut auf der Milch" bedeutet, ähnlich wie it. velo del latte und panna. 1725. teiü sm. [ar. teTu „Linde" <*TlLirjM (nach Analogie der übrigen Baumnamen statt tIlia, -am, das nur in der Bedeutung ..Hanffaser" vorkommt: lomb. teja, eng. tela, frz. tille, teilte): it. Hglio, sie. üggyu, lomb. tej, a.-gen. tidzzu, pv. telh, a.-frz. teil. [mgl. lipo], 1726. tem, -iii, -iit III vb. [ir. temu?] „eifersüchtig sein" < tImeo, -ui, *-eee (für -eke : it. temere, pv. cat. sp. pg. temer, a.-frz. tameir): emil. temer, frl. temi, a.-cat. tembre. Das Refl. mä tem heißt „ich fürchte", wie a.-frz. (ne te tameir !), so daß die An- nahme eines Einflusses des kslav. bojati se unnötig ist. 1727. (es, -wi, -iit III vb. [ar. tscis, mgl. tsps, ir. tsesu] „weben" < t£xo, -xo. -xtxm, -xeee : it. tessere, pv. teisser, a.-frz. tistre, cat. teixir, sp. tejer, pg. tecer. 1728. fest sm. [mgl. tsest] „irdenes Gefäß zum Backen" < t£stüm : it. pg. testo, berg. mail. monf. test, a.-röm. tiesto, frz. tet, sp. tiesto. — Davon festos, -ä adj. in broascä festoasä „Schild- Eröte". 1729. timp sm. [mgl. ->^] „Zeit. Wetter" . tembFa, it. tetnpia, frl. timpli, pv. templa, frz. tcmpc. — Unklar ist mir mgl. timbü „osul temporal". [ar. mints, mgl. Jsorbu-noclului]. 1731. II t'unplä st'. ..vorderes Altarstück", weist auf tEmplum (it. tempio, pv. frz. cat. temple) in derselben verengten Bedeutung wie srb. slov. templo „iconostasis templi", n.-gr. riunlov (> ar. temblu ..Altar") ,,peristyle dans l'eglise". Lat. templum, oder viel- mehr der Plural templa bedeutet bei Vitruv auch „die horizontal liegenden Balken auf den Sparren, die Dachfetten", und darauf geht rum. thnplär sm. ,, Zimmermann" zurück, vgl. a.-berg. templer „tegularium". com. tempiä, anz. tampier, cremon. tempier, regg. teimpia, romgn. timpion „Leisten zur Stütze der Ziegel", bres. mant. tempicl, tampiel „travicello", it. tempiale „Spannbaum am Webstuhl", frz. temple „instrurnent pour tenir fetoffe tendue sur le metier". 1732. tlmpuriü, -ie adj. [ar. nel tlmpuriu „vorzeitig geborenes Lamm"] ,, frühzeitig" < temporivtts, -a, -um (Dens. H. 1. r. 163, 505): mail. tcmporiv, ven. gen. temporivo, eng. tir. temporif. 1733. tin (piü), -ül, -ut, JI, III vb. [ar. tsin II, mgl. tson III, ir. tsir III] „halten" < tEneo, -HTJI, -ntcm, -ere: it. teuere, eng. tener. pv. tener, frz. cat. tenir. sp. tener, pg. ter. „tenere weicht vor *tenire zurück in ganz Xord-it., in Frl., Tirol und auch in Engadin (wo aber teuer neben tenir besteht), in Nord-Frz. und südlieh in Manche u. Velay sowie in Katalonien, während das Hauptgebiet des Prov. auch teuer kennt" (Meyer-Lübke: Kom. Gramm. II, § 119). In der Palia (von 1582) 95 findet man das Part/, (mit. — Mä tin „gehöre zu", mä pin cu cineva „lebe mit Jemand im Kon- kubinat", daher fiitoäre sf. „Konkubine". TiniU sm. „Gegend": fin minte (==■ fin 'n minte) „im Sinne behalten". 1734. tlniir, -a adj. sb. [ar. mgl. tinir, ir. tirer] „jung, Jüng- ling" <*tEn£rus, -a, -um (= teneh, -a, -um „zart, jung"): it. tenero, eng. tender, pv. tenre, frz. cat. tendre, sp. tierno, pg. ferne, überall „zart". — Davon tinerefe sf. „Jugend", wie it. teaerezza, pv. ten- reza, frz. tendresse, cat. tendreza, sp. terneza, pg. terneea. Mgl. tinir-zuni sm. „Bräutigam". 1735. + Und (tinz), -nsti («? Jb. III, 242), -ns III vb. (Jb. III, 36, heute meist intind) [ar. tindu, -msu und teS, timtu und tes III, II, mgl. tind, -ns, -ns III] „spannen, ausbreiten" < tEndo, -Ere: it. tendere, eng. sp. pg. tender, pv. frz. tendre, cat. tendrer. 1736. -+- Und .... Und adv. „bald — bald" (Dosoft. Viara snn{. 41b/2i, 180a e^.) <*tando, das auch aus dem Sard. (tando), Siz. und dem ganzen Südit. bekannte Korrelativum zu quando (nach dem Muster tantus — qüantüs etc.). Vgl. Guarnerio: Archivio glott. ital. XIII, 123, Meyer-Lübke : Zur Kenntnis des Altlogudoresischen 66. 1737 tindä sf. „Vorhof, Hausflur" <*tenüa, -am (VerbeJ- subst. zu tendere): all). tend$ „Reisigdach", it. eng. pv. pg. / sp. tienda. |ar. te)itä <( big. tenta]. 1738. tindeche — 1746. toc. 161 1738. tindeche sf. [mgl. (s)tindecta) „eiserner Stab, der im "Webstuhle die Leine spannt" < tendIc[ü]la, -am. Dialektisch kommt (in Bran) in derselben Bedeutung die Form timbeiche sf. vor, •welche vielleicht eine Kontamination mit tempeum (vgl. timplä) aufweist. Conv. lit. XXXVJII, 468. 1739. pinfdr sm. [mgl. tsäntsar] „Gelse, Stechmücke". Es ge- hört zu den in Glossen belegten zinzala. zimzario. zexzalus, zin- zane, tentiale, tzintzalario (Dens. H. 1. r. 198): alb. tsindzir, dzindzär. it. zenzara, zanzara (vgl. ar. dzundzunar „Käfer'"), [ar. musconü). 1740. tir{lü sm. „junger Widder, der noch nicht zu den Schafen gelassen wird". Das Wort ist, wie ich es in Bran hörte, auf der letzten Silbe betont, daher fällt der Einwand, den ich im Lat. Ti und Ki, S. 45 erhoben habe, von selbst. Es weist auf ein *ter- tivcs, -um von tErtics, denn tirfiü ist ein Widder im dritten Stadium seines Alters (von der Geburt bis zur „odirnire" heißen sie miei, von da ab bis zum folgenden Frühling noatini, im dritten Stadium, d. h. bis zur Paarung, heißt das "Weibchen mioarä und das Männchen tirfiü. vgl. Liuba-Jana: Mäidan, 110). 1741. tlrziü (tärziü), -le adj. [ar. trädziü W.] „spät" <( tar- Divrs. -a. -um (Dens. H. 1. r. 163): it. tardivo, pv. taftliu, frz. tardif, sp. pg. tardio. — Ar. nel trädziü „nachzeitig geborenes Lamm", vgl. timpuriu. [ar. P. : aminät]. 1742. pltü sf. [ar. tsitsä, mgl. tsotsä, ir. tsitse] „weibliche Brust. Zitze" '< titia, -am (Arch. lat. Lex. XIII, 165): alb. (t)si(t)se, A-gl. it. tetta, zitta. a.-berg. pv. sp. pg. teta, eng. tetta, frz. iette, big. tsitsa, kroat. sisa. cizza, n.-gr. rCnZir, deutsch Zitze etc., vgl. Cihac LI, 436. Als Wort der Kindersprache scheint es über ein sehr weites Gebiet, auch außerhalb des Rom. verbreitet zu sein. Der Ursprung sowie die lautlichen Verhältnisse sind noch unklar. — Abgeleitet: fifiii! sm. „petit-lait" (Cuv. d. b. I, 306), fifinä sf. ,, Türangel" [ar. tsäntsänä „Türspalt"], mgl. tsgts I vb. „saugen". 1743. toamnä sf. [ar. mgl. ~, ir. tomne] „Herbst". Wie sard. 1. atundzu.. c. atundzu, sass. aticnii, erfordert auch das Rum. ein *a UjTümmoi. oder vielmehr ein nach dem Geschlecht der übrigen Jahreszeiten gerichtetes * a[ü]tümxia. -am (statt autumnus), vgl Zeitschr. rom. Phil. XXVIII, 688 f. 1744. toärtä sf. s. torc. 1745. todrpä sf. ..Fackel" <*torc[ü]la. -am (vgl. torqua bei Varro: Sat.Men. 170B3, vgl. frz. torche „Fackel"): veron. tortso ..Fackel". Über die lautlichen Verhältnisse vgl. Verfassers: Lat. Ti u. Kj, § 70. [ar. luminare, axunguk' ere]. 1746. toc I vli. [ar. toc, tucäi, tucat, tucare] „auf dem Klopf- brett klopfen, hacken" <*töcco, -are (nach Schuchardt : Zeitschr. rom. Phil. XXII. 397 onomatop. Bildung): it. toccare, pv. tocar, frz. toucher (toquer). sp. ptr. tocar. — Davon toäcä sf. „Klopf- brett oder eiserne Platte, die gelegentlich die Stelle der Glocke in den Kirchen vertritt", vgl. alb. tok§ „dass.", it. tocco „Schlag an der Glocke, Glockenschwengel", pv. toc, tocha (pv. toca senk ) frz. tocsin), cat. toc, sp. pg. toque „Glockengeläute" ; ung. toka aus dem Rum. — Tocänä sf. „Pfefferfleisch", vgl. it. tochetto. Puscariu, Etymologisches Wörterbuch. 11 162 1747. torc — 1750. tot. 1747. torc, -rsM, ~rs III vb. [ar. torcu, -rfit, III, II, mg!. torc, -rs, -rs III, ir. torcu, -rs III] „spinneu, schnurren (von der Katze)" tvirini/7er, sp. hinchar. — Davon: umfintürä rf. „Geschwulst" = it. enfiatura, sp. hinehadura. Desi'unfiu I vb. „abschwellen" = it. disenjiare, pv. dese(n)flar, frz. de&enfln; sp. deshinclmr. 1805. ar. umiditäte W. sf. „Feuchtigkeit" < hCmIdItas, -tatem. Sonst gelehrt, [dacorum. umezeäUi, ar. P. nur miMe, ü/raste]. 1806. ar. itminitäte sf. „Menschheit" < hCmanItas, -TAri-.u. Sonst gelehrt, [dacorum. omenfmel 1807. ümplu, -im". -üt II vb. [ar. umplu, mgl. «m^fit] „füllen" l itodre „Abort" (eigtl. „die Stelle, wo man (oft) geht"). — Formell bietet 1827. tirdin(i) — 1835. ürniä. 171 die Ableitung keine Schwierigkeiten; das u für o ist aus den enduugsbetonten Formen in die stammbetonten eingedrungen. Dieses u statt o wurde dann übertragen auch auf: 1827. mgl. ürdin(i) sm. „ Reihe Reihenfolge" (vru si ampM for sä-I vinä wrdinu = „wollte [den Krug mit Wasser] füllen, ohne daß an sie die Reihe gekommen wäre") <( ordo, -Inem: it. ordine, pv. cat. orde, frz. ordre, sp. orden, pg. ordern. 1828. urdodve sf. „Augenbutter" <( *horr[I]dor, -örbm (von horrIdüs: it. ordo, a.-lomb. orrio, a.-pv. ort, n.-pv. orre, frz. ord „schmutzig", u. z. verhält sich *horr[I]dor zu horror wie caldor aus cal[1]dus zu calor). Der ursprüngliche Sinn ist also „Schmutz" (vgl. frz. ordure, it. cacca d'occhi). "Conv. lit. XXXIX, 303—304. 1829. ureche sf. [ar. ureacXe, mgl. urecTä, ir. urecTe] ,,0hr" < orIcla, -am (schon bei Cicero etc. belegt, Arch. lat. Lex. VI, 84, für aurIcüla, -am, welches adris ganz verdrängt hat: App. Prob. 88: auris: non oricla): it. orecchia, a.-gen. mail. oredzza, sard. orija, eng. urala, frz. oreille, sp. oreja, pg. orelha. Davon: urechelntfä (urechernifä) sf. [ar. gudzufoarticä, mgl. zegavitsa] „Ohrwurm". 1830. ur(cz) I vb. [ar. or] „beglückwünschen" < öro, -ARE : alb. uron „Glück wünschen", it. orare. pv. sp. pg. orar, frz. orer. 0. Densusianu: Rom. XXVHI, 61. 1831. urgie sf. „Wut, Plage" < orgia, -am (Dens. H. 1. r. 202 — £r- °Q'/>i)- Davon urglsesc „verabscheuen" nach gr. öoyi^co ge- bildet, [ar. urgie, uryie]. 1832. urlät sm. s. urlu I. 1833. I ilrlu (itr/) I vb. [ar. aurlu, mgl. ir. ~] „heulen" kann, mit alb. uüeräs direkt auf ülülo, -are zurückgeführt werden. Da aber die übrigen rom. Sprachen: it. urlare, abruzz. jurli, romgn. oral (<(*urlo), sard. uridare, eng. üerler, obw. urla, n.-pv. üzula, frz. hurler, cat. tidolar, pg. urrar, (vgl. auch n.-gr. ovo/.cä^co, srb. url(ic)ati), eine dissimilierte Form *dr[ü]lo, -are (ileyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. XXII, 8) voraussetzen (wegen Bewahrung des ü vgl. Meyer-Lühke: Einführung § 95), wird auch das rum. Wort darauf zurückzuführen sein. — Abgeleitet urlät sm. „Geheul" <( ülü- LATÜS, -UM, bzw. *Ür[C]lATUS, -DM. 1834. II urlu I vb., nur refi. mä urlu [ar. me aurlu] „hinauf- gehen, steigen" unterscheidet sich nur im Suffix von urc und setzt ein *örülo, -are (von örior) voraus, indem auch dieses Verbum zunächst von der aufsteigenden" Sonne gebraucht wurde. Conv. lit. XXXIX, 324. 1835. urmä (aurma Jb. IV, 325) sf. [ar. mgl. ^] „Spur". Das Wort ist etymologisch dunkel. In C. gl. 1. V, 471, 508 findet sich ein orma glossiert durch „vestigium"; auch das Sard. und das It. hat orma „Fußstapfe, Spur", vgl. noch alb. gürme, gurme „Fuß- spur". Schuchardt (Kuhn:s Zeitschr. XX, 252) führt diese Wörter auf gr. öoiii] „Andrang" zurück und Meyer-Lübke stimmt ihm (Grundriß I2, 668j bei. Begrifflich paßt viel besser das schon von Diez (I, 295) vorgeschlagene gr. da/u.?] „Geruch", worauf arpino «spwif, cerign. ueseme, lomb. usma, ven. tismar, berg. osma, mugg. uzma, a.-frz. osmer, sp. husma, husmar „Geruch, nachspüren" zu- rückgehen. Densusianu (H. 1. r. 201—202) versucht den Übergang 172 1836. urs — 1842. ü§e. von sm y rm schon im Griechischen zu erklären und vergleicht gr, ■Atlnoua y it. ciurma mit sp. chusnia; auch in istr. Dialekten soll uzma neben urma vorkommen und bald „Geruch'', bald „Spur" bedeuten. Das u im Rum. kann von urmez I vb. [mgl. anurm] = it. ormare, urmaresc IV vb. „verfolgen" stammen. Aus dem Rum. stammt klruss. urma „Spur der Schafe auf dem Grase". 1836. tu's sm. [ar. ursu, mgl. ir. ~] „Bär" <ürsüs, -um: it. orso, sard. ursu, eng. uors, obw. uers, pv. ors, frz. ours, cat. ost sp. oso. Das Fem. ürsa, am : it. orsa, pv. orsa, frz. ourse, sp. osa ist im ar. mgl. ursä erhalten. Das Daco-rum. gebraucht dafür ursoäie [mgl. ursoanü], ursoäicä, während ursa mare nur noch als Name des „großen Bären" (Sterngebild): ursa major erhalten ist. — Übertragene Bedeutung: „UrsI, a§a sä nume§te la noi metalele ce sä ingrämädesc peste olaltä §i nu sa mai pot topi". Liuba-Jana: Mäidan, 32. Durch Volksetymol. bringt man das Wort türkischer Herkunft (h)ursüz, -ä adj. „mürrisch" mit urs in Verbindung. 1837. i'trsä sf. s. urs. 1838. Urtica sf. s. urzica. 1839. urzdsc IV vi), [ar. urdzdscu, ordu, mgl. urdzos) „ein Gewebe anzetteln" <( ordio, -ire (Dens. BT. 1. r. 147 = -Iri): it. ordire, frl. urdt, obw. urdzir, pv. cat. ordir, frz. ourdir, sp. pg. urdir. — Mit urzesc haben folgende Worte keinen etymologischen Zusammenhang: urscsc IV vb., urscz I vb. (Dosoi't. Via^a sfinv. 107<)) „vorausbestimmen", ursitä sf.. ursäciüne sf. (Dosof't. Viafa sfin{. 52b/9) „Schicksal", JJrsite, Ursitoäre sf. p!. tant. „Parzen", wie dies immer wiederholt wird (vgl. Cihac I, 302, wo fälschlicherweise diese Wörter mit z: urzitä etc. geschrieben werden), sondern sie gehen auf gr. ÖQitco „bestimmen, befehlen" zurück. Im Ar. heiUt urscsc IV vb. noch „befehlen, belieben" (ursits de sedets „setzen Sie sich gefälligst"). 1840. urztca sf. [ar. urdzicä, mgl. ~, ir. urzike] ..Brennnessel", fordert ein *ürdica, -am (nach Meyer-Lübke: Zeitschr. rom. Phil. VIII, 145 kontaminiert aus Urtica -4- gr. dSatq „Nessel", vgl. neap. abruzz. ardik§. Densusianu's, H. 1. r. 225, Annahme einer Fusion mit ordiri finde ich begrifflich unwahrscheinlich), statt Urtica, -am : it. ortica, cal. ordilea, eng. uriia, pv. cat. sp. pg. ortiga, frz. oriie. Auffallend ist die olympo-wal. form Urtica af., welche ein *urtIca, -am voraussetzt. — Abgeleitet: urzicär sm. „Brennnesseldickichf = it. orticajo, sp. ortigal. Urzic I vb. [ar. urdzäc] „mit Brenn- nesseln stechen", vgl. (it. orticheggiare), frz. ortier, sp. ortigar. 1841. usc (usüc) I vb. [ar. usiic, usic W., mgl. ~, ir. uscu] „trocknen" <( exsüco, -are „den Saft auspressen": it. asciugare, aquil. assukä, cerign. assuka, eng. süer, pv. astigar, frz. cssuger, cat. ni.nigar, fp. enjugar, pg. enxugar. — Davon mold. ar. usüc sm. „(Thier)schweiß", uscdt sm. „Erde" (als Gegensatz zu „Wasser") = it. asciutto. 1842. tise sf. [ar. mgl. usä, mgl. uSe) „Tür" < ustia, *-am l'l. von Ostium für ostiüm, erklärt und belegt von JVleyer-Lübke : Zeitschr. rom. Phil. XXV, 355 f. it. uscio, lonib. ü{\ a.-berg, MtO, bolg. romgn. oss, eng. üs, pv. uis, frz. hui*, lnthr. oft, a.-sp. u:o. — Davon usärnic sm. „herrenloser Hund", uscrnic, -ä „herumirrend". 1843. ugor — 1850. väd. 173 1843. I n$6r sm. „Türpfosten" ( ostiölüm oder *üstiölum (vgl das vorige Wort): it. usciuolo. lornb. üso, valcariobb. inso ..Fenster'", eng:. USÖl, pv. ussol, pg. ixo. — Ußciör sm. „Türpfosten" (daneben umpör Dosoft.- Viafa sfin{. 205b/n, tt.ptiör Conv. lit. XX, 1020) und ufcioärä sf. „kleine Tür" sind von vße neugebildet, vgl. Verfassers : Lat. Ti u. Ki, 68. 1844. II usör. -odrä adj. „leicht" scheint auf * Fe <( lEvis, -e ■{ : alb. Fe, it. lieve, pv. leu) -f- Suffix -(u)$or zu beruhen. I)ie heutige Form tritt bei Gaster: Chrest. erst seit 1700 auf; die ältere Form ist iußor 194, 3, Dosoft. Via^a sfin^. 291b/7 (ivßurä Cod. Vor. fl3/T-8, Dosoft. Via|a sfint- 113/s-2 etc. = u$urez I vb. „erleichtern",, dialektisch noch heute isor (Jb. VI. 76). Im Ar. dafür: lisor, (Hsurare), tisor, licsor [mgl. liksor], iiicsor W. (nisurare Cod. Dim. 15b/17 etc.), mit Anlehnung an nik „klein" und vielleicht an kslav. lig-ükü, big. Ick „leicht". 1845. iistiir I vb. far. ~, ir. usturu] „brennen, zwicken" <( üstülo, -aee: lecce uskare, sard. usare, uskrai, a.-sard. usklare Stat. I, 42 „verbrennen", cors. uskju „arsiccio", n.-pv. usklä, (vgl. it. brustolare, frz. brfdcr). — Davon usturöiü (nstunoiü) sm. „Knob- lauch" (vgl. ardeiü „Paprika" ( ard „brenne", slav. cesnükü „Knob- lauch" <^ cesati se „brennen"). 1846. ar. ütvc (ütur) sm. „(Wein-)Schlauch" <( üter, -rem : it. ctre, otro, sie. utra, bolg. ludri, piem. oiro, sard. urdi, pv. oire, sp. pg. odre. [daco-rum. maf]. V. 1847. va 3 sg. präs. ind. („pentru cä §tia cä anul acesta e seäpatä sora-sa de toate greutä^ile §i cä mai va pinä ce o sä-i poatä vorbi despre moarä . ." Slavici: Vatra pärasitä, 18) und vä ! imper. (Biblia von Orä^tie 1582, Frincu-Candrea: Rom. d. mun^ii apus. 7tf), vafl u. varefl „geht!" (Conv. lit. XX, 1021) sind die einzig erhaltenen Formen des Verbums vado, -ere. Über die Reste dieses Zeitwortes im R,om. berichtet ausführlich 3Ieyer-Lübke : Rom. Gramm. II, § 228 ff. 1848. vdcä sf. [ar. mgl. ~, ir. voke] „Kuh" < vacca, -am : it. vacca, eng. vak'a, pv. sp. pg. vaca, frz. vache. — Davon väcär sm. [mgl. ~] „Kuhhirt" = it. vaccajo, eng. vak'er, pv. vaquier, frz. vacher, sp. vaquero, pg. vaqueiro, (aus dem Rum. stammt klruss. vakar): ar. vaeäreadzä sf. ,. Kuhstall", vgl. poreärea^ä. 1849. vad sm. „Furt, Hafen (Dosoft. Via^a sfin{. *"/B)" V>] ..Weinberg" < vinea, -am: it. vigna, sard. 1. bindza, c. bindza, eng. vitia, pv. pg. vinha, frz. vigne, sp. vina. 1880. vier (ver Jb. III, 330) „Eber" (verres, -em: it. venr. verro, sard. 1. (b)erre, c. erri, pv. a.-frz. pic. ver, cat. rerro. 18^1. vitrine sm. [ar. yermu, mgl. garmi, ir. term] „Wurm" «(vermIs, -em : it. verme, sard. 1. berme, g. galmu, sass. rejmu, eors. vermu, frl. vierm, eng. t>erm, pv. frz. ver. Daneben kommt im Rom. eine Deklination *vermInem vor (it. vermine, mail. abruzz. vermene. romgn. virman, (obw. verman-ila), pv. cat. mall, verme, In im. vermi, astur, vierben), welche in rum. viermunös, -oäsä [ar. yirmino* adj. „wurmstichig" = sie. remiinusu, romgn. carminos w ie.lerkehrt. 1882. vl^rs sm. „Melodie" (versus, -um: «Ib. vjrrs. it. pg. verso, sie. versu, mail. pv. frz. m-s, frl. tftwt, grödn. ciars, ip, / 1883. viespe — 1897. vint. 177 1883. viespe sm. sf. [ar. yaspe P„ mgl. gaspi] „Wespe" <*v£spis, -em (nach apis) : lucc. vespre, sard. espe, neben ar. yaspä sf. W. < vEspa, -am: it. sie. mail. pv. pg. vespa, eng. veispra, frz. guepe, wall, was, freib. toipa, sp. avispa. 1884. fiier sm. „Weinberghüter r zeigt. Dieses hohe Alter schließt aber eine Entlehnung aus dem Germanischen (vgl. „Fiedel", Körting 2 Nr. 10262), die auch sonst unwahrschein- lich ist, aus. Diezens * vitüla, -am genügt nicht. Formell ent- spricht ein *vIvüla, -am, das im Puim. über *viurä zu vioärä werden und im Pv. viula ergeben mußte. Aus der Provence ging das Wort nach Spanien-Portugal und Italien (woraus wieder nach Frankreich) über, während das a.-frz. vielle ein *vivella, -am (mit dem bekannten Suffixwechsel statt *vivüla) voraussetzt. Nimmt man an, daß die Geige, als das Instrument, welches den Tanz be- gleitete, „die Lebhafte" genannt wurde, so wird diese mir von W. Meyer-Lübke suggerierte Etymologie auch begrifflich wahr- scheinlich. Eine Stütze dafür finde ich im rum. lnvior€z I vb. „lebhaft, munter machen", das über *inviur aus *|in-]vivülo, -are entstanden sein muß. Conv. lit. XXXIX, 325 — 326. 1904. viperä st', [ir. vipere] „Viper" <( viperä, -am : sard. plbera, u.-eng. vivra. Ar. nur in der Ableitung mi mvipiredzü „erschrecke mich" erhalten, [mgl. costivitsä]. 1905. -|- vipt sm. [ar. yiptu, mgl. gipt, ir. vipf] „Nahrung, Getreide" \. cat. sp. pg. vida, frz. vie. Für den Bedeutungswandel von „Leben" 1911. vi^ä — 1920. vreaü. 179 (wofür heute viafa, ar. yiatsä = vivus -f- Itia) zu „Vieh" braucht man gar nicht an lat. animal zu erinnern, sondern nur an mgl. gatsä, welches heute nicht mehr „Leben", sondern „lebendes Wesen" bezeichnet. Daher ist es nicht nötig, mit J\ ..lebendig" <( vivus, -a, -um: vegd. lecce, pv. gase. cat. viu, it. sp. pg. vivo, sard. biu, eng. frz. vif. — Davon viez (-)- viu) I vb. [ar. yiedzu, mgl. yes] „leben", inviez (inviü) I vb. „auferstehen" (vgl. it. avvivare, pv. cat. sp. pg. avivar). . 1916. völburä sf. „Wirbel" <(*volvüla, -am (zu volvo). 1917. ar. vom, -iii, tit JH. II [mgl. vom TU] „erbrechen, gießen" ( vömo, ui, -Itum, -£re (it. vomire, a.-eng. frz. vomir). 191». ar. vömträ sf. „Pflugschar" < vömer, -rem: alb. um, it. vomero, istr. gombro, bearn. vume. [ar. P. unbekannt]. 1919. vöstru, vodsträ [ar. mgl. ir. ~] „euer" <( vöster, -a, -um (Dens. H. 1. r. 145 = vester): vegl. vuaster, it. vostro, eng. vos, pv. cat. vostre, frz. votre, sp. vuestro, pg. vosso. 1920. vröaü (voiü), vrui, vrut II vb. „wollen" frz. tvmfowr). Zeitschrift rom. Phil. XXVII, 748. Y. 1924. ar. yfngits num. „zwanzig" ( viginti (= vIginti): it. venti, eng. vaink\ pv. cat. vint, frz. ving^, sp. veinte, pg. vinfe. [daco-rum. douäzeci, mgl. daozots). 1925. ar. yite W. (yitä'W. P.) sf. „Rebe" o 1063. *ammortio 83. ancus 25. angelus 851. anglus 1817. angulus 1817. angusto 861. angastus 860. aneZ/us 838. anima 368, 863. animal 191(X anirnaZia 1151. *animaZfMm 1151. *annicella 1186. anniculus 1186. *OfMtMtfM) 89. *annio 1186. anno 88. *annoticus 1186. annotinus 1186. *annuculus 1186. amtw 88, 1186. *anque 804. *antaneus 883. ante 46, 883. aper 99. apere 103. aperio 96. apiscor 103. apparo 93. *appenso 94. applico 97. ♦appodio 142. a^pre[Ä]e»ido 100. *appropio 102. * aprlcus 99. aprlcus 99. opriZt« 1381, 1383. *aprilius 1383. *apuco 103. aqua 91. ognarittf 92. *aquatosus 95. aquila 10. ♦ aramen 107. araneo 1460. Index. 185 aratrum 109. aratura 110. arbor 112. arcus 113. ardeo 114. area 119. arena 120. arenosus 122. argentariu8 117. aries 115. arma 125. armarütm 66. armatura 127. armessarüts 126. armora 124. *armttZHS 124. armi<8 124. aro 105. *aronea 1460. *arrato 108. *arrendo 121. *arsicia 129. arsura 130. arvum 119. *ascla 136. *asdo 137. asculto 138. a -f- sie 133. asinus 135. aspecto 150. «sper 146. *assedio 142. [as]simiZis 141. *assimilo 134. *asstuppo 154. assjulla 136. [* asjWrdesco 157. *astecto 150. asterno 151. asio 149. *asfruico 153. astruo 153. *ast[u]la 136. atque-* illum 9. a£g«c-*is£Hm 11. atque-talis 159. atque-tantum 162. *atteneo 160. attineo 160. attingo 161. *atti£io 163. *aucido 1784. a[«]cttpor 103. aiccüio 167. auferro 1784. augmento 81. a[tt]gwro 39. augustus 40. [rt-f-] unquam 804. attra 175. aitrarms 171. attresco 172. auricula 1829. auris 1829. aurum 170. ausculto 138. auster 174. aut 165. *a[u]ütm?wa 1743. *a[u]tumnium 1743. autuninus 1743. averro 132. averrunco 132. *avverum 24. avunculus 1809. avus 173. axungia 1228. *Baba 180. balneum 177. balo 1932. balteus 181. baptizo 212. 6ar6a 182. barbatus 183. *barbile 184. *barbilia 184. barr- 198. basilica 204. fcasio 191. batalia 194. fcafto 192. &a^[tt]aiia 194. batuo 192. bellus 237. belo 1932. bene 203. *berbecarius 199. *r&erl&ec[u|fa8 198. feerfcex 198, 199, 200. *berbicem 200. berr- 198. 186 Index. bessicw 189. betranus 195. *bibitus 196. bibo 197, 458. biet us 201. *binati 202. *bisaboculus 187. bissio 186. *blandio 779. blandior 779. blanditia 207. blanclus 206. blasphemo 205. *blastema 205. *blastemo 205. bobus 213. *fco^is 239. boletus 239. *bombacum 236. bombax 236. bonitas 238. 6onws 237. bos 213. botulus 211. *botum 211. *bovestris 230. *bovtis 213. braca 215, 780. brachiale 218. brachium 185, 217. braciatum 185. *bracile 215. *bracilia 215. &rrt/ica 220. *6rosca 221. *broscus 221. * brotacus 221. *broticus 221. bruma 224. bruscus 221. bubalus 214. bubia 782. bubo 231. fcucca 226, 781. *buccata 227. buccina 228. ftuecino 229. fcud- 242. &ii/b 231. bulpa 235. *bulgiua 235. *bulgulus 235. *buscus 286. fcuttis 241. byrsa 210. *byrsea 210. Caballarius 253. caballico 805. caballus 252. cacAa 320. caco 247. cada 250. cado 249. caducus 1788. cadus 250. ccecia 359. csecus 359. ci»do 1457. ccelum 335. ceepa 327. c&parius 334. *caglo 817. calatio 407. calceaneum 257. calcatura 255. calceamenta 263. calceamentum 263. *calceare 807. calceo 806. caZco 254. caldaria 259. caldarium 260. caldor 1828. *caldura 261. caZdws 258, 261. *caZendarn« 291. cal[i]dus 258, 1828. caHis 262. cafor 297, 1828. caJx 256. camisia 266. camisia 266. * camisia 266. campus 361. canapa 368. *canepis 368. canwco 267, 292. cams 367. *ca«ihts 292. cannabis 368. canficitm 373. Index. 187 canto 372. cantus 371. *canuleus 300. canus 300. canutus 301. capillus 1262. capto 273, 809. capisterium 278. *capitimis 276. capitium 277. capistrum 272. capita 269. capitaneus 274. caprLi]teWu»i 315. *ccy?ifina 275. *capito 273. ca^a 270, 1542. cap>"flmHco 834. depono 502. de-^osf 559. depre[he]ndo 501. *dequarto 500. *deramo 485. *derapino 484. *derapio 484. *derectus 550. *deretranus 883. deretro 883. derigo 548. *deri»Jo[y] 485. *deripino 484. deripio 484. derupo 1702. descendo 529. *deserto 517. dersertum 516. desertus 515. desidero 519. *desidio 519. despero 483. despico 524. despcdio 525. dcsquamo 506. desuper 1626. detono 530. detorsum 1747. detts 1929. dextrce 1935. dia 1940. dtana 1928, 1942. dianaücMS 1928. dico 1941. dies 1940. diffamia 495. *diffamio 495. *digita 497. digitale 498. digitus 497. dilapido 936. *direc£as 551. *directico 503. * directitas 551. direcfo 550. directus 503, 550. dirigo 548. discalcio 505. * discanto 508. (Zwcatrtco 507. discludo 509. discoperio 510. disctdcio 513. *discieJci«s 512. discwneo 511. *disfato 518. disjugo 520. disligo 521. *dismerdo 522. disorico 1824. *dispartio 523. dispertio 523. dispolio 525. dispono 527. disrupo 1702. dissico 535. distorgiteo 534. diusuin 912. do 487, 1751. doga 536. dogarius 539. doteo 543. 553. *doleosm 553. doZo 560. dolor 562.^ doJorosus 563. doiws 542. domesticus 556. domina 537. Index. 191 dom\i\ne deus 558. domxne liberta 541. dominica hol. dominicus 557. dominus 541. domna 537. domnus 541. dormio 544. dormito 545. dorsum 546. dossum 546. draco 647. * drepanella 549. *drepanilla 549. drepanis 549. duco 552. dtti 540. dulcesco 833. dirfcis 554. dulcor 555. duo 540. duplico 834. (Zwo 561. dusius 564. £bibo 1931. eccum-hic 12. cccum-hic-ce 13. eccum-illoc 14. ecc?HO 1947. _F«6a 578. fabe.r 590. /a&rio 592. facia 589. facies 589. /'rtdo 566. facla 620. facta 579. factum 579. factum 580. /ac[w[Za 567, 620. /agits 568. *falca 575. falcata 576. *falcinea 575. falx 575, 576. fama 495. fames 630. *famia 495. familia 595. *faminem 631. *famitem 631. famulentus 621. far 582. farina 572. farinarius 573. farinosus 574. *farrimen 582. fascia 585. fasciola 840. *fato 518. fatum 518, 588. /atws 569. *favuhis 570. *febra 616. fcbrarius 591. febris 616. iebruarius 591. *februm 616. fei 609. */'ete 609. /ieftx 599. *feminus oll. *fenacius 613. fenestra 596. *fenieia 614. fenum 612, 613. /era 601. fermento 641. ferrarius 606. *ferrioa 597. ferrum 605. fervens 608. /'eri-o 607. fcstuca 600. /eta 588. */'<>£joZa 594. *fetiolus 593. /"eto 587. /Wh« 586, 593. fibula 619. */?6[w]fana 619. /ica 752. ficätum 603. *ficatum 603. /(Vhs 752. *fientia 610. /«/üi 618. */Ummmm 611. [Master 602. /(/ins 611, 618. Index. 193 filix 598. filum 617: fimbria 653. *fire 1597. flacca 620. flamma 621. 622. *iiamma 621. * flammabundus 621. flanimula 622. floccus 624. //os 623. fluo 626. fluto 626. *flutulo 626. *flutulus 627. /bcMS 635. fcederatus 644. /bZia 628. folium 628. follico 846. *follicellus 638. *folliolus 664. fo?Z^ 629, 664, 1382. fontana 615. /'oras 581. for/esc 632, 633. forfico 632. foria 430. formica 682. * formicarium 683. *formico 681. formosus 656. /brfe 634. fortuna 686. /Vö(/a 639. *fragidus 640. fragilis 640. fragmen 582. *fragmino 582. fragum 639. frango 652. frater 644. fraxinetum 643. fraxinus 642. *fremito 646. fremitus 645. /Weo 647. frictv/ra 654. *frigalis 650. /W#o 648, 650. frigora 649. Puscariu, Etymologisches frigorosus 651. frigus 649. frondesco 845. frondia 659. /Vons 658, 659, 1629. *fronticella 1629. fructus 660. fw^ra 663. /w/o, -«re 661. /m#o, -ere, -ire 662. fulgeo 665. fulgero 667. fulgur 666. fulguro 667. *fulgus 665. *fidigella 674. /ii%o 674. 675. *fumico 670. fumidus 671. fumigo 670. /itmo 669. *fumulus 671. fumus 668. /toiAM 429, 672. /w 676. /wrca 678. *furceila 679. furcilla 679. *fumina 680. /«i-o 677. furtum 685. *furuncellus 687. furunculus 687. fumus 680, 684. fusarius 689. *fustellus 691. /itsfi« 690, 691. /itsus 688. fwfcto 692. fifya 693. gajus 693. galbinus 696. *galbus 696. galgulus 725. galleta 697. gallina 694. gallinaceus 695. gannio 854. ganno 854. grarg- 746. Wörterbuch. 13 194 Index. *garra 713. *garr[ü]la 713. gavia 693. gelo 495. gelu 707. geminus 704. yemitus 705. gemo 703. gena 702. gener 720. geniculurn 706. gens 722. genuc[u\lum 706. geusice 747. cjibba 708. *«ibb[ujla 708. *gibb[u]lus 708. gibbus 708. *giditus 497. gingiva 721. glacia 709. glaciarium 712. glacies 709. #Zacto 709, 852. *glacium 709. *glanda 714. glandarins 716. glandula 715. glandulosus 717. flfams 714. ■*glarra 713. *glemus 711. »^K&fta 708. *glibbus 708. -»s 742. gryllus 734. guZa 745. gurdus 862. (/«rvj- 746. fitste 749. gustus 748. <7«££a 750. guttur 751. *gutturalium 751. 0j/ritt 826, 927. ITafceo 72, 1024. habitus 1024. *hadie 176. Affda 762 *h;ediolus 762. hsedulus 762. hcedus 762. harundo 1465. *harundula 1465. hedera 763. helleborus 65. Aerfca 757. herbosus 766. 7icri 767. lüberno 768. hibernus 758. Aicce 761. hierus 758. *hirundinella 1465. hirundo 1465. hodie 176. Äowo 1220. Äora 1213. hordeolus 1791. hordciim L285. horresco 1823. *kr[ij(Iw 1828. Index. 195 horridus 1828. horror 1828. hospes 1215. hospitium 1230. *hospito 1231. hospitor 1231. hostis 1216. humerale 1795. [h]umerus 1794. humiditas 1805. [h]umidus 1803. hnmus 1793. -Ia 966, 1171. igniarium 82. ile 773. üia 773. ilium 1686. illac-ad 929. ille 764. *illum 53. * i^to»-}-* illum -{• alter 54. *iZh ^64. j'k 953. launts 955. laut us 952. *lavatura 951. ZavatM '.»52. Z(iro 951, 952, 1613. Index. 197 laxo 945. legumen 962. lendinem 977. *lenditem 977. lenis 973. Uns 977, 984. *lentlcula 984. lenticula 984. * lentis 973. leo 968. *leonia 966. lepus 765. Zews 735, 1844. levo 760. Zex 961. liberto 769. Z('c/a 906. licium 906. ligamentum 959. ligatura 960. *ligino 957. %o 957, 958. lignarius 964. lignosus 965. lignum 963. limpidus 972. Zümms 775. Zi»e« 774. lineus 774. Züi^o 978. lingua 969. Ungula 981. *linguutu8 971. Voium 798. * Zmmm 985. lixiva 967. lixivum 967. Zocms 986. locusta 934. frmnargella 1030. wiarflfo 1030, 1031. *maricius 1027. raarito 1032. marmor 1033. marra 1025. *marricina 1025. warfo's 1035. martius 1034. martur 1036. *marturizo 1036. martyr 1036. «tas 1027. masculus 1044. mastico 1062. matia 1048. ■nnatrica 1051. matrix 1051. *Miatteocus 1010. *matteuca 1011. maturus 1052. maxilla 1045. media dies 1075. media nox 1075. rwedianits 1065. *mediolus 1076. * mediolus locus 1076. medius 1075. medulla 1013. medullaris 1014. »neZ 1072. melum 1023. mens 1090. mensa 1040. *we[«]sa?is 1043. * »ie[n]sah'«w 1043. we[«|sio 1233. ovt»m 1232. *oxu«#ia 1228. JPaco 783. padulem 1243. jj«ne -|- ad 1319. page[tt]so 1277, 1281. j5e[/i]su»i 1279. pepenus 1298. *pepinem 1298. peponem 1298. per 1293. ^erami[tt]Zo 1336. percipio 1379. percolo 1380. perdix 1364. perdo 1314. pereo 1313. *perfacio 1371. perficio 1371. |*|w]/'oZteo 1382. pergyro 791. per-in 1387. perlavo 1613. *perlongo 1372. perlongus 1372. *per-medio 1373. persica 1316. persicus 1316. 202 Index. per -f- totum -f- inde 1378. pertundo 1290. •jjcriurntcrttUa 1364. •pertutio 1290. *pertuso 1290. pervig[i]lo 1391. pes 1305, 1307. petesco 1302. pe«m 1326. petiolus 1305. peto 1302. petra 1303. petrosus 1317. ;)[/*]« £a«#a 1270. *pharmaco 584. *phar)na!i(m 583. pic(c)- 1304. picula 1237. pila 1327. *j;iMa 1327. jnZastu 1272. *pilula 1327. pilus 1262. pineus 1318. pinna 702, 1252. j>i[n]so 1325. pimis 1318. *_pra 1264. piimm 1264. pirus 1263. ^iscrtrins 1299. piscis 1300. *piscus 1300. *pissio 1324. *pitta 1287. pittacium 1287. * pittula 1287. placenta 1330. ^Jaceo 1329. pZaga 1331. *plaiua 1249. plango 1339. plantago 1288. planto 790. platanus 1250. *platinus 1250. *plattus 1333. plenesco 789. plcnitas 1338. plemis 1337. pJico 1334. *^Zoja 1340. *ploppus 1341. j)to»ere 1342. pluere 1342. plumbum 1343. *pluppea 1335. pluvia 1340. poclum 1365. poculum 1365. podiuni 142. polenta 1409. pollicaris 1398. pomä 1345. pometum 1350. _po»m»i 1349. ^)0«o 1401. j;ons 1402. pöpidus 1351. pöp[u]lus 1341. porca 1346, 1356. porcaricins 1355. porcarius 1354. porcella 1406. porcellus 1406. porais 1353. jjorro 1411. porro ad 1319. jjorruJH 1352. porta 1347. portarius 1358. porto 1357. jjos 1348. post 1348. postum 21. *po£eo 1362. *pottum 1363. p-a> 1370. preebenda 1374. prEecoquis 390. prsecox 390. preeda 1367. p-oedo 1366. jjrfpfirtfio 1368. pra-gyro 791. preepono 1376. prandeo 1390. priuidium 1389. pratum 1369. prebiter 1375. j>re[A]eHd(> 1388. Index. 203 presbiter 1375. pressura 792. * pressure» 792. preHutn 1377. Primarius 1385. primavera 1386, 1857. primus 1384. procedo 1405. prolongo 1372. prope 102. propio 102. prosio 793. pruina 224. prima 1630. pruna 1392. pruneus 1392. jwunum 1392. pubes 1396. *^tt&?Ja 1396. pugnus 1400. jnttec 1408. pulico 1407. *pulleus 1395. pullu3 1395. jmlmo 1344. pulpa 1399. jmlvis 1397. ♦pulvus 1397. pungo 795. pupa 1403. *puppa 1403. *puppo 1403. puppum 1403. pupula 1335. pure 1411. ^juro 1411. *piironno» 1410. purus 1411. pu3 1410. inistella 1413. ptwtft*]Za 1412, 1413. *putea 1416. putearius 1417. y«teo 1393, 1414. *pufeos!(S 1394. putesco 797. puteas 1415. *j?w£in«s 1418. putor 1419. *pufri«ts 1420. jurfridK* 1420, 1421. *_pM<[w]to 1416. putulus 1393. putus 1393, 1416, 1418. Quacquare 1364. quadra 392. gwa[d]ra[^]esima 1267. quadrum 392. quaero 337. quaglo 817. quasflum 355. quam 290. 5!(a»i 243, 264. quam-magis 264. qaando 364. quantus 378. quartarius 1273. quartus 500. guaft[«]or 1289. *quaturnicula 1364 quem 366. que(m) -f- ne 366. *quelo 814. quetus 813. gw(ito 244. gwid 326, 358._ gwid scio- 1175. quietus 813. quinque 363. quod 245. ^wod + quid 246. quodrum 392. 3MO»no[do] 18, 439. quoturnix 1364. Sadia 1453. radicina 1423. ?*adic[i( ?a 1425. radiura 1453. radius 1453. rado 1422. rago 1427. rallus 1437. *rama 1428. *rarHMJa 1428. ramus 1428. rancidus 1464. *raj9i'co 1432. *rapicus 1432. *rapidis 1455. 204 Index. rapidus 1432, 1455. rqpio 1484. raptio 1433. raresco 1438. rarus 1437. *rasclo 1441. *rasclum 1441. *ras[i]c[u|lo 1441. rastrum 1441. rasura 1449. ratus 108. raucus 747. *reecedio 1457. *reeaedium 1457. rece[n]s 1454. recentatum 1454. reddo 121. reduco 106. *reexvolo 111. refrico 1426. remaneo 1429, 1430. * remaTnjsicta 1429. *?-emo£« 935. ren 1439, 1462, 1463. *rena 1462. *renlc[u]lus 1466. remculus 1466. *renicus 1463. *renuc[ulfoM 1439. rcpauso 1435. repono 1436. *resalio 1440. rosilio 1440. resina 1443. resinosus 1444. resonitum 1448. resono 1448. respiro 1447. respondeo 1446. *resubtilio 1669. *resufflo 1447. rete 1456. *refeite 1456. retia 1456. retu/tdus 1451. rett« 1452. reverso 1458. ♦ricidus 1454. rtdeo 1459. ridica 1424. rigidus 1454. rigor 1454. rimo 1461. riraor 1461. Wpa 1467. rwua 1468. wf»]i«8 1469. rogamentum 1480. rogatio 1479. ro#o 1472. *rolla 1477. romanus 1474. roro 1478. *rorula 1477. ros 1477. rosa 1488. roseus 1475. *ro»Mnw 1488. rostrum 1476. roto 1470. rotundus 1451. rubeus 1473. rubor 1488. ru^io 1481. rumigo 1483. *r/o)t('»o 1483. rumpo 1485. ntpes 1484, 1702. rupina 1484. ruptura 1486. russus 1487. ruft! 1489. Sabucus 1605. Saccus 1492. sagitta 1495. sagitto 1496. sal 1524. Srtte 1524. **aJ[tlca 1499. * saZ[i]cefr»H 1501. *salinea 1526. salinus 1526. saZio 1516. saZix 1499. saZfo 1502. sa^HS 1503. salvaiicus 1497. «afota 1498, 1521. snlvidus 1521. [Sa«c^-J.4»rfrea« 832. seiltet us 1598. Index. 205 sanguen 1593. sanguinem 1593. sanguino 1593. sanguinosus 1593. sanguis 1593. sanitas 1509. *sanitosus 1510. sano 873. santus 1598. sa?nTa 1581. servio 1582. se»ro 1522. servws 1581. *sesse 1529. sessus 1586. seu 1533. seit -f- a«t£ 1533. sex 1529. si 1491. sibilo 1674. sie 1588. * sicca 631. siccatio 1571. *siccita 1574. siccitas 1574. sicco 1570. siecns 1569. sicilis 1572, 1573. *sici?o 1572. sifilo 1674. sigillum 1681. si#?zo 1578. signum 1577. silvaticus 1497. simila 935. *sijni?afatra 1506. 206 Index. similo 1504. »singluttio 1682. *singlutto 1682. *singluttus 1682. singultio 1682. singulto 1682. singultus 1682. singulus 1596. sinus 1591. sitibundus 621. sitis 1587. ■'sinbilo 1674. *siuffi|lo 1674. sive 1533. slavus 1547. socer 1606. socio, 1610. socius 1610. socra 1606. *socrus 1606. socrus 1606. sol 1601. sola 875 ^ solea 875. *soliculus 1601. *solinus 1701. solum 875. somnus 1607. sonitus 1695. sono 1694. sorbeo 1609. sorex 1602. *sorica 1602. soror 1608. sors 1603. sortes 1603. *sous 1534. sparqo 1614. spatha 1616._ spatium 1445. spatula 1616. spica 1617. spico 877. spiciun 1607. spina 876, 1618. spinalis 1619. spinetum 1620. spmosus 1621. sjnnus 1618. spten 1625. spleneticum 1625. *spluma 1633. spodium 1630. sputna 1633. *spumigo 1634. spumo 1632. spumosus 1635. spumula 1633. spwrco 1637. sputo 1566. squama 1540. squamo 1539. squamosus 1541. stablum 1640. stabulum 1640. *stagnico 1647. *sfao 1639. status 1638. *stela 1641. sfeZfo 1641. stercus 1642. sterno 151. __ stcrmdo 1653. *s£wu<7ana 1652. Stimulus 1652. stinguo 1646. ^ *stirpalis 1645. stirpesco 1644. stirps 1644. 1645. stlopus 1550. sto 1639. strabus 1658. strambus 1538, 1658. *s£ranufo 1653. sfmtwu 1654. strictura 1660. strictus 1659. striga 1657. *strigo 1656. *sfrincfura 1660. *sfri?!cft]Za 1738. fenrfo 1735, 1737. tenebricus 896. £meo 1733. tener 1734. *tenerws 1734. tentiale 1739. termen 1715. *termera 1715. * terminem 1715. terminus 1715. termonem 1715. *terniora 1715. *termulus 1715. terra 1712. terreo 879. *terrina 1714. territo 879. tertius 1740. *tertivus 1740. testa 269, 1717. testum 1728. texo 1727. theca 1722. tilia 1725. *tilium 1725. tima 1723. 208 Iudex. timeo 1723, 1726. titia 1742. titillo 1667. ütio 163, 1709. *tovro 1746. tondeo 1773. tonitrus 1771. tono 1771. to[n]sio 1783. fon«8 1772. */orc[i(]/a 1745. torno 1748. torqua 1745. torquco 1747. forhts 1747. fotfiw 1750. totus 1750. ♦foiw 1719. trado 1751. *traijino 1753. »frö^o 1752. traho 1752. traicio 1757. *traictariuru 1757. *tra[j]ecta 1756. trajicio 1756, 1757. trama 1754. iramitto 1763. £ra[ns]coZo 1650. irajVjsenwa 1716. tra[n]s-salio 1761. *trecta 1756. tremulo 1760. trepido 1755. ires 1758. tribulo 1759. tribulum 1759. trifolium 1762. »trifolam 1762. tristis 1764. tristus 1764. £rwnr[u]Zi(S 1765. fr* 1768. *[ttla 1719. *m/o 1769. tiutiba 1770. tunica 895. ftw6o 1774. *turbulo 1774. * hirbulus 1774. *tfurdeM8 1665. turdus 1665. turma 1777. Jurte 1747. *turtula 1779. *turtulus 1779. turtur 1779. * turtum 1779. *turturella 1780. turturilla 1780. fussto 1782. ticssis 1781, 1782. tuus 1719. tzintzalario 1739. üöer 1787. mW 907. «do 1786. iidum 1786. ticfats 1785. ulceolum 1791. ulcus 1791. wZmws 1792. ululatus 1833. ttZuto 1833. * umbiliculns 240. umbilicus 240. umbo 240. umbra 1798. umbraticus 1799. umbresco 1800. umbro 1801. tt)»&ros«s 1802. unco 1334. wjctwM 1818. uncfuosus 1819. unctura 1820. *wnr[»]/us 1809. uncus 1334. tmcZa 1810. wn<& 1812. tmdo 1811. undosu8 1813. n?i(/o 1816. unguis 1816. w%g[u]la 1816. !<«;<) 1S14. uuus 1808. umM cate wni48 379. upupa l WS. ■urceolus 1S25. ♦wrdtca L840. Index. 209 *urlo 1833. ursa major 1836. tirsus 1836. * urtica 1840. Urtica 1840. *wr[u]latus 1833. *ur[u]lo 1833. ustia 1842. ustium 1842. ustulo 1845. i^er 1846. uva 166. *»;roro 874. uxoror 874. Yacca 1848. vado 1847. vadum 1849. *vallicella 1853. vallicula 1853. vaZKs 1854. vapalia 1855. vapor 1855. varius 178. vas 1864. vascus 1334. vasion. 1864. *vatimo 1865. *vatino 1865. i'ec?its 1868. vena 1888. vena £ us 1889. vendo 1892. venenosus 1873. venenwm 1872. veneris 1894. venetus 1891. *veninura 1872. vem'o 1887. veno 1895. venor 1895. venosus 1896. venter 1899. ventosus 1898. ventricellus 1900. ventus 1897. ver 1857. rera 1857. verbena 219. *verminem 1881. vermis 1881. verm 1880, 1932. *verro 1932. verso 1458, 1861. versus 1882. vertts 1856. vervex 200. *vescidus 1877. vesica 189. vesico 188. vesj;a 1883. *vespis 1883. *vesparium 1876. vester 1919. vestimentum 1878. veteranus 195. vetranus 195. Tet[u]lus 1868. vicinitas 1870. vicinus 1869. victimo 1865. victus 1905. uideo 1850. vidna 1851. viäuus 1851. vietus 201. tu0[i]Zo 1871. viginti 1924. vinaceus 1890. vindico 1893. vinco 901. vinea 1879. vinearius 1884. vinum 1886. vioZa 1902. vipera 1904. *virdia 1863. virdis 1874. vivaa 1858. virgatus 1859. *vtrgella 1875. virgo 1860. *virgula 1860, 1875. viridia 1863. viridis 1874. virtus 1862. viscidus 1877. viscosus 1908. viscum 1907. visito 1850. *visitus 1850. viso 1909. Pu^cariu, Etymologisches Wörterbuch. 14 210 Index. *vissina 190. vissio 186, 190. *vistus 1850. visum 1906. vita 1910. *vitea 1911. *vitella 1913. vifeHMS 1913. tufis 1925. Vitium 898. "vitrica 1914. vitricus 1914. üiüa 193. *vitula 1903. vitula 1910. *vitulea 1867. *vituleus 1867. vitulus 1867. ♦vivella 1903. *vivula 1903. rivws 1915. vivus-\-itia 1910. t>ofo 1920. volo 1933. *voltoria 904. *voltum 904. volvo 1916. *volvula 1916. votner 1918. vomo 1917. voster 1919. vox 208. twJpes 1921. *w9. sälciü 1499. eapon 1515. säräturä 1524. siirbutoare 1522. särez 1517. särit 1516. särut 191, 1403. särin 1579. särpunel 1514. §auä 1490. scalä 1543. scälämbäialä 1538. scälätnbäiat 1538. scälämbaiez 1538. scälämbäturä 1538. seälimb 1538. scamn 1546. scand 1546. scap 273. scäpäciune 273. scapät 273. scäpätat 273. scaund 1546. scbele 1543. §chele 1543. schimb 1548. schioapä 1550. §chiopesc 1566. §chiuopesc 1566. scintä 1553. scinteiez 1553. §cop 1550. scor^i§oarä 1557. scor^olinä 1557. scor^otinä 1557. scris 1564. scufund 429. scuipesc 1566. scurt 463. scurteicä 463. scurtez 463. scutesc 1568. se 1491. seamän 1504, 1505. seaiä 1518. secat 1570. secarä 1493. secäturä 1570. secetä 631. secure 1494. scmere 141. seminfie 1508. serbez 1522. §erpari^ä 1583. ^erpuli^a 1527. §erpun 1584. §ezut 1576. starim 582. sfärimesc 582. sfarm 582. sfarm 582. sfa§iez 585. sfä^iu 585. sfint 1598. simcea 1589. Simedru 1598. Simnicoarä 1598. Simpetru 1598. sim^esc 1590. sim^ivarä 1590. singerete 1593. singeriü 1593. Singiorgiü 1598. singuratic 1596. Sintamaria 1598. Sintilie 1598. Sintioan 1598. Sin^ion 1598. Sinväsii 1598. Sinziana 1598. Sinziene 1598. Sinzuiene 1598. sisioarä 1667. skip 1566. sk'ip 1566. skuipäsc 1566. skupiu 1566. skupk'u 1566. §neap(än) 908. §oaric 1602. sopon 1515. sorp 1609. sorbec 1609. §oricel 1602. so^ie 1616. sor(u) 1608. spadä 1616. s,pagä 1616. späläcesc 1613. Sp:imilit 1612. spate 1616. Index. 219 speriu 1615. sperjur 1628. spete 1616. spicä 1617. sprinceanä 1629. sprujesc 1630. spure 1637. spurcaciune 1637. spureat 1637. spuzä 1630. spuzesc 1630. stare 1639. Statu-Palmä-Barbä-Cot 1638. Statut 1639. stelu^ä 1641. §tergar 1643. §tergurä 1643. sterpariü 1644. §tiin^a 1648. stilpar 1645. stilpare 1645. stimpär 152. sting 1646. st(i)opäsc 1566. §tire 1648. stirpesc 1644. stirpiciune 1644. §tiuleiü 1664. §t(i)ulete 1664. stopk'esc 1566. sträbat 192. sträbun(ic) 237. sträbun(icjä 237. sträcur 1650. strälucesc 988. strämänare 1652. sträminare 1652. strämoa^e 237. strämo^ 237. strämur 1652. strämut 1145. stränepoatä 1171. stränepot 1171. sträpung 795. strävechiü 1868. strigoiü 1657. strimbatate 1658. strin 1651. strok'esc 1566. strop 750. strop§ala 750. gtrut 1662. stuiäri? 1769. stufos 1J69. stuik3 1566. stuk 1566. §tuleiü 1664. stup 59. stupesc 1566. sturzor 1665. -su 1534. sub 1668. subpun 1697. subsioarä 1667. sub^iatic 1670. subjiratic 1670. sud 1673. sudenie 1691. suflet 1678. sufloiü 1678. sufulc 1677. sugar 1680 sugbit 1682. suleagedü 1690. sulfur 1551. sulitä 1689. sumec 1692. sumedenie 1691. sumedru 1598. sup 1668. supärete 1668. supat 1668. supräceanä 1629. supsuarä 1667. supt 1668. sup^iez 1669. sup^ioara 1667. sup^ire 1670. suptüsioarä 1667. suptüsuoara 1667. supuiü 1697. supun 1376. surata 1608. surup 1702. surzesc 157. susioarä 1667. susuoarä 1667. Taicä 1718. täie^ei 1711. $arä 1714. tärägänez 1753. 220 Index. {äran 1712. tärie 1713. fcarina 1714. ^ärmur(e) 1715. taiv.iü 1741. tat 1750. (tatä-)bun 1718. tatä-mare 1718. tata-mic 1718. tatu 1718. ^earä 1712. ^eastä 1717. teran 1712. t,estos 1717, 1728. tütoare 1733. timbeiche 1738. timplar 1731. timplu 884. tinere^e 1734. Jinit 1733. ^.inut 1733. $ra 1304. ^iräesc 1304. tirtog 1347. ttyeiü 1742. \m 1733. toacä 1746. tocanä 1746. tort 1747. totdeauna 1750. totuna 1750. totu§ 1750. tragä 1752. trägänez 1753. träsar 1440, 1761. träsurä 1752. treapäd 1755. treapät 1755. tremuriciü 1760. trier 1759. trimit 1763. trup 463. tufan 1769. tufar 1769. tufi§ 1769. tulbur 1774. tulbure 1774. tun 1772. tunet 1771. tunearic 895. turbure 973. turmac 1777. turtesc 1747. turturicä 1780. tusa 1781. tuspatru 1750. tustrei 1750. Ucig 1784. ucigasj 1784. ud sm. 1786. ui! 1789. uite! 1789. uite-te! 1789. uituc 1788. ulcicä 1790. ulcior 1825. ult 1788. umblätoare 1797, 1826. umbratic 1799. umbresc 30. umere 1794. umezeala 1805. umfläturä 1804. umflu 1804. um§or 1843. undrea 832. unghie 1816. ungor 1220. unsprezece 1626. untdelemn 1818. urä 1823. urcior 1791. urdinare 1826. urdini§ 1826. urechelnitä 1829. urecherni^ä 1829. urgisesc 1831. urtt 1823. uri^esc mä) 1823. url 1833. urmäresc 1835. urniez 1835. ursäciune 1839. ursesc 1839. ursez 1839. ursitä 1839. ursite 1839. ursitoare 1839. ursoaicä 1896. ursoaie 1836. ursuz 1836. Index. 221 urzic 1840. urzicar 1840. urzitä 1839. u§arnic 1842. uscat 1841. u§cioarä 1843. u§cior 1843. u§ernic 1842. u§tior 1843. ustunoiü 1845. usturoiü 1845. usuc 1841. u§urez 1844. Täcar 1848. vädanä 1851. väduu 1851. väduYoiü 1851. yälcieä 1853. Tär 466. varä 1856. värsat 1458. väruicä 1856. värzar 1863. väsc 1907. väscos 1908. vätamäturä 1865. vegke 1871. veghiü 1871. ver 1880. vergelat 1875. verin 1872. verinos 1873. veri^anä 1856. veri§oarä 1856. viajä 1910. vierinänos 1881. viez 1915. vinars 1886. vinätaie 1891. vinätare 1891. ▼inticel 1897. vintur 1946. virtos 1862. Yirtucios 1862. visez (mä) 1909. vifä 1925. viü 1915. voiü 1920. vrancinä 1441. vreamät 645. vr(e)un 1920. Zästimp 1729. zbor 1933. zburätäcesc 1933. zburätoresc 1933. zdrobesc 499. zdrumic 499. zgiriü 1938. zgurä 1556. zilnic 1940. ziDä 1940. ziuä 1942. zugrum 743. 3. Aromunisch. Aburedzu 5. acäk'isescu 1379. adem 903. aclo 14. aclotse 14. aco 14. acredz 800. acridä 934. aculo 14. adar 560. adincos 25. aduc 1504. aduk'escu 1379. adzun sb. adj. vb. 49. aerä 43. afoarä 33. aftare 159. afum 35, 172. afundu 429. afunducos 36. 222 Index. agalea 813. agärsescu 1788. ageme 277. agona 1455. a;-ru 1497. agru 1497. agudeaste (se) 884. agunescu 71. agurliü 39. abänduescu 429. abätu 162. abintu 162. abit 162. ahtare 159. ahtintu 162. ahure 1640. ak'icäsescu 1379. alag 61. aläbescu 1548. alats 1456. aleapidu 936. aleg 514. alina 24. alimurä 1368. alin 89, 1824. alin (me) 1687, 1824. al(i)sivä 967. alumak'e 1428. alumtare 1003. arumtrea 44. amaie 583. amalamä 170. ameastic 778, 1814. amin 887, 1078. aminat 1741. amintescu 81. aminpatrun 80. amintreili 80. amintu 1155. amirä 785. amiridzu 1096. amo 18. amparu 784. am-patrulea 230. amurtu 83. amvirlig 791. amvirligedz 791. anakir9escu 803. anantu 54. Andreilu 832. Andreluslu 832. andzi 176. angil 851. anginescu 854. angrec 94, 857, 858, 859. angun 163. angusä 1723. amk'irsescu 503. ank'ikutare 750. apändisescu 1446. aplecätoare 97. aprindu 820, 897. apun 104. ar(ä)coare 1454. aräescu 1438. arale 1676. ar(ä)mäsäturä 1429. aräscTitor 1441. aravdu 835. aräzboair 111. arcoarä 1454. arcuros 651. ardicare 997, 1424. area 1437. areapitä 123. aritsü 1162. aroamig 1062. arov 1269. arpitä 123. arsäturä 130. arudic 997. 1424. arudicos 997, 1424. arufec 1426. aruficäturä 1426. arug 1025. arugez 1472. arupas 1435. arusunedz 1488. aruvirsu 1458. asclat 137. ascumbuse3cu 1677. ascuk'u 1566. ascuntis 139. ascur 146. asime 116. aslan 968. aslanä 966. aspar 1612. aspäreare 1611. aspargu 1548, 1655. asun 1448. atseloa 9. atseu 9. atsie 12. auatse 14. aumbredz 30, 1800. aundzeare 1506. (a)undzescu 134, 1504. aundzire 1506. aver 24. avgustu 40, 1042. avin 71. avinare 1889. avinatic 1889. avlie 462. axunguk'ere 1745. ayu 1518. ayudimä 68. azboair 1933. azgunescu 71. azvingu 901. Bäcäre 107. bältsat 185. bärbos 183. bärise 1235. bärn 215. bas 1403, 1528. batä 193. bätare 193, 1327. bätane 194, 1327. bic 919, 1721. bicä 923, 924, 925. bidudos 1242. biducru 1240. bildzeke 218. bilescn 801. bilidzucä 218. binak 202. bitisescu 445. bitsescu 445. biut 196. boatse 1694. brin 215. br(u)escu 1789. budzä 1715. bugä 919, 1721. bumbunedz 530, 1771. burdzili 486. butar 539. butoare 1419. Caftu 325, 344. Index. calotih 599. cälpitor 375. cäpärleadzä 271, 1640. cäpistrusescu 843. cäräfetä 275. cärave 1179. carcalej; 934. cärleagä 376. cärsutä 282. cascul 307. cästigä 377. cästigez 377. cätäpätsescu 342. cä^in 318. cätinar 316. cätsicä 321. cätsie 320. caöesun 379. cimpu 1586. cintare 371. cintic sb. 371, 373. cintic vb. 373. cirtit 1764. coapsä 226. coardä 387. cocä 370. cok^ilä 594, 1860. coaze 1557. criel 413. cripitor 375. criv 1549. cucurbetä 340. cudzabas 1385. cupane 58. curundu 1455. cutare 159. cutsan 460. cuvendu 479. Dafinä 482. dafin 955. de adunu 31. deaneavrea 26. demec 23. demus 1186. dedinde 365. dim(i)neatä 1083. dipu 559. dipun 529. dirim 485. dirvar 964. 22c 224 Index. disc&rfusescu 511. diädid 845. rtat 515. disic 137. disu 870. disuprä 156. divarliga(lui) 927. diznerdu 64, 1182, 1442. doapär 93. dolu 553. doinTertu 541. dor 519. dormu 27. drägat 1884. drasclauä 1276. duläpe 66. dumneatsä 1083. riupu 559. durut 563. dzin 1942. dzindzös 1928. dzudic 1143. dzuuclzunar 734, 1739. dzurat 928. Encat 603. emboriü 1164. Fac 1155. fafalar 971. fag 716. fagä 568. fämätos 631. farmäc 899. fauä 578. fatäzä 588. favru 117. filioarä 625. flacä 620. flämburä 622. fleaeä 620. fleamä 622, 1855. flevar 591. flivar 591.^ fluritsä 935. foeä 635. foarticä 633. inimüä 658. fricä 1611, 1723. friguredzu 649. frin 277. frindzä 628. fringu 844. frintsel 687. frundzos 637. frunge 658. frutu 660. fune 653. furculitsä 678, 679. furnigame 683. Gälescu 848. g(ä)rinat 695. gärnat 699. gärneatsä 699. gästäne 309. gelä purintä 1409. gimtä 722. gos 912. greatsä 732, 736. grep 408. grescu 480. gruiiü 184, 744. gudzufoarticä 1829. gunar 135. gurgulti 235. gurguTutoa 1451. gurgur 746. gusescu 747. guvä 701. guvozdu 433. Halcunä 107. üamin 577. Barnir 1316. härnescu 1209. härsescu 64. häsap 1008. hascu 306. haseul 307. hävane 1327. nerbu 636. Tiiavre 616. riüastru 602. Lirin 611. Ritäuescu 344. Invrescu 616. hrauä 1210. hranescu 1209. hrisic 117. huzinik'ar 1581. Luzmik'ara 1581. Index. 225 I! 772. igrasios 1803. imiripsescu 779. incsir 206. insu 870. iu 1812. iuvä 1178. iuvasuvä 1178. iöcat 602. K'adiu 158. k'anitsä 1163. k'er 1313. kerä 284. k'erd 1313, 1314. k'ic 750. k'iro 1729. k'isä 1237. k'isätor 1327. Läeatsä 1166. läescu 837. läktarä 1611. lähtärsescu 1612. laiü 1166, 1167. lala 1809. läludä 623. lao 1351. läptarä 938. Tar 1859. lardu 942. largu 61. Tertu 420. licsor 1844. limbaritsä 696. lilitse 623. lindzidzäscu 982. lisor 1844. lisurare 1844. livade 613, 614. lucanic 374. luftä 1003. Tuftu 1002. lugurie 990. lunie 1351. luminare 1745. lundar 968. Tundarä 966. Ma 1019. malamS 170. mänar 82. mänatä 1079. mandrä 1640. mänear 82. märat 201, 1055. märcat 1012. mardzine 1715. märtätoare 1860. martir 1036. mas 1640. mäsäronu 1098. mastur 1016. mas(t) 1202. mäsiroiiu 1098. matricä 1125. mbitat 196. mbun 783. mbunedz 783. meare 1023. mese 1076. minos 1117. mildzicaD 1065. milete 1351. minduescu 431. mingare 1093. mingu 1092. mintilä 1255. mints 1730. mintsä 1090. mintsär 1038. minutsäl 1038. mintsi 1821. minutsäscu 1091. mintsunedz 1081, 1088. minutedz 1669. mintuescu 431. misale 1043. mistico 1575. mitricä 1051, 1125. mlor 1093. moare 460. mor 1784. mplat 1333. mplätescu 868. mpot 1362. mprostu 793. mprustedzu 793. ma- 1019, muhüd 1113. muliruscu 1121. muloahä 1150. Pu§cariu, Etymologisches Wörterbuch. 15 226 Index. multu 634. mundä 1453. mundzi 1127. mur 1268. musat 656. musconu 1739. mustacä 1141. mustak'e 1141. musuroüu 1098. mut 1424. m(u)trescu 1789. muts 1403. mutsä 211. mvescu 780. mvipiredzü (mi) 1904. mvulbedz 904. Nafoarä 33. näüamä 1184. näliamtä 1184. näor 1189. naparte 365. näpoi 828. narcä 1199. näs 870. (n)ascumbusescu 1677. näur 1189. ncaltsu 597. ncatsu 1143. ncledz 815. nelinätsune 1479. n-cot 406. ndoapär 93. necä 1179. negur 1167. negurä 359. neor 1189. fiercu 1199, 1914. nergu 1278. nfas 840, 839. nfricusedz 1612. nginescu 854. ngos 912. nicä 804. i'üesor 1844. ninamä 1184. ninamätä 1184. niacä 804. ninel 838. ningS 979. nintsi 1179. nior 1189. nipoi 828. nis 870. iiisurare 1844. niur 1189. noao 1194. nor 1189. not 174. nsin 873. numalu 1910. nutos 1803. ntreb 344. ntsap 163. ntserclu 792. ntsernu 346. ntsircledz 792. ntunearic 895. nvets (mi) 493, 501. nvirinat 1764. nyilitsos 1177. Oaclus 1217. oamä 1220. oarfän 1055. Pafsescu 814. pähä 1377. pa(i)e 1935. pälicar 1398. palmä 220. pampore 1149. paranumä 1206. parte 1462. pärticä 1275. pat 1675. pätsire 1676. pen(d)urä 433. pertse 385. petur 1287. peza 179. pezu 179. picular 1284. picurar 1284. piduclus 1239. pingin 1244. pinginätate 1245. pinginescu 1244. pingu 788. pintic 1899. piponü 1298. pirä 620, 1855. Index. 227 piste 412. pistipsescu 411. pitä 569. 870, 1330. pitrec 1763. pituroane 1287. plagä 1331. plätäri 546. plintu 790. pluip 1341. plumbu 1343. plup 1341. poarcä 1565. potsu 1825. pravatos 1713. pravdä 1910. pre-agalea 813. pricä 1935. primävearä 1381. proane 397. 1410. pronu 397. 1410. protu 1384. prusefnie 1479. puilü 1280. pulac 1884. pulcä 1395. pumnä 1402. pundze 1402. puo 1362. pupä 1403. purcäreadzä 1355. purcärile 1354. purint 1409. purintat 1409. purintedzu 1409. purnar 1392. puskle 1254. putsik 1825. putridzine 1421. psin 1418. ptsin 1418. Ruga 1473. Saidzäts 1529. säläturä 1519. saltsin 1523. Sämädrean 1598. Sämdzordzu 1598. Sämedru 1598. sämindoili 80. samisdofli 80, 777. Sämk'etru 1598. särbätoare 1522. särmä 582. särmu 582, 1943. särpit 1521. särpu 1702. sat 1530. savan 1247. sä(y)itä 1495. scarä 727, 1756. scärk'escu 445. scirpä 136. scToapic 1549, 1551. scol 1424. scrobu 1561. scuk'u 1566. scurt 463. scurtu 591. Seatsiste 631, 1574. sfirnutsel 687. sfuldzir 665, 667. sflugu 665, 666. sicat 1570. siläturä 1519. simindoili 80. sinane 751. Sinvasil 1598. sirin 1580. siur 625. (s)k'erdu (mi) 1450. sk'in 876, 879, 1025. sk'in 1618. sk'inärat 1619. skret 1575. spirlungu 1372. spreamit 1563, 1627. sprem 1563. spritund 1290. spurä 1630. Stämäria 1598. stäminä 1513. Statut 1638. Stävineri 1598. stire 1648. stirpar 1644. stizmä 1628. str(ä)aus. 237. sträpap 237. stres 1661. st(r)i 1626. strimbätate 1658. 15* Index. struxescu 140. stupu 59. -su 1534. Buflu 1447. sul'rintsel 687. sugiata 1495. suir 615. sulä 650. sumä 1691. Sumedru 1598. Sumsoarä 1667. sumuronu 1098. super 1696. su pur 1696. surpu 1702. sutsatä 1610. sutsile 1610. Ta 1718. täpor 1494. tar 135. täte 1718./ tati 1718. tatu 1718. teafe. 1394. temblu 68, 1731. tentä 1737. tetä 1054. tili 1268. tiBisescu 884. til 333. th'iie 1377. turnu 888. tot 1809. totina 1411. totna 1411. totuna 1411. trag 835, 1675. trup 1765. tsäntsänä 1742. tsapä 1276. tsaiä 1714. tsarc 1640. tsepil 333. tscrkTu 341. tsiu 49. Tsintsari 363. täireap 452. tsirtsefu 343. tsitsor 1276. tsiva 1181. tsor 1276. tsubanä 323. tsupata 1494. tsupu 1663. tsutsulä 437. tsustucare 1175. tupor 1494. tusedz 1782. Ubor 462. undrescu 134. ungTe 713. untulemnu 1818. urdinare 1826. urdzäc 1840. urgie 1831. urut 1823. uryie 831. uscätsune 1571, 1574. utre 638. utur 1846. Täcareadzä 1640, 1848. vale 58. välicä 1853. värliga(lui) 927. värun 1920. väryescu 1143. vatäm 1784. vatän 1784. väzescu 646. vearä 1856. veare 343. verdzu 460. vidzutä 1638. vimtu 43. virä 1180. virdeatsä 962. virginä 594. virnu 1180, 1920. virtos 1713. viryinadä 1860. volbu 904. vultur 10. Xen 1651. Taspä 1883. yatsa 610. yiatsä 1910. yiedzu 1915. Index. 229 yilitsü 1004. yinglä 370. yitl 1911. Zärzävate 962. zburäscu 480. zgräni 1938. zgurie 1556. zinginar 734. znie 488. zvercä 340. 4. Meglenitisch. Amnar 82. anfas 839, 840. anflu 855. angä 979. angil 851. angrec 857—859. amnar 73. anruson 1488. antsertu 347. anurm 1835. anvesmint 1878. anvestimint 1878. apu 90. arä 756. Bacor 107. bei 458. bic 1721. biduclu 1240. blizna 107. bugä 1721. bim 237. buric 863. butsalä 228. Cats 7. catsu 7. clipelä 1335. cmo 18. cniotsi 18. cocä 390. coJa 14. colo 14. condur 10. costivitsä 1904. criet 413. criv 1658. croatnic 206. cu 18. cucues 1440. cuditsä 1187. cus 463. cuvatsü 590. Danac 1186. daoz^ts 1924. darac 547. demec 23. desmintes 514. despic 535. dim(i)neisä 1083. dinzur 826. dipu 559. direp 550. disclitor 1441. dispär9s 784. dispeatic 1287. distet 528. div 1497. dorn 541. domlertu 541. dQpär 93. drob alb 1344. drob negru 603. drubes 499. drumätor 262. duc 28. dumnizesc 558. dupu 559. Frasim 642. itari 159. Gäinuse 694. 230 Index. gäles 848. gargoloä 746. gatsä 1910. gea 1915. gräbäies 1938. gulasträ 456. gulub 1359. gusnes 747. Htari 159. ierip 123. iercare 1920. ?ertse 1920. irbitsä 1364. iribitä 1364. iscäaut 1536. iscrä 1553. iundi 1812. izbat 1447._ izmetur 1053. Lalant 54. lalt 54. lant 54. lästovitsä 1465. leg 60. liksor 1844. lipä 1725. Lisa 985. lisitsä 1921. lov 1889. lunä 70. Iut(i)nic 340. luts „ : „wird (wurde) zu . . ." -(- vor dem Worte bedeutet: „ausgestorben". In eckigen Klammern [] sind rumänische Dialektformen, in runden Klammern ( ) solche romanische Wörter eingefaßt, welche nicht direkt auf das angeführte lat. Wort zurückgehen, sei es, daß sie buchwörtliche Gestalt haben, oder im Suffix oder in der laut- lichen Gestalt davon abweichen. Druck von Lippert 4 Co. (G. Pätz'scue Buchdr.), Naumburg a. S. • § 1 ° Pj« Q c M CO 03 o Ph 00 00 in ■f3 © CO o IN © 3 O U O